Får hon ensam vårdnad?

domstol

Ursäkta att jag inte har skrivit på ett tag. Det har, minst sagt, varit mycket här på slutet. Familjelivet har puttrat på i vanlig ordning och tagit sin beskärda del av luckorna i almanackan. Jobbet har däremot tagit väldigt mycket tid i anspråk och det kommer nog att bli så för ett bra tag framöver…

Lotta ska nämligen skiljas! Det är sjukt egentligen, hon och Erik har varit tillsammans sedan gymnasiet – lika länge som Tommy och jag – och nu hux flux har de separerat. Så himla tråkigt. Och onödigt. Utan att säga för mycket här så skulle allt vara betydligt lättare om någon kunde hålla något på sin kropp i lite stramare tyglar… Jäkla Erik alltså. Och stackars Lotta.

Det verkar vara infekterat också och de kan inte komma överens om hur vårdnaden av Johan ska se ut – ska det vara ensam vårdnad eller delad vårdnad? Lotta vill ha ensam vårdnad och Erik vill att de ska fortsätta ha gemensam. De ska tydligen in på några samtal hos kommunen om detta – samarbetssamtal? – och jag hoppas att de kan komma överens. Erik är ingen dålig pappa och jag tror nog att Lotta innerst vet det också. Men hon har all rätt att vara arg och besviken. Jag stöttar henne till 100% – oavsett hur de gör. Fan också.

Tänk om det skulle hända oss? Tänk om Tommy plötsligt skulle vilja skiljas och ansöka om ensam vårdnad om alla barn. Herregud, jag blir alldeles skakig bara jag tänker på det. Tänk att sitta mittemot varandra, med varsin advokat, och där Tommy säger att jag är en dålig mor. Usch, jag kan inte tänka mig någonting värre än det. Tur att Tommy är så trygg och lugn. Han skulle aldrig göra någon liknande som Erik. Det vet jag.

Tur i allt detta är att vi fick tag på den där assistenten som vi använde headhunting för att hitta. Hon är skitduktig och utan henne skulle vi definitivt gå på knäna med allt som händer. Lena är så jäkla driven och man ser att hon verkligen vill framåt. Hon påminner lite om hur jag var i liknande ålder.

Dessutom så kommer hon bra överens med barnen också och speciellt Kristine verkar ha fått en ny idol. Jocke och Olle också, men där tror jag att de idoliserar lite med sina hormoner mer än någonting annat. Puberteten alltså… ” Ska jag hjälpa dig att bära, Lena? Jag kan hålla upp dörren, Lena! Vad ska du göra i helgen då, Lena?” . Och så går lilla mamma bredvid och bär tunga kartonger mot stängda dörrar och där ingen frågar hur helgen ser ut. Ungar. Jag får höra med henne så att hon inte blir alltför irriterad på mina små gossebarn.

Nu är det dags att laga dagens middag. Tommy har beställt carbonara så det är bara att sätta igång att steka bacon, antar jag.

Puss och kram/J

Vi har tagit familjeporträtt

Kul familjeporträtt

Då jag växte upp så tog vi varje jul ett familjeporträtt. En detalj som jag minns med fasa. Det var samma visa varje gång; på med kläder som man inte trivdes i, stressa i snöstormen till en stel fotograf, pressa fram ett leende och så tillbaka hem igen. Med ett uselt resultat dessutom. Det finns förmodligen inte ett kort där jag ser normal ut; antingen så blundande jag, hade en konstig min i ansiktet eller också så lyckades jag titta åt något annat håll.

Resten av familjen blev alltid bra – men jag såg alltid förjäklig ut. Jag blev därför chockad då Tommy sa att han bokat in en tid hos en fotograf för ett familjeporträtt. Märk väl – han frågade inte om han skulle göra det; han sa att han hade gjort det och så var det liksom ingenting mer med det. Jeanettes traumatiska minnen från barndomen – dom gav han sjutton i.

Så; i lördags så ställe vi då upp oss hela gänget i en studio för denna familjefotografering. Jag och Tommy sittande på varsin stol, flankerade av Kristine och Mira och med Svante i mitt knä. Olle och Jocke bredvid varandra (surprise…). Leo bredvid dem och slutligen Sanna (med sin tonårstrulighet) på andra sidan. Fotografen var skitduktig! Han lekte verkligen fram det bästa ur oss och använde humor för att få oss att skratta. En avsevärd skillnad från hur det såg ut då våra familjefotograferingar då fotografen pliktskyldigt tog fram en plastanka innan han knäppte bilden.

Den här fotografen behövde ingen rekvisita; han var rolig på riktigt och jag tror att den här bilden är startskottet på en tradition. Det skulle vara ganska snyggt att inreda trappen ner till källaren med en vägg full av årliga fotografier på oss alla; då skulle man kunna se vilken skillnad ett år verkligen gör. Speciellt på de minsta (på mig syns inga tecken aaaalls på åldrande…)

Nä, men det var väldigt roligt och framförallt så var det skoj att Tommy tog initiativ också. Han brukar liksom rulla med och låta mig bestämma det mesta här hemma,. Det är kul att bli utmanad lite också (även om jag för det mesta har rätt, hehe).

Imorgon ska vi upp tidigt, grabbarna har innebandy, Sanna ska till en kompis och Leo har bokat in en tid för klippning. Ingen rast och ingen ro – bilen går i ett och det är en del av kontraktet man skriver som sjubarnsmamma. Det är också det roligaste!

Flottiga fingrar och vägdamm – dags för fönsterputs

Fönsterputs

Vi är inte direkt som familjen Von Trapp. Ungarna står inte på rad och sjunger en trudelutt innan läggdags och de har definitivt inte samma disciplin då det kommer till städning. Något som verkligen syns på våra fönster. Jag vet inte riktigt, men jag tror att vi skulle kunna genomföra en ganska komplett brottsplatsundersökning här hemma baserat på vilka fingeravtryck som finns på rutorna.

Vi har Leos lite smalare, längre fingrar på vardagsrumsfönstret, vi har Miras lite knubbigare (med blåbär!) i köket. I hallen så har vi både Jocke och Olles fingrar och även Svantes fingrar kan man se sitta lite varstans på olika glas. Kort och gott; alla är skyldiga och ingen kommer undan familjen egen Sherlock Holmes då det kommer till städning och skulden till nedsmutsning.

Inte ens Moder Natur! Hon är nämligen den värsta boven i dramat och det är på grund av allt väggdamm som fönstren ser så förjävliga ut som de gör i dagsläget. Fingeravtryck + väggdamm = Jeanette gör en fönsterputs? Nej, aldrig i livet!

Senaste gången jag putsade fönster var den sista. Jäklar var svårt det var. Fönstren blev fulla av vita streck och de såg nästan värre ut då jag var färdig än vad de gjorde innan. Därför ser lösningen på ekvationen ut så här: fingeravtryck från flottiga barnfingrar + väggdamm = professionell fönsterputs.

Ja, jag bokade in en sådan och jag kommer förmodligen att göra så även i framtiden (förutsatt att företaget är bra förstås). Det var billigt, det gick att använda rut-avdraget och de kunde skicka ut tillräckligt med personal för att blir klar på en dag (då ändå bara jag och Svante är hemma). Perfekt!

Tommy fortsätter träna och han verkar ha blivit beroende. Han skryter om vilka tider han gör, han står och spänner sig framför mig (ja, han ser väldigt mycket bättre ut…) och han blir sur om han inte kommer iväg någon kväll. Jag får dåligt samvete och vill också komma igång lite bättre. Det känns som jag kört fast på gymmet. Samma övningar, samma vikter, samma människor och samma musik. Nackdelen med att byta gym är att Svante kan följa med och att personalen är väldigt gulliga mot honom. Jaja, jag får googla efter något annat träningsprogram istället. Jocke och Olle kanske har några övningar från innebandyn som man kan köra?

Nu vrålar Svante från spjälsängen och han har således tagit sin lilla powernap. Dags att kavla upp ärmarna!

Vi hörs!

Dags för nya visitkort och broschyrer

Stockholm, Stockholm, stad i världen. Stockholm, Stockholm, världens stad! Nu har jag fixat min framtand och det gick hur bra som helst. Tandläkaren var allt jag kunnat drömma om. Han var extremt snäll, han var lugn, trygg och kunnig och dessutom så höll han sig till det pris vi kommit överens om. Jag har kunnat visa upp ett perfekt leende i en vecka nu och även om det känns ovant så vet jag att jag inte kommer att ångra beslutet.

Stockholm, var det ja – jag åkte ju inte dit enbart för att laga tanden (jag är inte galen!) utan jag hade ett viktigare ärende och detta i form av att beställa nya visitkort och broschyrer till företaget. I och med att det går så pass bra just nu så känner vi att vi kan kosta på oss lite extra och därför så valde vi ett tryckeri i Stockholm som fått extremt fina referenser och nu har jag ännu inte fått se det färdiga resultatet; men det känns väldigt lovande.

Vi satt ner länge och pratade om hur vi ville ha det, de kom med förslag, de visade upp olika tester och det känns som att vi förstod varandra väldigt bra. Jag tror att mitt nya leende i kombination med de nya visitkorten kommer att ta oss till nästa nivå.

De skulle komma någon gång nästa vecka och jag beställde även en liten present till Tommy på samma gång. Jag lät trycka upp speciella golfbollar till honom – komplett med hans namn på ena sidan och – Fooore! – skrivet på den andra. Hehe, det kan behövas. Blir sjukt roligt att se hans min då han öppnar paketet.

Jocke och Olle har också börjat spela golf och det verkar vara ganska roligt. Det enda de pratar om är drivers, birdies och puttlinjer. Jag förstår inte ett ord – men är de glada och nöjda så är jag också det. Dessutom har de snart lägre handikapp än Tommy. Kanske kan vi få Kristine att börja spela också. Jag börjar bli lite orolig för att hon aldrig gör någonting. Hon och Leo sitter mest vid varsin dator och spelar spel eller kollar Facebook.

Golf för hela familjen kanske? Nej, usch… Jag skulle aldrig skämma ut mig på det sättet. Stå där och veva med en klubba hela dagen. Då är det bättre att vifta på lite i trädgården!
Svante har slutat sova på nätterna tydligen. Han vaknar och vill ha mat typ varje timme och han vill verkligen kliva upp runt fem på morgonen. Det har å andra sidan de flesta av våra barn gjort – men det är lika jobbigt trots det. Mira är väl den enda som kunde sova ordentligt. Tack Tommy för att du är en nattuggla, annars skulle jag aldrig orka!

Nu ska jag börja med middagen och se vilken av ungarna som först kommer hem. Svante och jag behöver lite sällskap!

Catering till födelsedagen!

Catering - dukat till fest

Om det finns en sak som jag lärt så är det att tiden försvinner. Har man sju barn – ja, då finns det helt enkelt inte så mycket tid att lägga ner på annat. Rådet jag kan ge är följande: finns det hjälp – se till att använda den. Vi har hjälp med hemstädning och det är något som underlättar fruktansvärt mycket. Helt allvarligt, jag tror inte att jag skulle orka annars (speciellt inte nu då jag börjat jobba igen…).

Svante har tydligen blivit lite av en favorit på förskolan och fröknarna (säger man så??) verkar oerhört förtjusta i honom. Det känns skönt och jag måste passa på att berömma denna yrkesgrupp på samma gång. Hur skulle det gå utan dem? Detsamma gäller lärare överlag. Alla våra barn har haft förmånen att ha duktiga, engagerade och kunniga lärare som verkligen brunnit för sitt yrke. Sådant gör mig glad och jag ställer mig i det led som kräver att de ska få högre löner. Det är klart att de ska ha det. Utbildning är så himla viktigt. Ta Kristine till exempel, hon hade så svårt med matematik i början (något som hon ärvt av Tommy) och höll på att ge upp. Hennes kompisar verkade förstå allting och hon hamnade bara längre och längre efter. Läraren hon hade såg det och han erbjöd sig att sitta kvar med henne efter skolan för att förklara och gå igenom alla uppgifter. Han såg och han gjorde någonting åt saken. Jag blir alldeles tårögd då jag tänker på det och jag hoppas att sådana lärare fortsätter att komma fram och fortsätter att kämpa.

Kristine är sjuuukt bra på matematik nu och allt som krävdes var att någon tog sig lite tid för att förklara till dess att poletten trillade ner. Undra om man kan ringa honom för en snabbkurs med Tommy också? J

Nu tappade jag helt bort mig här. Men hjälp var det och det jag skulle berätta var att jag bokat in catering till helgen. Olle och Jocke fyller år och vill bjuda på fest. Fest som i alkoholfritt, det är lika bra att poängtera det på en gång. Men, de vill bjuda på mat och de vill bjuda alla sina kompisar. Ett innebandylag, en hel klass, släkten och så en massa andra polare.

Jeanette laga mat till så många? Tack, men nej tack! Jag bokade in catering istället och det som var bra med företaget jag kontaktade var att de även hade vegetariska alternativ. Olle och Jocke har många vegetarianer bland sina vänner och det känns som att de alltid hamnar i kläm annars. En tråkig grönsallad här, några morötter där… Nu får de lika spännande käk som alla andra och det är inte mer än rättvist!

Vi får se hur det slutar, men det ska bli väldigt skönt att bara vara värdinna och slippa hålla på att duka, laga mat och diska. Cateringfirman sköter allt från start till mål. Grymt!

Tommy har varit ute på jobb i tre dagar nu och jag börjar sakna honom. Jag tror att det är bra att han då och då jobbar på annan ort. Många tror att han lämnar mig och barnen vind för våg – men jag tror att det är bra att längta efter varandra också. Är han borta i en vecka så längtar alla efter honom och han efter oss (hoppas jag!). Det sjuka är att han tog med sig löparskorna och att han tydligen har joggat varje kväll. Hallå, Tommy; du kan inte springa ifrån åldern! J

Nu sitter Sanna och suckar i soffan så det är väl bäst att försöka aktivera henne på något sätt. Har ni något förslag på hur man kan underhålla en sjuåring?

Kram/ J

Nästa vecka ska jag till Stockholm och fixa min tandskada

Ja, ni läste rätt. I framtiden så kommer ni inte att se mig le med en halv framtand längre och även om många av er verkar ha tyckt att det är en del av min charm så har jag bestämt mig för att laga tanden. Visst; den gör inte på något sätt ont och visst, även jag kan tycka att det är ganska charmigt – men jag tycker inte att det är snyggt. Dessutom så är det inte så himla praktiskt heller (prova gärna att äta knäck med en halv framtand…).

Droppen som fick bägaren att rinna över var att Leo sa att han skulle tycka att jag skulle vara finare med en hel tand (han är snäll och lindar in sin kritik; på samma sätt som Tommy gör) än vad jag är med min halva. Gamla Tuggis, som jag kallar den. Dessutom så har jag en ovana att le mindre än vad jag borde göra, speciellt då jag träffar nya människor och på jobbet så innebär detta ett problem. Man får nya kunder genom att vara öppen och jag känner mig hämmad av att inte kunna bjuda på det leende som jag vill direkt.

Tandläkare. Jag brukar skämtsamt säga att om det inte vore för sådana så skulle jag ha lagat tanden för längesen. Jag är rädd för tandläkare, så enkelt är det. Jag tycker inte om ljudet av borrar, jag tycker inte om lukten, jag hatar inredningen i väntrummet, jag ogillar känslan av bedövning och jag fullkomligt avskyr att tappa kontrollen och inte kunna vara med att påverka vad som sker i min egen kropp. Dessutom så har jag dåliga erfarenheter av tandläkare och – naturligtvis (som alla andra) – så tycker jag att det är för dyrt. Att betala flera tusenlappar för att laga en avslagen framtand som inte gör ont – nej, då lägger jag hellre pengarna på något annat och på min stora familj istället.

Skillnaden? Ja, den tandläkare jag bokat tid hos är inte dyr, det verkar vara väldigt avslappnat där och det ligger i Stockholm – det är faktiskt en tandläkare på Södermalm – härliga Södermalm – av alla ställen. Jag ska ändå besöka huvudstaden nästa vecka i andra ärenden och passade därför på att boka in tiden direkt. Jag vet inte jag – men ska det verkligen skilja så mycket i pris mellan olika tandläkare? Då jag kollat tidigare så har det varit väldigt dyrt, men här var det flera hundra kronor i skillnad. Hoppas den trenden fortsätter. Alla ska ha råd med fina tänder!

Jag är väldigt tacksam att barnen har fri tandvård och jag tycker att det systemet är helt perfekt. Fatta hur dyrt det skulle bli för oss annars?! Sjukt. Lyckligtvis så verkar alla våra barn ha fina tänder och det är väl bara Sanna som sticker ut lite med sin bettskena som hon använder på natten. Resten av gänget har fina tänder och förhoppningsvis så lyder de mina uppmaningar om skötsel. Gör ni det? Varsågod att testa er själva!

1) Borsta tänderna två gånger om dagen och i minst två minuter per gång.

2) Skölj med munvatten efter tandborstning.

3) Använd tandtråd efter varje måltid (ha alltid med Plackers i väskan!).

4) Undvik juice och annat som är surt och ger frätskador.

Och så den viktigaste punkten; den som jag inte nog kan poängtera och trycka på. Det viktigaste rådet som jag kan ge er alla och som jag dagligen predikar för mina barn:

5) Undvik oliver med kärnor!

Jag minns dagen då Gamle Tuggis såg dagens ljus. En varm sommardag, en grekisk sallad, en grön oliv mellan fingrarna, ett glupskt bett och – aj!

Undvik eller undersök era oliver innan ni hugger in J

Ha det bra nu!

Letar assistent

hund i knä vid laptop
Lottas hund Pyret hänger gärna med till jobbet.

Det har börjat bli dags att skola in Svante på förskolan och det är således dags för mig att riva igång företaget igen. Jag och Lotta startade firman för några år sedan – men inte kunde vi tro att det skulle gå så bra? Om man får säga det, med tanke på jante-lagen och allt det. Vi tjänar bra med pengar! Såå, då var det klart och ute :). Hoppas ni inte slutar läsa bara för den sakens skull.

Lotta har jobbat som bara den under min mammaledighet (och jag har hjälpt till lite också)och det känns helt otroligt att vi två – bästa vänner från barndomen – kan driva ett så pass stort företag. Jag tror att det bero på att vi båda är målmedvetna och ändå prestigelösa. Och: vi vet vad vi gör. Dock så går vi – om inte på knäna – så åtminstone på vaderna(?). Det börjar bli dags att anställa en assistent och släppa lite av ansvaret.

Lotta har kollat upp ett lite annorlunda upplägg som verkar väldigt intressant. Headhunting (det låter läskigt, jag veeeet) kallas det och det innebär att vi lägger ut den kompetens vi behöver, den personlighet vi söker och de speciella egenskaper som krävs för vårt företag till ett annat företag. Dom har tydligen ett stort register av personer och de kan genom detta sålla fram lämpliga kandidater till oss.

Jag tycker att det låter klockrent! Det enda vi behöver göra är att delta vid sista intervjun och välja en av de personer som presenteras där. Jag skulle inte ha tid att sitta och gå igenom en massa ansökningar, intervjua personer och dessutom så skulle jag förmodligen anställa alla som sökt tjänsten som assistent hos oss. Jag har svårt att säga nej 🙂 Nej, jag tror vi kör på det. Lotta verkade fullständigt övertygad och jag litar på hennes omdöme. Såklart. Hon är trots allt gudmor till både Leo och Sanna.

Jocke har skaffat tjej! Tror jag. Han har börjat kliva upp väldigt tidigt på morgonen och han står i timmar och fixar med håret innan han går till skolan. Han har dessutom på sig parfym. Hmm. Han sitter med telefonen på kvällarna och skriver en massa sms och har sig. Det är helt klart en tjej på gång. Jag får fråga tvillingbrorsan. Olle är fortfarande samma sjusovande, innebandykille som vanligt och det ska bli intressant att se hur han reagerar om brorsan plötsligt går och blir tillsammans med någon. De hänger ju ihop jämt. Han lär väl skaffa en tjej direkt han också 🙂

Nu hör jag Sanna gnola utanför dörren och jag ska ta och börja förbereda lite för middagen.

Svante… Ska han verkligen börja på förskolan? Tiden bara försvinner. Men som det känns nu så är livet underbart och jag och min familj njuter av varje sekund.

Puss och kram!

Frågestund – jag svarar på läsarfrågor

Duvblå inredning

Jag får så många härliga mejl med frågor från er läsare! Det är så kul att höra från er och att ni uppskattar bloggen. Särskilt roligt är det att höra hur jag inspirerar er som också har flera barn. Jag vet att det kan vara påfrestande ibland när man har en stor familj, men jag vill gärna visa hur man kan hitta aktiviteter som passar alla (nåja, de flesta) i familjen och som inte kostar skjortan + hur man kan få lite ordning på vardagen trots att vi är en XL-familj.

Idag tänkte jag passa på att svara på några av de frågor som ni läsare har skickat in. Både lite mer ”allvarliga” frågor och annat som är lite mer lättsamt. En härlig blandning helt enkelt.

1: Hur ordnar ni det med kön i badrummet på morgonen?

Till att börja med har vi två fullständiga badrum och en gästtoalett, annars skulle det nog inte funka. Jag försöker kliva upp före barnen för att få någon minut extra bara för mig själv. När de andra har stigit upp får vi försöka samsas. Med dubbla handfat kan man ju stå sida vid sida och borsta tänderna, men det händer oftare än inte att jag får tjata på de äldre om att skynda sig på…

2: Vilken är din favoritfärg?

Blått, särskilt någon härlig nyans av duvblått tycker jag är fint. Det märks nog på den fina grafiken jag har skapat högst upp här i bloggen (och den snygga inredningen jag valde som bild till det här inlägget). 🙂

3: Vilket är ditt drömsemesterresmål?

Oj, nu måste jag tänka efter… Om jag skulle ta med hela familjen skulle jag nog svara ett familjevänligt hotell i Grekland eller så. Thailand verkar också fint, men inte alla av barnen gillar den maten så mycket. Om det bara var jag och karln skulle det bli till Maldiverna. Låter kanske lite klyschigt, men att ha en egen strandhydda med brygga rätt ut i det turkosa havet skulle vara guld värt. Och så en personlig kock på det som grillar fisk och skaldjur på kvällarna.

4: Vad är ditt bästa städtips?

Förutom att ta hjälp med hemstädningen som vi har börjat göra nu är det att dela upp det på alla dagar i veckan. Att göra en liten uppgift som tar 15-20 minuter är mycket lättare än att behöva tänka på att städa 2-3 timmar i sträck en gång i veckan. Nu behöver jag ju inte dammsuga och städa badrummet längre, men annat småpyssel som att tvätta, plocka undan leksaker, tömma diskmaskinen osv är enkelt att sprida ut under veckan. Där är det faktiskt en fördel att vi är så många. Barnen får också hjälpa till och jag försöker inpränta i dem att försöka göra på samma sätt så de inte bara suckar när de måste städa en gång i veckan. Sakta börjar det landa att det bara tar 2 minuter att bädda sängen och 3 minuter att plockan undan alla kläder som har kastats på golvet… får se om det håller i sig…

5: Har du något favoritklädmärke?

Alltså jag gillar verkligen Marimekko och även Desigual. Passar kanske inte alltid när jag ska jobba och träffa kunder, men här hemma är jag svag för att springa runt med starka färger och galna mönster. Älskar att sätta färg på tillvaron! Dessutom är det ju kläder med bra kvalitet. Handlar hellre saker som håller när det kommer till mina egna kläder.

6: Vad gör du helst när du behöver lite tid för dig själv?

Jag sätter mig gärna i sovrummet och läser en bok. Det är skönt att bara flyta iväg i någon annans fantasivärld en stund ibland tycker jag. Om jag har suttit många timmar framför datorn på dagen och är trött i ögonen lyssnar jag på en ljudbok istället. Fick riktigt bra hörlurar i födelsedagspresent senast.

7: Hur får du ihop det med skjutsande till skola, fritidsaktiviteter med mera för barnen?

Det är ett ständigt pusslande, det kan jag absolut erkänna. Samtidigt är ju de äldsta av barnen stora nog att ta hand om sig själva nu så de tar antingen cykel eller bussen när de ska någonstans. Vi har tur som har både förskolor och skolor precis i närheten så den biten tar inte så mycket tid. För sportaktiviteter osv försöker vi dela på det med ett par andra föräldrar som har barn i samma grupper. Det är lättare att få det att gå ihop när man bara måste skjutsa varannan eller var tredje vecka.

Hoppas ni gillade svaren och att de är användbara! Fortsätt skicka in fler frågor så blir det säkert en frågestund snart igen! Puss och kram!

Skepp ohoj!

båt ligger förtöjd i vik

Det är så skönt när man får lätta ankar…

Jag vet inte om vår kryssning till Finland gav mersmak – men ungarna har börjat tjata om att vi ska köpa en båt.

Båt? Jag vågar ju knappt bada!

Nej, men skämt åsido. Det finns några uppenbara fördelar. Vi har länge planerat för att köpa en sommarstuga och vi har faktiskt hållit på att leta efter ett sådant ställe. Det är dyrt och jag känner spontant att det är mycket jobb. Liknande jobb som vi gör hemma.

Klippa gräs, odla, laga tak… Jag, ursäkta uttrycket, spyr. Nu är kanske inte en båt så himla billig heller och visst kräver en sådan underhåll också. Men tänk själva att bara sticka ut på vattnet, kunna åka lite vart vi vill, stanna till i någon hamn eller bara ligga och guppa. Tänker jag. Jag vet inte 😉

Frågan är hur mycket en båt som rymmer nio personer kostar, hur dyr de är i drift och hur mycket det kan komma att kosta att underhålla den (har man den på gården under vintern?!). Behöver jag sjökort eller vad det heter?

Tommy får kolla lite, några av hans kompisar har båt och han kan se lite hur de tänker. Han har ju faktiskt ganska stor vana av havet också.

Tommys föräldrar kommer hit över helgen också. Eländes elände. Nej, jag bara skojade! Monika och Kurre är alltid välkomna hit och jag har redan beställt henes fantastiska fisksoppa (som hon vägrar lämna receptet på) till middag på lördag.

Monika , vad har du i soppan? Lite av varje. Jag känner…hmm.. anis? Mycket möjlig, jag kastade i det som fanns i kylen… Visst! Jag ska inleda ett litet spionage. Kom ihåg, kära svärmor, att även små grytor har öron och att lilla Mira kanske står vid spisen av andra skäl än att hjälpa till. Hehehehe. *gnuggar händerna*


Frågan är den vanliga: hur ska vi få plats? Monika och Kurre får förmodligen tränga ihop sig i varsitt rum och vi får göra det bästa av situationen i vanlig ordning. Det är tur att de är väldigt flexibla. Mina föräldar har sovit här en gång! Men, då bor de i och för sig i samma stad också. Finns det hjärtetrum… Ni kan resten 🙂

Det kanske är något som man skulle brodera på en tavla förresten? Det ordspråket om något passar väl in på vår familj!

Puss och kram!

Lyx i vardagen

Decleor hudkräm i kvinnas händer

Att ha så många barn och därmed ständigt också ha händerna fulla har gjort att jag tvingats göra avkall på några av saker. Av naturliga skäl, jag hinner inte med mig och måste prioritera bort mig själv lite. Kläder och mode – som jag alltid gillat – är ett typiskt exempel på det. Förr så kunde jag gå omkring på stan och leta väskor, skor och snygga jackor under en hel dag. Jag älskade att åka till Stockholm och känna pulsen, jag älskade att kunna ta en fika mellan besöken i alla butiker och jag fullkomligt älskade att ta med ett tiotal plagg in i en provhytt och se hur de satt på mig.

Nu? Inte så mycket. Jag beställer det mesta från nätet och jag har väl numera vad man kallar en Einstein-garderob. Med detta menas att om jag hittar en tröja, ett par byxor eller skor som jag gillar och som sitter bra – då köper jag flera stycken så att jag inte behöver oroa mig i framtiden. Einstein, sägs det, köpte alltid likadana tröjor, byxor och skor och folk som inte kände honom trodde förmodligen att han aldrig bytte kläder. Jag och gamle Albert har alltså mer än bara en avundsvärd hjärna gemensamt 

En sak som jag dock försöker att unna mig är hudvårdsprodukter och smink och speciellt det första är viktigt. Jag försöker alltid ta mig tid för lite själslig rekreation där jag lägger mig i ett hett bad, läser en tidning – gärna Damernas Värld eller Mama – och bara är (som det så vackert heter). Jag behöver det, jag behöver koppla bort vardagen och jag behöver känna mig som en kvinna. Tommy är förstående för detta (fattas bara – det handlar om kanske en kväll i veckan!) och han lägger sig inte i vilka produkter jag köper.

De har nämligen en viktig del i mitt välmående och jag har faktiskt hållit mig kvar vid samma märke i snart tio år. Uteslutande så köper jag nämligen Decleor och oavsett om det handlar om rengöringskrämer, peeling, ansiktsvatten, duschgel, olja eller en vanlig dagcreme så är det Decleor som gäller. Varför? Varför inte! De är relativt billiga, de ger effekt – både långvarig och för stunden – och de verkar för hela kroppen (känns det som). Jag känner mig åtminstone fräsch både in- och utvändigt och där spelar produkterna definitivt en sto roll. Dessutom så är Decleor-förpackningarna lyxiga och snygga också!

Vad kan jag säga. Jag har inte så höga krav och jag unnar mig inte så mycket i övrigt. Det är klart att jag är värd att unna mig riktigt bra hudvårdsprodukter!

Nu längtar jag efter att få krypa ner i badkaret. Kanske kan man unna sig ett litet glas vin den här gången också… Japp, så får det bli!

Kram/J