Struktur & Kärlek – ett framgångsrecept

Man klarar det mesta med hjälp av lite struktur och mycket kärlek. Det är standardsvaret som jag brukar ge då någon frågar hur jag klarar av vardagens alla bekymmer och utmaningar. Eller vi, förresten. Det underlättar naturligtvis att ha en fantastisk make vid sin sida och Tommys roll i vårt livspussel ska inte underskattas.

Vilka är då vi? Jag heter Jeanette och min make heter som sagt Tommy. Det som får folk att ställa frågan hur vi klarar allt är dessa:
– Joakim 15 år
– Olle 15 år
– Kristine 13 år
– Leo 9 år
– Sanna 7 år
– Mira 5 år
– Svante 1 år

Vår familj är alltså aaaaningen större än vad vanliga familjer är och med sju barn så blir livet lite annorlunda. På ett bra sätt! Så fort jag och Tommy träffades så visste jag att han var den rätte och då han – liksom jag – dessutom alltid drömt om en stor familj så fanns det inget att fundera på. Vi rivstartade med tvillingarna Jocke och Olle, väntade något år innan Kristine kom till. Där emellan hann vi flytta från lägenheten till ett större hus och sedan kom resten av gänget i en strid ström och så att säga på köpet : ).

Om vi ska ha fler barn? Nej, jag tror att det räcker nu faktiskt. Det finns bara så pass mycket struktur att ta till och huset börjar kännas lite litet i och med att Svante kom till världen. Leo och Sanna är inte överlyckliga av att behöva dela rum, så mycket kan jag säga… Men man ska aldrig säga aldrig!

Det om det. Idag så har jag och Svante varit och handlat på Willys. Efter att ha sett gänget försvinna efter frukost så är det skönt att kunna göra lite saker på egen hand. Svante är så snäll så det är inga problem att ta med honom till affären för att handla lite. Tack och lov så har vi numera två bilar. Tommy tog vår V50 och jag fick ta vår V60 idag (annars brukar det alltid vara tvärtom). Den är så himla skön att köra och tekniskt sett så är den också min. Den står åtminstone skriven på mig och jag är så fruktansvärt glad över det.

Volvo V60
Exakt en sån här V60 har vi.

Ett namn på en bil, vad är det för speciellt med det? Jo, har man slarvat en massa i ungdomen, dragit på sig en betalningsanmärkning (ta aldrig en tv på avbetalning, ungdomar!) så är det svårt att få lån och det har verkligen varit något som ställt till det för oss genom åren. Tommy har fått stå på alla lån och jag har känt mig som en parasit. Fullkomligt värdelös. Trots att jag idag driver en egen firma, tjänar bra (bättre än Tommy faktiskt) och har skött alla betalningar prickfritt så har jag ändå inte fått lån av någon bank. Tacka Gud för Bluestep, säger jag bara. Hos dem blev man behandlad som en människa och inte som någon belastning. Tar de bara bort den enerverande reklamjingeln så… Bluestep! Man får den på hjärnan direkt. Irriterande 🙂

Svante sover och jag sitter och kollar lite på datorn. Snart är det dags att hugga in på matlagningen. Klockan är snart två och Sanna borde strax hoppa in genom dörren. Det är konstigt hur man kan längta så mycket efter varje unge. Varje dag! Min och Sannas stund så hon kommer hem från skolan är väldigt speciell och väldigt mysig. Tänk att hon redan går i ettan. Vart tar tiden vägen? Igår var det hon som låg och sussade i soffan som Svante gör nu. Otroligt vad fort det går.

Nä, Jeanette. Nu är det dags att sätta igång och hacka lite grönsaker. De brukar inte hacka sig själv tyvärr 🙂
Puss och kram!

Du kanske också gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *