Strandsäsongen – here I come

Det sätter sina spår att föda ett barn. Många män verkar tro att det handlar om en initial smärta som försvinner så fort barnet är ute. Det gör det inte. För mig så har det i många fall – herregud, jag har ju fött sju stycken ungar! – så har det handlat om smärtor både före- och efter förlossningen.

I vissa perioder, speciellt då det varit tätt mellan barnen, så har jag haft så svår foglossning att jag tvingats sjukskriva mig och gå omkring med ett bälte för att lindra smärtan. I andra fall så har – utan att skriva om några detaljer – haft så svårt efteråt att livet varit en ren pina. Och så kommer män och piper om sina vanliga förkylningar. Det är ju sjukt.

Tiden läker dock alla sår och varje förlossning har gjort mig starkare och mer mottaglig för smärta. Jag har en hög smärttröskel och just vetskapen om att jag – min kropp! – klarat av att föda inte bara ett, två eller tre barn, utan sju, har gett mig en inre styrka som hjälper mig genom i stort sett alla situationer; oavsett om det handlar om träning, om vardagliga utmaningar eller om mitt arbete. Jag är stark. Men, att tiden läker alla sår är en sanning med viss modifikation.

Jag har bokat tid för en åderbråcksbehandling

Vissa sår läker inte. Jag har som exempel på detta fått svåra problem med synliga åderbråck och dessa har blivit värre för varje år som gått. Det är jag inte ensam om. Jag läste någonstans att var tredje person drabbas av åderbråck och att det ofta är gravida kvinnor som får åkomman. Så även jag, således. X 7.

Jag vet inte om jag egentligen är värre drabbad än någon annan, men jag tycker att mina åderbråck syns tydligare. De sticker ut, de ringlar sig fram längs mina ben som små ormar och de har en blågrön färg som gör att jag tycker mig se ut som någon i ett förstadie till Rigor Mortis.

Det är inte kul att gå på simhallen med barnen, det är inte roligt att prova sommarklänningar och det är definitivt ingen höjdare att gå på stranden. Även om jag är stark så kan blickar – inbillade eller inte – göra ont. Men inte längre. Nu har jag nämligen äntligen bokat en tid för en åderbråcksbehandling och kommer – förhoppningsvis – att bli kvitt mina åderbråck för gott.

Först laser, sedan virknålsteknik

Det första steget är att man behandlar mina åderbråck med laser. Hur det går till är jag lite osäker på, men jag gissar att man på något sätt bränner bort blodkärl och synliga vener? Det andra steget emellertid handlar om att avlägsna blodkärlen från benen. Detta gör man genom att sticka hål av en millimeterstorlek och där man går in med speciella nålar och fiskar upp dem.

Det låter ju inte alltför trevligt kanske, men det är denna virknålsteknik som ger den stora effekten och där man minimerar risken för att drabbas igen och där risken för ärrbildning blir minimal. Det verkar vara en smärtfri behandling som dock kommer att kosta pengar.

Tyvärr så är mitt åderbråck “bara” synligt och jag har inga problem med tyngdkänslor, smärta eller någon annat som eventuellt skulle göra så att Landstinget täckte kostnaden. Det får vara värt det ändå. Jag är villig att betala för att kunna visa mig mer lättklädd igen. Jag vet att jag inte är ensam om detta och jag vet även att alla inte har samma ekonomiska förutsättningar som jag. Därför tycker jag att det borde vara självklart att Landstinget ersatte alla åderbråcksbehandlingar som kommer som en följd av en graviditet. Att kvinnor drabbas hårdare och får lida extra mycket som en följd av att vi föder barn borde tala ett så pass tydligt språk att alla förstår.

Du kanske också gillar