Vad gör du när din mamma inte orkar städa längre?

Det känns som att vi överöses av den ena artikeln efter den andra om hur våra äldre missköts inom vården. ”Boende som inte åt eller drack på 46 timmar”, ”Äldre som inte fick gå på toalett på 8 timmar” och så vidare. Har man lite kontakt med sin omvärld och bara lästa nyheterna utan att prata med vårdpersonal eller med dem som har någon äldre familje- eller släkting som bor på något äldre boende, skulle man ju kunna tro att hela världen och vården håller på att ramla ihop.

De goda nyheterna blir aldrig nyheter

Men det kanske är så med nyheter; de goda nyheterna kommer aldrig fram. Det är när det är stora brister som det blir nyheter alls. Och det är väl gott och väl så, om det som INTE är nyheter är att vården fungerar. Det blir helt enkelt inga rubriker som skriker; ”Vården fungerar som vanligt idag med”, eller ”De äldre får all omsorg uppfylld idag också”.

Många kan bo hemma länge tack vare hemstädning

Några av de saker som faktiskt fungerar, är ju när de äldre väljer att bo kvar hemma. Många kan bo kvar hemma, och till och med dö hemma, när de kan få hemtjänst som kommer med mat till dem, och hemstädning som kommer och städar hemma hos dem. Så kanske det är dags att prata om när det faktiskt fungerar här.

Min mamma gick bort för några år sedan. Men innan det mådde hon hur bra som helst i sitt eget hem. När hon fick sämre ben och inte kunde stå på dem så bra längre, fick hon hemtjänst som kom med maten till henne. Tre gånger om dagen kom de och såg till att hon hade allt som hon behövde. En gång kom en hemstädning hem till henne i Stockholm. Hon gillade att hennes ”städerska” som hon kallade hemstädningen, kom hem till henne. De satt alltid en stund efteråt och pratade över en kopp kaffe och kaka.

Som hennes dotter, som inte hann vara hos henne varje dag, kändes det så bra att vet att både hemtjänst och hemstädningen kom hem till henne. Hon hade alltid någon som kom hem på besök och tittade till henne, om så bara för några minuter då de kom med maten till henne.

Sedan flyttade hon in på äldreboende

När hon sedan ramlade och gjorde sig så illa att hon inte längre klarade av att bo hemma, fick hon flytta in på ett underbart äldreboende. Där hittade hon nya vänner som hon hade glädjen att lära känna innan hon gick bort. Så kan det också fungera i Sverige idag, anno 2018. Allt är inte dystert. Vill du läsa om hur du kan anlita hemstädning för någon som inte kan städa hemma själv längre? Klicka på denna länk: tyreso24.se.

Väldigt populärt med Coolscupting

platt mage

Tydligen är det väldigt populärt med Coolsculpting, har jag märkt, åtminstone i kretsen bland mina vänner. Var och varannan har prövat Coolsculpting och bara lovordat behandlingen. Den är inte alls lika dyr som en plastikoperation, som är en jättestor operation, som kostar flera 10.000-tals kronor och som man är sjuk av efteråt. Och det att man inte kan jobba efteråt, utan behöver ta semester en månad, för att kunna jobba igen, gör att kostnaderna blir enormt stora. Riskerna är också så mycket större när man låter operera sig. Det finns alltid risker med att bli nersövd, att skära i sin kropp.

Coolsculpting mycket mer värd pengarna

Det är bland annat därför som många har använt sig av Coolsculpting som inte är så dyr, inte kräver någon sjukskrivning, eller någon semester efteråt och som heller inte blir så dyr därför. Med Coolsculpting kan man återvända till jobbet. Den kan man gå på lunchen och göra. Efter det är det bara att återvända till jobbet. Klart – enkelt – smart! Även om du gör en plastikoperation, kan du få tillbaka samma problem som du trodde att du åtgärdade. Med Coolsculpting är det meningen att man också ska träna för att få ett riktigt bra resultat. Du kan träna måttligt samma dag som du gör en Coolsculpting, det kan man inte om man låter sig opereras. Då tar det flera månader innan du kan återgå till träningen.

Så här gjorde jag

Jag gjorde som så att jag fick rekommenderat en skönhetsklinik som an av mina bästa väninnor hade använt sig av. Henne litar jag på och skulle inte gå någon annanstans för att någon skulle få peta på mig. Jag har alltid haft en mage som jag inte gillar. Jag har tappat min kroppsform och jag är inte nöjd när jag ser på min mage och har länge velat förminska den. Det lyckades jag med i förra månaden. Jag gick till en klinik i Stockholm, som min väninna rekommenderat för mig. De var proffsiga och gjorde som jag bad dem om. Först nu, en månad senare ser jag resultatet av behandlingen. Det tar några månader innan man ser resultatet. Det måste man komma ihåg och inte bli missnöjd om man inte ser resultatet på en gång.

Nu rekommenderar jag samma skönhetsklinik

Nu när jag är så nöjd med min behandling kan jag rekommendera samma klinik som min väninna. Den finns i Stockholm, och har proffsig personal. Den startade för 6 år sedan och har gjort så många behandlingar. De har bara nöjda kunder, så vitt jag har förstått.

Någon gång i månaden behöver vi en genomkörare

Fönsterputs

Hur brukar ni som är småbarnsfamiljer hinna med allt? Det är inte klokt vad tiden går fort. Om man inte märker det, lär man märka det åtminstone när man tittar på ens egna barn. Jag har tänkt på det, när man själv var liten; så många tanter som alltid skulle berätta om när de senast träffade en och ”du var så här liten”, sa de och höll handen ungefär en halv meter ovanför marken. Själv stod man och tittade på dem, och konstaterade som vanligt, att dig minns jag verkligen inte alls.

Nu när jag själv är vuxen får jag bita mig i tungan för att inte själv säga samma idiotiska saker till mina släktingars barn. Det gäller att inte själv göra och säga samma idiotiska och självklara saker. Så klart alla växer, och ständigt höra om dem gör inget barn glad.

Vi har bestämt oss för storstädning en gång i månaden

På tal om att tiden går fort, och man märker det när man tittar på sina egna ungar, har vi äntligen bestämt oss för att regelbundet anlita en egen städfirma som kommer hem till oss. Vi har insett det, att vi inte hinner städa hemma. Ska vi ta den tiden och tjata på ungarna för att alla ska hjälpa till, då gäller det att på ett pedagogiskt sätt få dem att städa lite mer symboliskt. Vi kan ju inte sätta på ungarna att de ska städa, som en professionell städare skulle göra. Därför har vi bestämt oss för att det ska komma en städfirma hem till oss en gång i månaden som tar det mesta som samlar på sig under en månad, och så städar vi lite ”fuskstädat” på veckorna. Då gör det inget hur barnen städar när vi väl får dem att ta en trasa och torka lite runt på bord och stolar.

Varför vill inte barnen hjälpa till när de kan?

Det är annars märkligt det där med att barnen vill vara med och göra allt som vi vuxna gör, så länge de är lite för små att göra det, men så snart de faktiskt har vuxit till sig och skulle kunna diska, tvätta, hänga tvätt och dammsuga, ja då vill de inte det. Vad ska man säga? Jag är fortfarande mållös.

Är någon mer än jag intresserad av en sådan storstädning och råkar bo i Stockholm kan du läsa mer här om dem. För mig är det viktigt att kontrollera företaget som ska komma hem till oss och städa. Jag kollar alltid referenser och jämför olika priser som de olika företagen tar. Sedan bestämmer jag och sambon oss för den som är bäst.

Så synd om barnen när föräldrarna bara tänker på sig själva

Jga såg häromdagen att antalet vårdnadstvister har ökat med 100 procent mellan åren 2005-2015. Det var en undersökning som en tidning hade gjort, som heter Legally Yours, som hade intervjuat fler 100 advokater om deras erfarenheter av skilsmässor, vårdnadstvister och domslut.

Förvånansvärt många av advokaterna hade sagt att föräldrar som hade växt upp under 1970- och 80-talet som inte var överens om vårdnaden av sina barn, egentligen inte hade problem med vårdnaden. En del advokater sa att de egentligen inte hade något att göra i tingsrätten. Andra advokater sa att många av dessa föräldrar var så själviska att de egentligen hade behövt tänka mer på barnet och lösa problemen för barnens skull än att de skulle stämma varandra i tingsrätten.

Ibland måste man verkligen ta striden för sina barn

Jag vet att många verkligen har ”riktiga” problem – som den mamma som jag har följt de senaste månaderna och som har en man som är våldsam. I de fallen måste man verkligen gå till domstolen för att de ska skydda barnen.  Ett stackars barn ska inte tvingas iväg till boende eller umgänge med en pappa som slår mamma så fort han bara kommer åt. Varför ska barn växa upp med en våldsam pappa? Vad är det vi gör med våra barn? Om man tycker att mamman ska skyddas mot en våldsam man, varför ska då barnet behöva umgås och växa upp med en man som tycker det är okej att slå hennes mamma?

Vad är det som händer med vårt samhälle?

Det där och liknande frågor gör mig galen. Vart är vårt samhälle på väg? Dessutom – och detta är en förlängning av misshandeln mot henne – så kan han alltså helt lagligt se till att hon inte får någonting alls med sig när hon flyttar. Det är som att han fortsätter misshandeln av henne, men efter skilsmässan, genom att väga dela med sig av deras gemensamma hem. Hon är ju dessutom livrädd för honom. Hur ska hon då våga kräva det i hennes hem som är hennes?

Alla som har en misshandlande man behöver poliser

Det enda som hon kan göra är att få med sig några biffiga poliser som hjälper henne att hämta hennes och barnens saker, kläder och tillhörigheter, men hur ska de kunna bestämma vad han, och vad hon ska ha? Till det behöver man en riktigt duktig advokat som kan alla turer kring bodelning och hur man gör när han är våldsam och bara vill puckla på henne. Det är just i sådana här fall som man verkligen behöver en advokat som kan hjälpa en att få de saker som lagligen tillhör en, och att den ”ekonomiska misshandeln” upphör.

Så går tydligen en vårdnadstvist till

Jag vissten inte hur det gick till om man hade en vårdnadstvist om sina egna barn. Det är alltid sorgligt när det kommer till skilsmässor. Det finns antagligen inget som heter ”lyckliga” skilsmässor. Alla skilsmässor är jobbiga. Har man barn blir det ännu jobbigare. Stackars barn. Vi har ju en barndeklaration av FN som säger att alla barn har rätt till en uppväxt utan förtryck och utan saker som förstör deras barndom. Läste om en rapport om hur barn mår, i vintras. Det var dyster läsning, det är hemskt många som mår dåligt, enligt den där rapporten. Inte så konstigt om flera av dem har föräldrar som håller på och bråkar om var barnen ska bo, gå i skolan och hur de ska göra på fritiden.

Socialtjänsten och familjerätten

Om man inte kan komma överens om hur man ska göra med sina barn, kan den ana eller den andra föräldern anmäla den andra till socialtjänsten och så kan den föräldern be att socialtjänstens familjerätt försöker medla mellan föräldrarna och få dem att samarbeta. De försöker få föräldrarna att samarbeta om allt det som rör barnet. Men om inte det lyckas kan nästa steg och mått vidtas.

Stämning till tingsrätten

Om man fortfarande inte kan samarbeta kan man stämma den andra (stackars) föräldern till en tingsrätt. I så fall blir man kallad till en förhandling, som det heter. Då träffas man, oftast tillsammans med en advokat, och en domare och en notarie (som skriver ner det som händer på en förhandling). Då fattar domaren en ett tillfälligt beslut, så att man vet på en gång hur man ska göra med barnets vårdnad, boende och umgänge, som det delas upp i lagen.

Interremitstiskt beslut och överklagan

I tingsrätten fattar domaren ett interimistiskt beslut om hur det ska bli med barnets vårdnad, boende och umgänge. Det ska mycket till, innan man förlorar vårdnaden om sitt barn. Först om den ena föräldern kan påvisa grava ”samarbetssvårigheter” till exempel på grund av misshandel mot den ena föräldern eller mot barnet, antas det att föräldrarna inte kan samarbeta. Det brukar leda till att den ena får ensam vårdnad om barnet.

Umgänge – alltid umgänge

Oberoende hur det står till med misshandel, eller om ensam vårdnad, har alltid den förälder som barnet inte bor med, rätt till umgänge med barnet. Det trots att det faktiskt är tvärtom – det är inte föräldrarna som har rätt till umgänge med sina barn, utan BARNET som har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med.

Klarade oss med en provisorisk dusch

I nöden så visar man sitt sanna jag. Jag brukar ha för vana att klaga lite på min man om alla typer av saker. Han är ju en latmask och han är ju egen på sitt eget speciella sätt; han smyger mest omkring i bakgrunden här hemma. vilket inte är så konstigt då den här familjen har några personer som verkligen aspirerar på att spela huvudrollen – jag är definitivt inget undantag. Tommy är på sin höjd en biroll eller – i vissa fall: en ren statist.

Men, jag älskar honom trots alla hårda ord här i bloggen. Han har ett hjärta av guld, han är en perfekt pappa, han är rättvis, han är tekniskt lagd och han är en riktig idéspruta då det kommer till praktiska och tekniska lösningar. Kort sagt: i nödsituationer så drabbas jag av panik medan Tommy å sin sida visar upp vem han egentligen är. Det finns ingen jag hellre skulle ta med till en öde ö.

Låt mig ge ett exempel från förra sommaren där vi hade hyrt en stuga på Gotland. På bilderna var allt tip-top och jag vilade min vana trogen inte på hanen. Ett snabbt beslut fattades och jag bokade stugan utan närmare undersökning. Väl framme så upptäckte vi två saker: det fanns inget avlopp och det fanns inget rinnande vatten. Det första var inga problem – att gå på ett utedass hör liksom sommaren till. Det andra var jobbigare, speciellt för tonåringarna som har sådant extremt behov av att duscha och hålla sig fräscha.

Problem? Oh ja. Men: enter Tommy. Då jag stod och bråkade med barnen så agerade han. Han försvann en stund och kom tillbaka med en full fungerande, provisorisk dusch som han snickrat ihop av en större balja samt några hinkar (fråga mig inte hur – det var som att McGyver intagit den norra sidan av Gotland). Vatten då? ja, helt plötsligt kom en lastbil in på gården och en stor IBC Tank fraktades ut. En IBC Tank som rymde hela en kubik vatten.

En IBC Tank används för att frakta kemikalier

Normalt så används en IBC Tank för att frakta kemikalier, farliga ämnen och svårhanterligt material (pulver exempelvis). Den tank som Tommy beställde var dock helt ny så det var ingen fara med att duscha i vattnet.

Det fina var att vi A) hade vatten under hela sommaren B) att den IBC Tank vi fick tag på var lätt att hantera (man använde en slang i botten för att tappa ur vatten i vanliga dunkar – som Tommy, naturligtvis, också fixat) och där sedan vattnet värmdes upp av solen då det väl hälldes i den provisoriska dusch som Tommy byggt.

Det är om något ett bevis på hur han tänker: jag var beredd på att ringa till ett hotell i centrala Visby bara för att slippa tjatet från ungarna. Tommy å sin sida, han tänkte utanför boxen och skapade en lösning som ingen annan hade tänkt på. Jag menar: hur ofta tänker du på en IBC Tank? Troligen aldrig. Precis som jag.

Åka på semester med sju barn kräver en buss

Det är en härlig tid nu när det äntligen har blivit sommar, och den kom verkligen med storm. Ena dagen var det sibirisk vinter, andra dagen vår med sommarvärme. Vi tackar vädergudarna för denna omsvängning i vädret. Jag tror att det är många fler än jag som är glada över att vintern äntligen tog slut. Med sommaren följer även semesterplanering.

Vi åker runt i Europa i år

I år har vi planerat för att åka runt i Europa. Först åker vi ner till Skåne, och tar bron över till Köpenhamn. Väl där tar vi in på någon ”krog”, som det heter på danska. På svenska är en ”krog” ett vandrarhem. När vi har sovit där en natt fortsätter resan ner till Tyskland. Där tar vi in på ett billigt hotell någonstans i södra Tyskland, i Bayern. Efter det åker vi till Schweiz, Frankrike, och stannar sedan i Spanien, i Villa de Joyosa, nära Alicante som är vårt slutmål. Sedan återvänder vi ungefär samma väg som vi åker ner.

Vi hyr buss i Uppsala

Det smartaste är när vi är så pass många i vår familj är att hyra en buss helt enkelt där vi får plats alla, med all packning, tält, och mat som vi tar med oss. Vi kommer även att ta med några av barnens kompisar. Vi kommer att vara väldigt många som ska kuska runt i Europa. Det kostar inte mycket att hyra en buss, om man hyr den i Uppsala. Det är därför som vi satsar på en buss för vårt färdmedel. Det gör att vi kan umgås samtidigt som vi reser. På det sättet är det lättare för oss att umgås under resans gång, vilket är själva anledningen till att vi reser. Det är inte resans mål i sig som är det viktiga. Det är för att vi ska få miljöombyte och tid och möjlighet att umgås.

Vi tänker på miljön

Bussen som vi hyr gör på etanol och det finns många bensinmackar längs resan som har sådana etanol som man kan fylla på. Att flyga är inte något alternativ för oss längre. Det är så illa för miljön, det är därför vi väljer en miljövänlig buss för att kunna ta ner så många som vi är till södra Europa. Det känns faktiskt riktigt bra att veta att vår semesterresa inte belastar miljön längre. Alla borde tänka på hur de gör på sin semester eftersom det kan antingen urholka de resurser som jorden har, eller bespara jorden på de resurserna. Man kan antingen bidra till att miljön mår sämre, eller att den i vart fall inte påverkas alls. Hoppas du får en riktigt skön och miljövänlig semester du med!

Mycket som gör mig stressad just nu

Gud så jag har stressat de senaste dagarna. I takt med att vår e-butik växer och vi har gjort så många resor, känns det som att dygnets 24 timmar inte längre räcker till. Efterfrågan på våra varor har verkligen ökat och vi har känt ett stort behov av att utöka sortimentet. Ska vi dra till oss många kunder (vilket vi vill) måste de ha många olika varianter att liknande varor att välja mellan. Vill man till exempel ha en bokhylla måste man kunna välja mellan bokhyllor i furu, mahogny, eukalyptus eller valnöt.

Dessutom måste man kunna välja mellan vilka färger man önskar och storlek. Detta har gjort att vi har letat efter leverantörer som galningar. Vi vill ju odla en viss inredningsstil som attraherar våra kunder. Som tur är har vi hittat en bra leverantör men vi behöver så många fler. Det är inte bara i Grekland, utan även från andra ställen som vi behöver leverantörer. Helst många från samma ställe.

Jag blir så stressad av mitt jobb

Allt arbeta med e-butiken har gjort att jag har fått sådana stresspåslag. Jag är trött mest hela tiden och har svårt att sova. Häromdagen körde jag på motorvägen och undrade vart jag var på väg. Det var faktiskt riktigt obehagligt. Plötsligt kör jag i 120 på motorvägen och undrar vart jag är på väg. Jag fick köra av motorvägen och ta mig en riktig funderare. Vart är jag på väg? Vad är det jag ska göra?

Jag sökte upp en klinik med kinesisk akupunktur

Det fick mig att söka upp en klinik som har kinesisk akupunktur. Jag hoppas att de ska kunna hjälpa mig med min glömska. Jag behöver fokusera på det som är viktigt och vad det är jag ska göra. Tydligen har de behandlingar mot stress. Det är säkert så att det är många, många fler än jag som upplever stress. Jag är ju inte unik på det sättet. Den kinesiska akupunkturen är tydligen bra för stressade. I Kina tror de ju att man har energiflöden i kroppen. Om man stressar för mycket, stoppas flödena av inuti kroppen, vilket gör att man blir trött. Energi är ju det som ger oss ork och ger oss livsglädje. Om man då stressar, stoppas allt detta av och i värsta fall får man värk i kroppen, man blir ouppmärksam och ofokuserad.

Jag har hört mycket gott om den här kliniken som jag ska till. Min väninna har gått hos dem och blev hjälpt. Det är otroligt vad de kan göra med bara några nålar. Även om det är svårt att tro på deras tro på energier i kroppen, är det behandlingar som fungerar, och vad spelar det då för roll? Huvudsaken är att det fungerar – så tänker jag.

Jag anlitade en elektriker

Ibland får man bara nog. Alla som lever i en barnfamilj kan nog relatera till hur man som förälder viger en stor del av varje kväll åt att plocka undan alla leksaker som barnen lekt med under dagen. Bara för att på morgonen se att allt dras fram igen och samma typ av kaos uppstår. Det kan verkligen stå mig upp i halsen. Men, det finns en sak som kommit att krypa mig på nerverna ännu mer – ett problem som kommit under senare år: sladdhärvorna.

Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det handlar om, det spelar ingen roll i vilket rum man befinner sig. Det finns inget uttag ledigt. I varenda uttag så sitter sladdar till mobiltelefoner, datorer, läsplattor, paddor och andra elektroniska saker. Drar man ut en så möts man av ett avgrundsvrål: Låt bli min laddare – jag håller på att ladda – jag har inget batteri.

Sju ungar och två stycken vuxna där lejonparten åtminstone har en mobiltelefon. Det är klart att det här blir problematiskt. Vårt hus är relativt nybyggt och vi har ändå de här problemen – jag kan bara tänka mig hur det skulle se ut i ett ännu äldre hus. I förra veckan fick dock nog vara nog; jag tröttnade på att aldrig kunna ladda min mobil och med de sista batteri-plupparna blinkande på displayen så ringde jag efter en elektriker.

Denne elektriker, tillhörande en firma i Stockholm, skrattade då jag berättade om mitt/vårt problem . Han sa att det här var ett av de vanligaste jobben för honom idag. Vi är alltså inte ensamma och det är ju på sätt och vis glädjande.

Fler uttag i köket och vardagsrummet

Det som skedde var att denne elektriker kom förbi och tittade på vårt hus och lyssnade på mina önskemål och behov. han föreslog att han skulle montera nya vägguttag i främst två rum: köket och vardagsrummet. Två stycken rum där vi använder elektronik som allra mest.

Jag kan verkligen rekommendera den här lösningen. I köket – där det tidigare funnits en uppenbar risk för handgemäng kring laddningsituationen – så har vi numera sju nya uttag, smakfullt placerade och integrerade i vår köksö. I vardagsrummet finns det fyra nya uttag. Alla dessa har – hittills ska tilläggas – skapat en fred i hushållet.

Samtliga kan ladda sina mobiler och surfplattor när som helst, ingen behöver skrika och grina och jag – framförallt – har fått lugn och ro. Jag kan till och med ladda min mobil trots att alla är hemma. Bara en sån sak. Jag får tacka den skicklige elektrikern för hjälpen och rekommendera den här lösningen till alla er andra.

Tvillingarna ska ta körkort

Tiden går så himla fort och det blir extra tydligt då man har så pass många barn som vi har. Varje stor händelse blir som ett litet slag i magen. Som förra veckan då tvillingarna krävde att jag skulle anmäla dem till en trafikskola. Trafikskola? De gick ju för fanken nyss på förskola och åkte omkring i små, blå plastbilar. Och nu ska de ta körkort? Ur led är tiden. Ska jag som mamma våga släppa iväg de där två grabbarna till en körskola och låta dem – relativt fritt – husera omkring o trafiken i Stockholm. Otroligt.

Det är klart att de ska ta körkort. Det står dock också klart att jag är utesluten som handledare. Tommy kunde de tänka sig att ha som handledare men undertecknad – nej, nej och åter nej.

De hade mage att säga att jag är en hysterisk bilförare, att jag kör som någon typ av biltjuv och att det var ett mirakel att jag har ett körkort. Maken till fräckhet. Visst, jag kanske har en lite väl tung högerfot emellanåt och jag kanske anser att vissa bilister påminner om sniglar, men jag har allt under kontroll.

Tommy däremot. En riktig slöfock bakom ratten. Inte en omkörning, aldrig en uppgasning och alltid enligt regelboken (som man naturligtvis ska). Jag kan inte fatta att killarna vill köra med honom snarare än mig.

Intensivkurs hos trafikskola i Stockholm

Grabbarna vill ha körkort så fort som möjligt. Naturligtvis, det vill väl alla? I det här fallet så ville de anmäla sig till en intensivkurs som är – utan tvekan – lite dyrare, men som också har en stor procent av elever som klarar av att ta körkortet. Vi hade en liten diskussion om detta – vilka för- och nackdelar som finns med en intensivkurs och med att övningsköra som vanligt, inklusive några lektioner på trafikskola.

Det vi kom fram till var att nackdelarna eventuellt ligger i att en intensivkurs bara skapar kunskap för stunden. Som att plugga inför ett prov kvällen innan. Man kan klara provet i fråga – men efter några veckor är allt borta igen. Att studera – och i det här fallet köra bil – under en längre tid kommer att skapa bättre bilförare. Kanske.

Det som gjorde att vi anmälde dem till en intensivkurs var att den kommer att ske i Stockholm. Lär man sig att köra bil där – ja, då klarar man av att köra i hela Sverige. Även om utbildningen varit komprimerad och väldigt intensiv. Och. Ju mer man kör, desto skickligare blir man bakom ratten. Tar man körkort så kan man köra precis så mycket bil man vill efteråt. Det är klart att de ska ta den rosa lappen så fort som det bara är möjligt. Misslyckas de – ja, då kan det alltid köra lite med mamsen 🙂

1 2 3 7