Nya kontorsmöbler inköpta!

Nya kontorsmöbler

Jag tog upp ämnet i ett tidigare inlägg och skrev lite flyktigt att det var skönt att ha ett kontor av en lite mindre storlek. Det vidhåller jag, det är väldigt skönt att ha ett litet krypin där jag kan sitta och arbeta och använda min kreativitet utan att bli störd. Förut så delade jag och och Lotta kontor och satt mitt emot varandra. Visst, great minds think a like… Men någon måtta får det ändå vara. Vi satt mest och pratade och hade någon av oss en lite sämre dag så smittade det dåliga humöret direkt av sig på den nadre. Lösningen nu är betydligt bättre. Vill vi varandra någonting eller har något problem som måste ventileras så är det liksom bara att öppna dörren till hennes kontor och gå in. Dessutom så har vi Lena som en länk emellan oss också; en perfekt lösning och jag är väldigt glad att vi slog till och hyrde det här utrymmet. Lite dyrare – mycket bättre, helt enkelt.

Lotta är för övrigt på bättringsvägen nu. De går i terapi och de har varit på några samarbetssamtal. Hoppas de kan komma överens och  avbryta den här tvisten innan den når domstol. Mest för barnens skull och definitivt inte för Eriks (som jag fortfarande är extremt förbannad på. Tur att jag inte sett honom, då vet jag inte hur jag skulle reagera).

Oj, vad jag svamlar bort mig. Jag är likadan i text som jag är i verkliga livet – jag börjar prata om en sak och så halkar jag in på ett helt annat ämne. Jaja, ni får köpa det J. Det jag skulle säga – och klaga på – var att mitt kontor blir väldigt oinbjudande för kunderna. Det är litet – men det ser betydligt mindre ut än vad det borde göra. Jag har spårat problemet till min gamla kontorsmöbler som tar upp extremt mycket plats. Bordet täcker typ hela väggen, stolen är en rejäl pjäs (oskön dessutom, jag får ont i ryggen typ varje dag) och så har jag som grädde på moset ett arkivskåp som måste ha stått i någon utställning på Nationalmuseum. Det väger typ ett ton!

Jag har därför tagit det mogna beslutet att investera i nya kontorsmöbler och – håll i er nu! – tagit hjälp med inredningen i övrigt. Lena känner nämligen en tjej (vilka känner hon inte egentligen?!)som jobbar som inredningsarkitekt och hon kunde fixa fram ett bra pris som både jag och Lotta tycker  var rimligt. Vi kommer att få det så himla snyggt! Möblerna kommer att vara både snygga (inget IKEA här inte) och ergonomiska (det tackar ryggen för redan nu). Mitt bord kommer att vara höj- och sänkbart och det tror jag kommer att vara grymt i det långa loppet.

Har ni märkt att man blir helt slut av att sitta framför en dator hela dagarna? Ögonen går i kors – trots att jag har terminalglasögon – benen värken, ryggen får små knivstick i sig och armbågarna gör skitont. Hoppas de nya möblerna hjälper, annars vette fanken vad man ska göra. Pilatesboll?

I övrigt är det faktiskt toppen. Familjen mår bra – inga draman utspelas (vad jag vet). Vi puttrar på i vanlig fart och det känns så himla skön. Det var längesedan jag kände mig så här harmonisk inombords. Men snart är det jul och då lär det bli stressigt värre. Julklappar till två- tre och fyra barn var svårt. Till fem och sex stycken var nästan omöjligt. Till sju stycken? Oj oj oj. Vi har att bita i, det lovar jag.

Det är bara att njuta så länge det varar. Ciao!

Planer för höstlovet

Vecka 44 är det dags för höstlov igen och barnen längtar redan. Det börjar bli trögare och trögare för dem att komma upp på morgonen och de tjatar ständigt om att de behöver en paus från skolan. Ibland kan jag verkligen förstå dem. Det är rätt rörigt ibland med lärare som inte kollar med varandra när de ger läxor, långa skoldagar och stressigt med stora klasser. En annan skulle ju vara helt slut om man tvingades arbeta i den högljudda miljön hela dagen. Där är jag riktigt nöjd att jag har ett mindre kontor där det går att få saker gjorda i lugn och ro.

Hur som helst så har vi bestämt oss för att ge oss ut på kryssning igen då alla tyckte det var så lyckat sist, men den här gången drar vi till Tallinn istället för Helsingfors. Jag passade på att skaffa ett VIP-kort när vi bokade sist och med hjälp av de poäng vi samlade på oss under förra resan fick vi nästa resa nästan helt gratis. Det känns ju roligare att spendera pengarna på god mat och dryck istället för på resan, och de har verkligen riktigt bra mat där på båtarna. Det är inte bara smörgåsbord och finsk öl utan de har verkligen riktigt bra fisk- och köttrestauranger och ofta bra menyerbjudanden där man får mycket för pengarna. Barnen underhåller sig också utan problem under resan. Det är ju knappast fallet när man tar med dem på en längre bilresa…

Tyvärr stänger nöjesparken vi gärna ville besöka redan i oktober så det får bli en annan gång, men det bör finnas ett och annat att hitta på ändå. Troligtvis blir det ett besök till Ahhaa science centre. Det kan väl närmast jämföras med Tekniska museet i Stockholm och det brukar ju ungarna älska att gå till. Kanske ger det lite ny inspiration till resten av terminen i skolan…

Vi tänkte även passa på att handla julklappar när vi är där. Det känns ju roligare att köpa något som är lite unikt istället för saker som alla kan hitta hemma i Sverige. Får se vad vi hittar helt enkelt.

Nu är det dock filmdags igen. Kung Fu Panda 3 blir det idag. Älskar hela serien av dessa filmer! En skön söndagkväll önskar jag er allihop!

 

Dags att ta hjälp med hemstädningen!

Sjubarnsmamma och tjänstgörande städtant. Jeanette anmäler sig! Usch, vad jag är trött på att springa omkring och plocka, städa, rensa och feja på. Det spelar ingen roll hur mycket jag städar, dagen efter så är det lika smutsigt igen. Nio stycken personer i ett hus sätter sina spår, kan jag lova och även om ungarna är duktiga på att hålla rent (nåja… Jocke och Olle är inte sååå duktiga) så blir det emellanåt jag som får gör allting. Tvätta, städa, städa, tvätta – tar det aldrig slut? Hur fixar ni andra det? Vi har en stor tvättstuga, alla barnen har egna korgar (Tommys idé; fungerar toppen!) och vi har schema där de ska städa sina rum, men ändå… Kaos! Bombnedslag! Blixtar och dunder!

Dags att skaffa städhjälp. Om vi skulle anlita en städfirma typ två gånger i månaden för en rejäl hemstädning så skulle livet bli betydligt lättare. Såå himla dyrt är det inte och varför skulle inte vi kunna använda rut-avdraget som alla andra? Lätt värt det, om ni frågar mig. Och numera tar ju som sagt var och varannan familj hjälp med städning i Stockholm. Frågan är om man vågar ha en okänd person springande i huset bara? Finns det möjlighet att ha samma städare hela tiden eller skickar de ut nya? Jaja, får kolla upp det och säga till Tommy på skarpen. Antingen anlitar vi städhjälp eller också är det han som plockar sina egna kalsonger i fortsättningen 🙂

Tänk om städning var såhär kul och man fick springa runt i högklackat och se ut som nån pin-up från 50-talet. Verkligheten är ju aningen annorlunda...
Tänk om städning var såhär kul och man fick springa runt i högklackat och se ut som nån pin-up från 50-talet. Min verklighet ser aningen annorlunda ut…

Mamma kom förbi idag och det gjorde inte saken lättare. Hon har en tendens att lyckas hitta damm i en dammsugaraffär, om man säger så. Morsan och städning… Det tog inte många sekunder innan hon tog fram dammsugaren och gjorde rent i hallen. Tack, men ändå. Man känner sig ganska liten.

Annars var det skoj att hon hälsade på. Hon har gått ner i tid på jobbet – snart 64 år! – och har någon dag ledigt i veckan. Svante tog fram hela registret för mormor. Han skrattade, pratade och kröp omkring som om det vore någon sorts utställning. Clown! Undra när han ska börja gå förresten? Mira, Leo och Sanna var sena. Jocke och Olle var tidiga och Kristine – ja, hon gick nästan ur magen på mig! Otroligt.

Vi var ner på stan och fikade. Tog en latte, vad annars – man är väl lattemorsa 🙂 och en kanelbulle. Eller som jag ser det: en halvtimme extra på löpbandet! Värt varenda tugga.

Ikväll blir det tacos till middag och jag ska börja hacka till salladen redan nu.

Puss och kram!

Bokat resa till sommaren

röda resväskor

I en stor familj så måste man planera på ett helt annat sätt. Jag kan känna viss avundsjuka på vänner som har ett- eller två barn och som kan vara mer spontana. Skulle vi få för oss att vara spontana, boka en weekendresa till London eller Barcelona – ja, då skulle förmodligen hälften av barnen fastna i typ Big Ben eller på Camp Nou. Nej, vi måste planera, vi måste göra upp en plan och vi måste ha ett schema att följa. Som nu exempelvis. I helgen så satte jag och Tommy oss ner och gick igenom sommaren. Han ansökte om semester – och fick den beviljad – samtidigt som min och vi bokade en resa för hela familjen.

Det blir en vecka i Turkiet! I Belek närmare bestämt. Helt perfekt; resan var billig och vi kör all-inclusive – det är ett måste då man är många! – och det finns något för alla. Härliga pooler på hotellet, sportanläggningar, gym, golfbanor (Jocke och Olle satt hela kvällen och kollade banguider!), fina restauranger. Jag tror att det blir grymt. Det vi dock inte räknat med var att vi hade ett klart underskott på resväskor. Ytterligare en kostnad alltså. Suck. Min resväska håller fortfarande måttet – men Tommys är helt slut och dessutom så måste några av småttingarna ha varsin också. Såklart. Vi hittade en sida på nätet där de tack och lov var ganska billiga och där de hade ett väldigt stort utbud. Den rekommenderas verkligen.

Mira hittade en otroligt söt resväska och hon var så himla gullig under kvällen. Lilltjejen började packa alla sina saker direkt! Hon stod och vek ihop kläder, la leksaker på sängen och funderade på vilka badkläder hon vill ha med sig. Leo behövde också en väska, men till honom fick jag bestämma. Senaste flög han med en ryggsäck och en större sportväska och det klagade han på under hela vår semester. ”Ja, Leo lilla, det är tungt att bära – vi förstår det”, det var semesterns standardfras. Usch. Nu fick han en resväska med hjul istället så förhoppningsvis så slipper vi gnället i år J

Golfklubbor då? Ska man ta med grabbarnas egna eller är det bättre att hyra? Jag får sätta mig ned och undersöka priser och jämföra lite. Åh, jag blir alldeles pirrig då jag tänker på hur underbart det ska bli. Turkiet verkar vara så vackert (ja, jag vet att det är lite oroligt där nu och vi får hålla ögonen öppna så att det inte händer något innan vi åker). Vi har avbokningsskydd – även det ett måste då man är en stor familj.

Nu ska jag och Svante gå ut på en promenad i det härliga höstvädret. Jag älskar då löven får den brandgula färgen som de har nu. Så himla vackert!

Ciao – eller Güle Güle som man säger i Turkiet!

Varför räknas inte barnens arbetsmiljö?

Smutsig skolkorridor

Nu börjar jag bli riktigt trött på hur det ser ut på en av barnens skolor… både för barnens och de anställdas skull.

Olle och Jocke har på sistone klagat på hur smutsigt och otrevligt det är på deras skola. Stora dammråttor i hörnen, klotter i korridorerna, tuggummin fastkletade under bänkar i omklädningsrummen, toaletter som luktar illa. En vuxen skulle ALDRIG acceptera att det var så på jobbet. Så varför ska våra barn tåla det?

Visst, barn och ungdomar i en viss ålder har en förmåga att stöka till rejält och det är nog en och annan som borde lära sig lite om respekt och hur man hanterar gemensamma utrymmen. Men en del av problemet tror jag kommer av att ingen har brytt sig om att göra det trivsamt till att börja med.

På just den här skolan är en del bitar en aning föråldrade (tror till och med att jag själv har haft liknande bord som de har när jag gick i högstadiet…) och slitna. Det är ingen som har brytt sig om att skapa trivsamma utrymmen där barnen kan sitta ner och slappna av en stund på rasterna, så de flesta drar runt i korridorerna eller ute på gården. Om det dessutom redan är smutsigt och ovårdat kommer ingen att bry sig om att bete sig ordentligt heller.

Här verkar det som att både skolledning och städföretaget som anlitas helt har givit upp. Och varför ska barnen bry sig om att plocka upp godispapper som tappas eller torka av skorna när det kommer in om inte ens städfirman bryr sig om att göra det?

Jag funderar starkt på att höra av mig till rektorn för att höra vad de tänker göra åt det hela. Barnen har rätt att får bättre städning i skolan än så här. Hur ska någon kunna få lugn och ro och trivas i skolan om det är skitigt överallt?! 

Tror även att det är något som vi föräldrar skulle kunna prata igenom på nästa föräldramöte och tillsammans med barnen. Vi kanske kan hjälpa till på något vis att se till att barnen får en trevligare skolmiljö och framför allt bör barnen få säga sitt kring vad de tycker saknas och vad de tror behövs för att det ska bli mysigare i skolan. Vi vuxna måste inse att det är barnens arbetsmiljö och då bör man absolut få ställa vissa krav.

Krångel med skatten

shutterstock_290917517

Tripp till Göteborg

Åh, Kristine. Jobbiga unge! Trettonåringen börjar verkligen synas nu. Allt man gör blir ifrågasatt, allt man säger möts av ett himlande med ögonen och varje liten uppmaning får svaret i en igenslängd dörr. Herregud, hur ska detta sluta? Jag ser väldig mycket i mig själv i henne också. Hon är envis, hon vet vad hon vill ha och hon låter ingen sätta sig på henne. Det är bra, man jag längtar tills några av de värsta hormonerna gått ur kroppen.

Vad är det då som har hänt? Ja, Kristine insåg plötsligt att hon hade ”fel” kläder. En sprängfylld garderob med fel märken, med fel storlekar, med fel modeller och med fel färger. Fel, fel  och åter fel. Hon fick ett rejält utbrott och började kasta alla sina saker i en hög på golvet innan hon dramatiskt la sig på högen i fråga och började stortjuta. Vad göra? Gudarna ska veta att vi inte brukar ge vika för krav på det där sättet – men sant är att vi knappt köpt något till Kristine på slutet. Hon har inte haft något behov, hon är ganska lågmäld (i vanliga fall) och hon brukar inte tjata om att få saker. Dessutom så har grabbarna fått golfklubbor, vi köpte en massa barnmöbler och Leo fick sitt X-box. Hon stod helt klart på tur. Jag och Tommy satte oss ner och gick igenom ekonomin och kom fram till att vi gott och väl kunde köpa henne nya kläder som hon själv vill ha.

Dessutom så kunde jag och Kristine passa på att ta oss en egenhelg också och detta genom en tur till Göteborg. Kristine för shopping och jag för att träffa en redovisningsbyrå. Vi har anlitat en sådan efter rekommendationer från Lena på jobbet. Hon visste vilka som jobbade där, hon kunde fixa ett bättre pris och hon var väldigt nöjd med hjälpen som hon fått genom åren. Att den ligger i Göteborg tycker jag är lugnt. Det mesta sköts ändå via mail och dessutom så har vi ändå vägarna förbi titt som tätt.

Varför vi måste anlita en redovisningsbyrå? Ja, för att göra en lång – och extremt tråkig! – historia kort så har vi lite krångel med skatten. Både jag och Tommy är ganska dåliga på hur det här med skatt, moms (Tommy har egen firma) och annat fungerar och vi har dessutom en släpande husförsäljning som måste betalas in. Kort och gott – vi är lite för slarviga och har för många saker i våra huvuden. En redovisningsbyrå kommer att underlätta rejält för oss. Själva mötet gick bra, vi träffades och jag förklarade vår situation samt vad vi förväntade oss och vi skrev på ett avtal. Lätt som en plätt.

Helgen i Göteborg i övrigt då? S.U.C.C.È . Vi hade det så himla mysigt. Hotellet var fint (vi hade pool!), vädret var toppen och shoppingen var grym. Kristine hade på förhand kollat upp en massa butiker som låg längs kvarteret Magasingatan. Sjukt härligt. Små butiker, trevliga cafeér och en massa kreativa människor överallt (ja, jag kände mig aningen gammal…) – det kändes som att vara utomlands. Kristine köpte typ tre par skor, en massa byxor och blusar, tröjor, linnen… Allt! Snyggt dessutom. Nu ska jag bara gå ner några kilon så att jag kan låna några plagg också J

Det enda man kan klaga på är egentligen tåget. Vad annars? Det är inte rimligt att ett tåg alltid ska vara försenat och med så lång tid dessutom. Dessutom är det dyrt. Nej, nästa gång får det bli bil och då får alla miljövänner (jag är också det!) säga vad de vill om den saken.

Vi kom hem runt nio på söndagkväll. Kristine iklädd en helt ny outfit och med ett kaxigt leende på läpparna. Det roliga är att typ hälften av hennes gamla kläder passade Sanna perfekt. Det är det bästa med en stor familj, allting går i arv och kommer till nytta hos någon annan.

Nu ska jag maila över några kompletterande uppgifter till redovisningsbyrån. Hoppas de hittar några avdrag som vi kan göra!

Kram/ J.

Barnmöbler, träning och ny färg i hallen

shutterstock_186114641

Så. Jäkla. Härlig. Helg. Så kan vi sammanfatta den här veckan. Vi har hunnit med otroligt mycket och för första gången på länge så känns det som att vi gjorde någonting tillsammans, hela familjen. Det började i onsdags då Mira började tjata om att hon behövde en ny säng och där vi efter en noggrann inspektion konstaterade att det verkligen var dags för en sådan. Alltså, verkligen. Det har trots allt legat en del ungar i den där sängen tidigare…

Vi satte oss och kollade lite på nätet och plötsligt så var det hela igång. Först var det dags för lite barnmöbler. Sanna ville ha ett bord för att göra sina läxor, Mira ville ha nya sängkläder och Leo ville ha en ny stol till datorn. Köp – köp-  köp. Tur att vi hittade allt billigt, annars hade vi fått bjuda in Kurre och Monika för lite spontant häng (läs: de bjuder på middag) i några dagar innan löning! Kurre och Monika förresten – de ska komma om drygt en månad så jag har rean börjat fila på en ny plan att komma över hennes fiskgryte-recept J

Nu över till det viktiga: jag har tränat! Nädå. Det viktigaste är naturligtvis att vi målade om i hallen igår och att vi alla hjälptes åt. Till och med Svante satt och hejade på. Det mesta gjorde faktiskt Jocke och Olle som skötte allt grundarbete och där Tommy visade dem. Målningen stor jag och Kristine för mestadels och jag får lov att säga att hon var sjukt duktig. Hon var noggrann, hon hade tålamod och hon visade en sida som jag helt missat. Leo hjälpte till en stund och Mira och Sanna körde lite roller på de stora ytorna. Så himla skoj och så himla snyggt! Färgen? Vi valde en lite mer rosa nyans, lite puderrosa så där. Skitsnyggt om man använder gråa dynor på stolarna i hallen och mycket trädetaljer i övrigt (jag shoppar naturligtvis lite sånt också J).

Men. Jag tränade faktiskt också och det kändes bättre än på länge. Olle och Jocke visade mig några övningar de brukar köra och speciellt så var utfallstegen sjukt roliga – och jobbiga. Nu ska rumpan skulpteras!

Nu blir det film. Tommy har skaffat Netflix (äntligen – familjen 1900-talet liksom…) och vi ska bara komma överens om vilken film det blir också. Nio personer som ska enas. Jag gissar på bråk J

Kram/J

Får hon ensam vårdnad?

domstol

Ursäkta att jag inte har skrivit på ett tag. Det har, minst sagt, varit mycket här på slutet. Familjelivet har puttrat på i vanlig ordning och tagit sin beskärda del av luckorna i almanackan. Jobbet har däremot tagit väldigt mycket tid i anspråk och det kommer nog att bli så för ett bra tag framöver…

Lotta ska nämligen skiljas! Det är sjukt egentligen, hon och Erik har varit tillsammans sedan gymnasiet – lika länge som Tommy och jag – och nu hux flux har de separerat. Så himla tråkigt. Och onödigt. Utan att säga för mycket här så skulle allt vara betydligt lättare om någon kunde hålla något på sin kropp i lite stramare tyglar… Jäkla Erik alltså. Och stackars Lotta.

Det verkar vara infekterat också och de kan inte komma överens om hur vårdnaden av Johan ska se ut – ska det vara ensam vårdnad eller delad vårdnad? Lotta vill ha ensam vårdnad och Erik vill att de ska fortsätta ha gemensam. De ska tydligen in på några samtal hos kommunen om detta – samarbetssamtal? – och jag hoppas att de kan komma överens. Erik är ingen dålig pappa och jag tror nog att Lotta innerst vet det också. Men hon har all rätt att vara arg och besviken. Jag stöttar henne till 100% – oavsett hur de gör. Fan också.

Tänk om det skulle hända oss? Tänk om Tommy plötsligt skulle vilja skiljas och ansöka om ensam vårdnad om alla barn. Herregud, jag blir alldeles skakig bara jag tänker på det. Tänk att sitta mittemot varandra, med varsin advokat, och där Tommy säger att jag är en dålig mor. Usch, jag kan inte tänka mig någonting värre än det. Tur att Tommy är så trygg och lugn. Han skulle aldrig göra någon liknande som Erik. Det vet jag.

Tur i allt detta är att vi fick tag på den där assistenten som vi använde headhunting för att hitta. Hon är skitduktig och utan henne skulle vi definitivt gå på knäna med allt som händer. Lena är så jäkla driven och man ser att hon verkligen vill framåt. Hon påminner lite om hur jag var i liknande ålder.

Dessutom så kommer hon bra överens med barnen också och speciellt Kristine verkar ha fått en ny idol. Jocke och Olle också, men där tror jag att de idoliserar lite med sina hormoner mer än någonting annat. Puberteten alltså… ” Ska jag hjälpa dig att bära, Lena? Jag kan hålla upp dörren, Lena! Vad ska du göra i helgen då, Lena?” . Och så går lilla mamma bredvid och bär tunga kartonger mot stängda dörrar och där ingen frågar hur helgen ser ut. Ungar. Jag får höra med henne så att hon inte blir alltför irriterad på mina små gossebarn.

Nu är det dags att laga dagens middag. Tommy har beställt carbonara så det är bara att sätta igång att steka bacon, antar jag.

Puss och kram/J

Vi har tagit familjeporträtt

Kul familjeporträtt

Då jag växte upp så tog vi varje jul ett familjeporträtt. En detalj som jag minns med fasa. Det var samma visa varje gång; på med kläder som man inte trivdes i, stressa i snöstormen till en stel fotograf, pressa fram ett leende och så tillbaka hem igen. Med ett uselt resultat dessutom. Det finns förmodligen inte ett kort där jag ser normal ut; antingen så blundande jag, hade en konstig min i ansiktet eller också så lyckades jag titta åt något annat håll.

Resten av familjen blev alltid bra – men jag såg alltid förjäklig ut. Jag blev därför chockad då Tommy sa att han bokat in en tid hos en fotograf för ett familjeporträtt. Märk väl – han frågade inte om han skulle göra det; han sa att han hade gjort det och så var det liksom ingenting mer med det. Jeanettes traumatiska minnen från barndomen – dom gav han sjutton i.

Så; i lördags så ställe vi då upp oss hela gänget i en studio för denna familjefotografering. Jag och Tommy sittande på varsin stol, flankerade av Kristine och Mira och med Svante i mitt knä. Olle och Jocke bredvid varandra (surprise…). Leo bredvid dem och slutligen Sanna (med sin tonårstrulighet) på andra sidan. Fotografen var skitduktig! Han lekte verkligen fram det bästa ur oss och använde humor för att få oss att skratta. En avsevärd skillnad från hur det såg ut då våra familjefotograferingar då fotografen pliktskyldigt tog fram en plastanka innan han knäppte bilden.

Den här fotografen behövde ingen rekvisita; han var rolig på riktigt och jag tror att den här bilden är startskottet på en tradition. Det skulle vara ganska snyggt att inreda trappen ner till källaren med en vägg full av årliga fotografier på oss alla; då skulle man kunna se vilken skillnad ett år verkligen gör. Speciellt på de minsta (på mig syns inga tecken aaaalls på åldrande…)

Nä, men det var väldigt roligt och framförallt så var det skoj att Tommy tog initiativ också. Han brukar liksom rulla med och låta mig bestämma det mesta här hemma,. Det är kul att bli utmanad lite också (även om jag för det mesta har rätt, hehe).

Imorgon ska vi upp tidigt, grabbarna har innebandy, Sanna ska till en kompis och Leo har bokat in en tid för klippning. Ingen rast och ingen ro – bilen går i ett och det är en del av kontraktet man skriver som sjubarnsmamma. Det är också det roligaste!

Flottiga fingrar och vägdamm – dags för fönsterputs

Fönsterputs

Vi är inte direkt som familjen Von Trapp. Ungarna står inte på rad och sjunger en trudelutt innan läggdags och de har definitivt inte samma disciplin då det kommer till städning. Något som verkligen syns på våra fönster. Jag vet inte riktigt, men jag tror att vi skulle kunna genomföra en ganska komplett brottsplatsundersökning här hemma baserat på vilka fingeravtryck som finns på rutorna.

Vi har Leos lite smalare, längre fingrar på vardagsrumsfönstret, vi har Miras lite knubbigare (med blåbär!) i köket. I hallen så har vi både Jocke och Olles fingrar och även Svantes fingrar kan man se sitta lite varstans på olika glas. Kort och gott; alla är skyldiga och ingen kommer undan familjen egen Sherlock Holmes då det kommer till städning och skulden till nedsmutsning.

Inte ens Moder Natur! Hon är nämligen den värsta boven i dramat och det är på grund av allt väggdamm som fönstren ser så förjävliga ut som de gör i dagsläget. Fingeravtryck + väggdamm = Jeanette gör en fönsterputs? Nej, aldrig i livet!

Senaste gången jag putsade fönster var den sista. Jäklar var svårt det var. Fönstren blev fulla av vita streck och de såg nästan värre ut då jag var färdig än vad de gjorde innan. Därför ser lösningen på ekvationen ut så här: fingeravtryck från flottiga barnfingrar + väggdamm = professionell fönsterputs.

Ja, jag bokade in en sådan och jag kommer förmodligen att göra så även i framtiden (förutsatt att företaget är bra förstås). Det var billigt, det gick att använda rut-avdraget och de kunde skicka ut tillräckligt med personal för att blir klar på en dag (då ändå bara jag och Svante är hemma). Perfekt!

Tommy fortsätter träna och han verkar ha blivit beroende. Han skryter om vilka tider han gör, han står och spänner sig framför mig (ja, han ser väldigt mycket bättre ut…) och han blir sur om han inte kommer iväg någon kväll. Jag får dåligt samvete och vill också komma igång lite bättre. Det känns som jag kört fast på gymmet. Samma övningar, samma vikter, samma människor och samma musik. Nackdelen med att byta gym är att Svante kan följa med och att personalen är väldigt gulliga mot honom. Jaja, jag får googla efter något annat träningsprogram istället. Jocke och Olle kanske har några övningar från innebandyn som man kan köra?

Nu vrålar Svante från spjälsängen och han har således tagit sin lilla powernap. Dags att kavla upp ärmarna!

Vi hörs!