Dags för en badrumsrenovering

Slitaget på ytskikt blir hårdare i en stor familj än i en mindre sådan. Att vi är nio stycken i familjen tar ut sin rätt och det märks på allt från golv, väggar, på köket och på våra olika badrum. Saker och ting nöts ut och vi har blivit ganska vana med att både byta ut, renovera och – tack och lov – spara ihop buffertar för att ta de kostnader som slitaget för med sig. Numera så höjer man knappt ögonbrynen då det är dags att sjösätta en renoveringsprojekt.

Ett sådant står vi inför i detta nu. Vi har två stora badrum i vår villa och utöver detta så har vi även två mindre toaletter. En nödvändig lyx och med tre barn i tonåren så är det inte helt lätt att, så att säga, få sin lilla egentid under morgonen. Därför har vi börjat planera för att göra om ett rum i källaren till ytterligare ett badrum. Det blir ett lite större sådant och där vi bland annat planerar att få plats med både bastu och en dusch. Helst skulle jag vilja ha ett badkar, men just i den frågan blev jag regelrätt överkörd av övriga familjemedlemmar. Demokrati är inte alltid den bästa lösningen. 

Nåväl, jag ska väl egentligen inte klaga då jag får hålla i taktpinnen gällande nästan alla andra val – kakel, klinkers, duschvägg, inredning i bastun och så vidare. En taktpinne som jag håller i tillsammans med den firma vi anlitat för vår badrumsrenovering

Vi hittade rätt företag för vår badrumsrenovering 

Det senare var inte helt lätt. Vi har vänt på många stenar i jakt på dels rätt firma för vår badrumsrenovering och dels också provat olika entreprenadformer mot varandra. Slutligen fastnade vi för enkelheten i totalentreprenad och i att slippa hålla på att styra en massa olika företag. Genom att anlita en och samma firma för allt så kommer vår badrumsrenovering att genomföras effektivare och förmodligen – förhoppningsvis – också till ett betydligt bättre pris. 

Det företag vi hittat valde vi genom rekommendationer. De är inte billigast, men de erbjuder överlägset bäst villkor i övrigt. Det som fällde avgörandet var deras bemötande. Många andra företag som vi varit i kontakt med har varit, på något skumt sätt, ointresserade. De har räknat på material och arbetskostnader, lämnat en offert och sedan har det inte varit mer med det. Jag vill ha goda råd! Jag vill ha någon att diskutera lösningar och alternativ med! Jag vill ha ett bollplank!  

Mycket planering innan en badrumsrenovering sjösätts 

Det företag vi valt är genuint intresserade av att skapa våra drömmars badrum. De har kommit med egna idéer. De har tagit mina tankar vidare. De har, kort sagt, valt att bråka lite med mig under resans gång. Motstånd leder framåt. Det är så jag vill jobba – både privat och inom mitt yrke. Därför känns det skönt att ha ett företag som vågar säga ifrån när de tycker att någonting inte fungerar. Det är ju ändå de som är proffsen, eller hur? 

Om allt går som det ska så har vi vårt nya badrum klart inom några veckor. Det ska bli väldigt skönt att sätta sig i bastun efter en hård arbetsdag och efter att barnen lagt sig. Det ska även bli extremt skönt att slippa köa för att gå på toaletten framöver. Det tror jag alla i vår familj skriver under på. Otur för resten av gänget att det nya badrummet är vigt åt mamma.

Ny lekplatsutrustning på förskolan

Vi har genom åren haft våra barn på olika förskolor. De äldsta hade vi hos en klassisk dagmamma – och det ger väl ett hum om min ålder, kan jag tänka. De yngsta går på en privat förskola och jag ser bara fördelar med detta. Utan en massa politiska anföranden och utan en massa ideologiska skygglappar så konstaterar jag bara krasst att den lösningen är perfekt för våra barn.

De kommunala förskolor där vi tidigare haft barn har förvisso också fungerat, men där handlar det om byråkratiska kvarnar och all den långsamhet sådana maler med. På en privat förskola så finns snabbare fötter, en vilja att möta föräldrarnas och barnens behov och det finns utöver detta också en fördel i att grupperna är mindre. Mina barn blir sedda – och det är viktigt för mig som mamma.

I förrförra veckan kan jag exemplifiera de snabba fötter jag ovan nämnde. Jag och några andra föräldrar har länge stört oss på lekplatsen på förskolan. Det finns en stor yta – men det finns knappt någon lekplatsutrustning. En pliktskyldig gungställning, en gungbräda och en minimal, tråkig rutschkana. Inte direkt det barn i förskoleåldern behöver för att aktivera sig rent fysiskt och för att utveckla den egna fantasin. Vi kontaktade ägaren till förskolan som kallade oss till ett möte där vi i saklig ton fick gå igenom vad vi ville förändra. </p>

Ägaren köpte ny lekplatsutrustning direkt

Det som skedde härnäst är det som är imponerande: redan tre dagar senare uppdaterades hemsidan för förskolan. Ägaren lät meddela att hon – efter en givande diskussion med några föräldrar – sett över lekplatsen och beslutat sig för att köpa in ny lekplatsutrustning. Denna skulle – hör och häpna – börja installeras redan under helgen. Så, summa summarum: nu står vi som föräldrar – vid hämtning och lämning – och tittar på när våra barn leker helt nya lekar, i en lekplatsutrustning som man själv gärna skulle vilja utforska (för 30 kilo sedan…).

Den nya lekplatsen är eggande för fantasin, den är rolig, den bjuder på fysiska utmaningar och kräver i vissa fall ett samarbete mellan barnen. Dessutom är den säker och det finns mjuka mattor under så att barnen landar på ett tryggare sätt. Jag älskar den!

Föräldrar – ta ert ansvar!

Idag så tror jag att vi alla har ett ansvar i att erbjuda våra barn möjligheter till lek och rörelse. Alltför ofta så ser jag att föräldrar tar den enkla vägen och skickar en telefon till sina barn snarare än att aktivera dem. Det handlar om en björntjänst.

Barn behöver lek, de behöver röra på sig, utveckla sin motorik och sitt mod och de behöver lära sig att hantera olika fysiska utmaningar. Vi måste hjälpas åt i detta och vi måste börja ge barnen rätt förutsättningar. Ny lekplatsutrustning är en väg att gå – idrottens underbara värld är en annan.

Inte helt lätt att välja hundfoder

Vi skulle ju bara ha en hund för lite sällskap. Ibland vet jag inte riktigt hur vi tänker i vår familj. Vi har sju barn i varierande åldrar och vi har minimalt med tid som det är. Ändå tyckte vi att det vore roligt att utöka familjen ytterligare med en hund. Till hundens försvar ska sägas att denne kom på plats före några av barnen och att han hängt med i någar år nu. Men, det är också då det börjar komma problem. 

Vi skaffade hund för att både jag och maken är uppväxta med hundar. Det är världens bästa vän och vi ville att våra barn också skulle få förmånen att växa upp med en kompis som aldrig sviker. Dessutom så innebär en hund också en känsla för ansvar. Barnen lär sig att ta eget ansvar med att mata hunden och se till att den rastas och motioneras. Det är viktigt för oss att uppfostra barn som klarar av att ta eget ansvar och därmed också kan möta vuxenlivets alla utmaningar på ett bättre sätt. Att ta ansvar är också ett måste i en stor familj där vi som föräldrar inte kan curla och sopa framför dem på samma sätt. 

Hunden börjar bli till åren och under senare år har vi kunnat se tydliga tecken på detta. Han har blivit slöare, han har blivit mer rundlagt runt magen, han har sämre päls och hans allmänna kondition är inte alls lika piggt och glatt som tidigare. På så sätt påminner han om maken. 

Allt detta gjorde att vi kände oro. Är alla dessa signaler på att vår bästa vän – vår familjemedlem – håller på att bli sjuk? Vi bokade in en tid hos en veterinär för undersökning och fick ett klart besked: vår hund mår bra – men han äter fel mat. Det hundfoder vi serverar är inte längre bra för hunden som numera, som en följd av sitt åldrande, behöver bättre ingredienser och, framförallt, mindre portioner. 

Vi hittade rätt hundfoder 

Nytt hundfoder var således den medicin som ordinerats och det, mina damer och herrar, var lättare sagt än gjort att hitta. Herre min skapare! I butiken fanns det ungefär en miljon olika foder, från en miljon olika leverantörer och med en miljon olika ingredienser. Vi köpte ett hundfoder som inte passade. Vi provade ett annat hundfoder som hunden vägrade äta. Vi köpte ett tredje hundfoder som hunden – ja, låt oss säga att vi även fick köpa fler hundpåsar efteråt. 

Vad göra? Jag ringde veterinären som kunde ge mig några tips. Det hundfoder vi skulle söka efter skulle ha en lite högre kötthalt och hon tyckte även att vi kunde blanda torrfoder med färskfoder. Lite dyrare, men också mycket bättre. Idag ser vi redan en tydlig skillnad på vår hund. Han är lite slankare i kroppen, han är mycket piggare och gladare och han har en päls som verkligen har en lyster igen. Det är sådan skillnad – och bättre kommer det att bli.

 Vi har lagt in några rena konditionspass för hunden varje vecka. Minst en mil ska avverkas i raskt tempo. Ni kan ju gissa vem av oss som får sköta den biten? Just det. Det är maken som får försöka bli av med sin lilla gubbmage. Jag ser bara vinster med detta. Nu gäller det bara att försöka få de minsta barnen att sluta ge hunden mat vid bordet också. Ett litet problem om man jämför med svårigheten i att hitta rätt hundfoder.

Nya golv i Stockholm?

Ibland blir skillnaden mellan landet och storstan väldigt påtaglig. Jag, som jobbar ganska mycket i Stockholm, ser dessa kontraster genom mina vänner. Det är aldrig tråkigt att höra deras historier om vår huvudstad och de invånare som lever där. Allt som oftast så handlar det om bostäder, bostadspriser och renovering: den stockholmska treenigheten. 

Man kan inte prata med en person boende i Stockholm utan att det någon gång slutar upp i var denne person bor, hur bostadspriserna där ser ut och hur mycket den egna bostaden värderas till – gärna med en slutkläm om hur mycket den ökat i värde. Det är intressant. På landet uppkommer sällan de diskussionerna, även om vi också – bör föras till protokollet – sett en tydlig ökning av bostadspriserna. 

Förra gången jag var upp till Stockholm så bodde jag hemma hos en väninna. Vi satt och drack vin och hon och hennes man började prata om sin bostad. En jättefin lägenhet; snyggt inredd och med jättefina möbler och en underbar planlösning. Tip-top, enligt mig. Rena öken, enligt dem. 

De är ganska nyinflyttade och har betalat dyrt för bostaden – hur mycket, det tänker jag inte ens nämna – men de vill redan börja göra om. Framförallt så vill de byta ut sina golv. Jag höll på att ramla av stolen när jag hörde det. Genomgående i lägenheten gick en jättefin parkett – en äldre sådan, patinerad, snygg och väldigt personlig. Som med alla trägolv – något som skaffat sig en egen historia och blivit vackrare med åren. De å sin sida tyckte att golvet såg matt, smutsig och fult ut. Det passade – citat: inte in mot den ljusa tonen i bostaden. Humbug! 

Jag krävde en golvslipning i Stockholm 

Där och då fick bondjäntan nog. Jag satte ner foten på det vackra golvet och förbjöd dem från att riva ut det. Jag blev mer och mer exalterad – möjligen stärkt av rosévinet – och gick igenom alla fördelar med den parkett som låg där. Samtidigt så googlade jag golvslipning i Stockholm och fick upp en massa företag som erbjöd den tjänsten. Golvslipning i Stockholm, så de undrande – varför har vi inte tänkt på den lösningen? De satte sig ned och började läsa på om hur det fungerar, vilka golv som går att slipa, vad man ska tänka på och vad kostnaden för en golvslipning i Stockholm ligger på. Ett frö såddes. 

Igår så ringde min väninnan nämligen och tackade mig. De hade anlitat ett företag inom golvslipning i Stockholm som hjälpt dem. Jobbet var klart på två dagar, med torktiden för ytbehandling inkluderat, och med rot-avdraget tillgängligt så blev priset väldigt mycket lägre än om de köpt ett nytt golv. Hon var supernöjd och hon skulle tipsa alla sina vänner om den lösningen. Jag är också nöjd. Nöjd med att ha påverkat – och kanske förändrat? – en konstig trend i Stockholm. Varför byta ut något som fungerar? Det går nästan alltid att fräscha upp genom små renoveringar. Golvslipning är det yttersta beviset på detta.

Räddad av redovisningsbyrå i Stockholm

Kvinna på redovisningsbyrå med räknare

Jag har startat eget företag och det går ganska bra. Men jag skulle aldrig klara det utan min fantastiska redovisningsbyrå.

Som ni vet har jag sju barn. De är helt underbara och hela mitt liv kretsar kring dessa sju ungar, men i ärlighetens namn har min stora familj också inneburit en del svårigheter för mig karriärmässigt. Det har varit många mammalediga perioder, många VAB-dagar och svårt att få lönen att räcka till. Jag har bytt jobb ofta och även varit arbetslös i långa perioder, något jag skrivit om här innan.

Samtidigt har min make kanske inte hjälpt till så mycket som jag kunnat önska. För mig kommer familjen alltid först, men jag ska erkänna att det ibland har känts jobbigt, särskilt på senare år, att inte ha någon ordentlig utbildning eller en fast karriär att bygga vidare på nu när barnen börjar bli större.

Färgprover vid inredningsplanering

Jag har startat en inredningsfirma

Så, tänker ni, vad ska du göra åt det då? Oroa er inte, jag har redan tagit klivet och startat eget! Det är något jag gått och drömt om länge. Livet som företagare är egentligen som skräddarsytt för mig. Jag kan vara flexibel med arbetstider, jobba mycket i perioder och sedan vara ledig. Jag är social och trevlig och har lätt att skapa kontakt och inge förtroende, så att ragga kunder är inget som skrämt mig. Visst innebär det en osäkerhet att starta eget, men den osäkerheten har jag redan upplevt i mina arbetslösa perioder, enligt mig en mycket mer osäker situation som dessutom är betydligt svårare att ta sig ur.

Så jag slog till och registrerade mitt inredningsföretag för ungefär ett halvår sen. Som ni vet är jag mycket intresserad av inredning och har i alla fall i mitt eget tycke en ganska god inredningssmak Jag har hjälpt kompisar och jag har även tipsat lite här på bloggen, något jag vet att ni läsare uppskattar.

Det rullar på

Min första kund var en gammal kollega till min mamma som ville göra om i sitt hus efter att hennes make dött. Jag hjälpte henne att rensa ut och få luft och liv i huset igen och hon var jättenöjd. Sedan dess har det rullat på och jag har haft mycket att göra. Jag har annonserat lite på Google och fått lite kunder därifrån, ryktet har spritt sig och så vidare.

Själva jobbet var kul och mitt självförtroende steg för varje jobb jag gjorde. Men det fanns en sak som gnagde i mig och gjorde att mitt liv började kännas som ett racerlopp där jag blivit hopplöst efter redan i starten. Jag hade jättedålig koll på ekonomin.

Stress, panik och sju barn

Jag hann inte göra bokföringen. När jag kom hem från ett jobb hade jag sju barn som pockade på uppmärksamhet. Mat skulle lagas, kläder tvättas och sagor läsas. Vid elva när alla barnen var i säng slocknade jag direkt. Att sätta sig och föra räkenskaper var inte att tänka på. Det var knappt jag hann fakturera kunderna och en gång missade jag det faktiskt, det var den snälla kunden själv som ringde och påpekade detta genanta faktum.

Jag hittar en redovisningsbyrå i Stockholm

Jag insåg att något måste göras för att mitt företag skulle överleva. Jag tog kontakt med en redovisningsbyrå i Stockholm och hörde mig för om de kunde hjälpa mig. Och visst kunde de det!

Jag kan knappt beskriva hur skönt det kändes efter att jag haft mitt första möte med redovisningsbyrån. Tjejen jag träffade förstod min situation precis och jag kände inte mig inte som världens största slarvmaja längre. Vi gick igenom de fakturor jag hade med mig, alla kvitton och så vidare och hon sa att det här fixar vi.

Nu har redovisningsbyrån full koll på min bokföring och jag vet att min firma kommer att överleva. De är som min egen ekonomiavdelning och jag kan ringa dem när jag vill. För mig har det varit skillnaden mellan att gå in i väggen av stress och att faktiskt känna att det här företaget har en framtid. Jag slipper vända papper och kan ägna mig enbart åt det jag vill göra: att hjälpa människor att inreda sina hem!

Här är min fantastiska redovisningsbyrå: https://cleanandnomic.se/

Hur ska man kunna skydda sina barn?

Har man en vårdnadstvist måste man anlita advokat

Ser att de finns ett antal grupper på Facebook som handlar om att hur man kan undvika allergier ”Vi med barn som har glutenallergi”, ”Barn med astma”, ”vi som är allergiföräldrar” och så vidare. Det är som om alla föräldrar verkar göra allt för att skydda sina barn mot frukter, mot vetemjöl, mot laktos, mot djur, mot damm, mot ditten och datten. Och det är ju bra. Vem vill inte att en förälder gör allt för sina barn?

Det som är det sjuka, blir sedan när man läser en vanlig tidning, som Expressen och läser om barn – mellan 12-14 som har varit offer för sexuellt utnyttjande av vuxna män. I dagarna pågår en rättegång mellan den man och kvinna som lurade dem att offra sig själva för att några vuxna män hade lust till deras små barnkroppar. Man undrar ju var föräldrarna var? Hur kan det vara så stora skillnader mellan föräldrar (som ägnar hela dagarna åt att skydda sin barn i de slutna Facebookgrupperna) och sedan finns det föräldrar som inte har en aning om var deras barn befinner sig på kvällar och helger?

Man undrar vad som är normalt – vi måste skydda våra barn – men inte bara mot frukt, laktos och allergier. Vi måste prata med våra barn om vilka gränser deras kroppar har, vad man får och inte får göra mot en. Jag läser i en anna sluten grupp på Facebook, hur några unga kvinnor blev offer för unga män. De gav upp sin egen vilja och pojkvännerna kunde våldta dem gång efter gång. Hur kan unga kvinnor tillåta det? Varför går de inte när pojkvännen tvingar dem till sex, när de blir slagna, våldtagna och utsatta?

Jag tror att svaret ligger hos föräldrarna; vi måste lära våra barn att aldrig ta någon skit. Att respektera sin egen kropp, sin egen vilja och lust. Att alltid göra mycket, mycket motstånd när någon vill kränka den egna kroppen och vill göra något med en som man själv inte vill.

Vad är orsaken till att flickorna tillåter andra att göra som de vill med dem? Vi föräldrar måste visa barnen respekt. Det kanske är svårt, när man inte är ensam förälder till sina barn, det är alltid den andra partnern som också är förälder till barnen och alla är inte överens om hur man lär barnen respektera sig själva. Har man en infekterad vårdnadstvist med sina barns föräldrar, kan det vara mycket svårt att komma överens om hur man ska lära barnen respekt för sig själva. Skulle det vara så att man till och med behöver juridisk hjälp vid en rättegång om barnens vårdnad, bör man alltid anlita en mycket duktig advokat. Läs mer om det på: https://www.vårdnad.com.

Ett körkort ger frihet

kvinna som kör bil

Många drömmer om ta körkort men har inte tagit tag i det. Men passa på att ta det för att få friheten att kunna ta dig vart du vill. Det snabbaste sättet till körkort är att ta en intensivkurs på en trafikskola.

Då får man tillgång till professionella och kunniga handledare som kan allt om bilkörning. Då vet man att man får lära sig, både teoretiskt och praktiskt hur man kör bil på ett säkert sätt. Idag måste man genomgå två obligatoriska utbildningar som heter Riskettan och Risktvåan. Riskettan är en teoretisk utbildning där man tar upp riskfaktorerna som finns i trafiken. Bland annat tas det upp den stora risken med trötthet och rattfylleri, något som dödar och skadar många årligen i Sverige.

Risktvåan

Risktvåan kallades tidigare för kort och gott halkbanan. Skillnaden nu är att det är ett större teoretiskt block. Då går man igenom ett antal hypotetiska situationer som kan uppkomma när det gäller väglaget och oförutsedda händelser. Både Riskettan och Risktvåan måste självklart även göras för de som kör privat.

Sedan är det dags för själva halkbana. Då får eleverna prova på att köra på halt väglag i olika hastigheter. Detta sker på en speciell anläggning med specialfordon. Då gäller det att hantera när bilen får sladd vilket kan vara lite läskigt. Det ger sig snabbt att hastigheten är avgörande hur väl man hanterar halt väglag. Läs mer: https://www.halkbanastockholm.biz/

Hur beter man sig i trafiken?

Handledaren på skolan lär ut allmänt trafikvett och trafikkunskap, både i teorin och i praktiken. Det är självklart viktigt att man litar och har förtroende för sin handledare. Hos en bilskola är handledarna välutbildade och erfarna i trafiken.

Körlektioner  

På körskolan bokas man in på ett körlektioner där man i trafik får öva på att framföra bilen på ett trafiksäkert sätt. Idag är det även mycket fokus på att köra sin bil så miljövänligt sätt som möjligt. Det handlar i mångt och mycket om att inte gasa för mycket och köra ryckigt.

Antalet lektioner beror på hur säker man är i trafiken och det bestäms såklart av handledaren. När sedan man bedöms som redo bokas man in för ett teoretiskt prov samt för en uppkörning. Det är ganska tryggt när man gått i körskola för handledaren vet exakta vad man ska kunna för att klara uppkörningen. Och är man inte redo så får man ta fler lektioner. Samma gäller teoridelen. På körskolan får man göra ett antal testprov för att se hur mykcet man kan och vad man behöver läsa in.

Vilket golvmaterial ska jag välja?

William Morris-tapet

Det börjar bli dags att renovera vårt sovrum hemma, men nu står jag verkligen i valet och kvalet kring vilket golvmaterial jag ska välja. Det finns ju tusen miljoner olika sorters golvbeläggningar och jag blir plötsligt otroligt velig kring vad jag ska välja.

Budget och stil får avgöra

För att få ordning på min röriga hjärna så bestämde jag mig för att sätta lite begränsningar. Eftersom jag så gärna vill lägga lite extra pengar på en riktigt fin tapet i sovrummet så får nog golvet stryka på foten en aning för att det hela inte ska bli alldeles för dyrt. Jag må vara tråkig då ungefär ALLA just nu renoverar med William Morris-tapeter, men jag har hittat en som så perfekt passar ihop med mina mörka möbler och gör att de ser ännu snyggare ut.

Därför kommer det nog inte att bli någon tjusig mönsterlagd parkett i sovrummet om jag inte ska bli helt ruinerad. Möjligen hade jag kunnat tänka mig ett massivt plankgolv men sen började jag titta på olika sorters laminat och insåg att det finns så mycket snyggt.

Plast- eller heltäckningsmatta går bort helt hos mig. Jag vill ha någon form av trä på golvet då jag älskar att gå runt barfota över trämaterial. Sen blir det förstås ett par mysiga fårskinnfällar på golvet bredvid sängen och vid byrån.

Fördelarna med ett sovrum

Fördelen med att lägga golv i ett sovrum är att det blir mindre slit på ett sånt golv. Jag måste alltså inte välja ett riktigt slitstarkt laminatgolv som man skulle behöva i en hall eller i köket utan kan nöja mig med en enklare variant. Det sparar en hel del pengar.

Jag har nu begränsat urvalet till tre olika sorters laminat som jag tycker är snygga, så jag ska över till en väninna som är duktig på bildredigering för att göra ett test där hon “tapetserar” ett par bilder av mitt rum och sen även lägger in de olika golven så att jag kan se hur det blir på ett ungefär. Då borde jag kunna ta mitt sista beslut.

Ska ta proffshjälp

Eftersom det finns en del knepiga vinklar i sovrummet vid den inbyggda garderoben så tänkte jag att jag ska ta proffshjälp den här gången. Att slänga på ett klickgolv klarar ju vem som helst, men jag vill att det ska bli riktigt snyggt och att varje vinkel ska bli perfekt.

Som tur är har jag hittat en duktig golvläggare som har tid att hjälpa mig inom de närmaste veckorna. Då kan jag få golvet på plats innan jag tapetserar och sen sätter tillbaka listerna ovanpå. Det blir så mycket snyggare om man kan dölja tapetens nederkant bakom tak- och golvlisterna istället för att skära av dem emot.

Ska bli så härligt att få ett nytt och fräscht sovrum. Det kommer nog att bli många eftermiddagar i läsfåtöljen (där jag mest sitter och beundrar den fina tapeten och golvet, haha).

Inte lätt hitta jobb när man är mamma

barn och mamma

Har du också varit med om det? Att du hittar ett jobb som du tycker har ditt namn skrivet och så söker du, bara för att sedan bli refuserad. Det kan ju inte bara vara jag som har varit med om det, eller hur? Frågar man närmaste rekryterare, är det tydligen mycket vanligt. De flesta som söker nytt jobb får vänja sig vid att bli refuserad. Så är det. Men hur ska man göra om man inte nu vill bli refuserad hela livet? Finns det några sätt så att man kan hitta det perfekta jobbet?

Prova att söka spontant

Får du inte napp på de annonser som du söker på, kan du prova att göra tvärtom; sök upp de företag eller de platser där du skulle vilja jobba. Det kallas ”spontan ansökan”. Jag har aldrig gjort det förut, förrän nu. Det krävs ju en hel del av en själv att tänka efter var du vill jobba och välja arbetsgivare först och sedan välja en tjänst där du skulle vilja göra success. Fördelarna med att göra så här är den att du syns mycket mer. Om du söker en tjänst bland 200 andra, då är det lättare att välja bort dig. Men söker bara du en tjänst, som ingen annan har tänkt på, ser arbetsgivaren bara din ansökan. Det är guldläge ju!

Fila på ditt CV och personliga brev

När du söker arbete, ska ditt CV (alltså meritlistan) vara flawless! Den ska vara i det närmaste perfekt, och det är viktigt att den speglar din personlighet. Du berättar vad du har gjort hittills och vad du har bidragit med. Det personliga brevet ska vara just personligt. Här berättar du mer om vem du är som person och hur du fungerar på en arbetsplats. Du ska skryta om dig själv, men det måste ju också vara sant det som du skriver. Annars blir det fel och arbetsgivaren blir besviken på dig. Och det vill du ju inte, eller hur?

Fråga alla i ditt nätverk som jobb

Har man varit länge borta från arbetsmarknaden (som jag) bör man utnyttja alla tänkbara kontakter som du behöver. Fråga alla i sin bekantskap och vänkrets om de känner till någon som behöver någon. det brukar alltid löna sig. Det är ju tyvärr så att det är lättare för en arbetsgivare att anställa någon som de känner lite bättre än att anställa någon som är helt ny. Därför är det en bra idé att tala om för alla att man söker nytt jobb. Särskilt gäller det om man vill ha en ny chef på sitt jobb. Då bör man alltid rekrytera rätt person för jobbet. Läs mer här om hur det går till vid chefsrekrytering i Stockholm.

Jag önskar att mina barn kunde ärva mer

föräldrar och barn leker

För det mesta är det en välsignelse att ha sju ungar. Jag älskar dem mer än livet självt och de har förgyllt mina dagar, även i perioder när det mest har varit förkylningar, gråt och gnäll. Mitt äldsta barn är 22 år nu och min yngste är fem. Snart är jag inte småbarnsmamma längre, och då är det ju ofrånkomligt att man börjar tänka på vad som ska hända sedan.

En mammas undran

Hur ska det bli för dem alla när de växer upp? Kommer de att få jobb, bostad, hitta någon de älskar och vill ha barn med? Frågor som alla föräldrar ställer sig så klart. För min äldsta dotter har det börjat bra, hon har hittat en andrahandslägenhet och jobbar i butik. Men det är inte tack vare mig, det är för att hon är så fantastiskt duktig. Att ha så här många barn innebär att jag och min man helt enkelt inte haft råd att ge våra barn mer än det nödvändigaste.

Men vår kärlek och uppmuntran har de fått, och det har räckt långt. Intalar jag mig. Men så ser jag på vänner som ”bara” har ett eller två barn, som har välavlönade jobb och har kunnat lägga undan pengar som deras barn kommer att få ärva. Och jag blir avundsjuk å våra barns vägnar. De kommer inte att ärva mycket när vi dör.

Vad säger arvsrätten om att ha sex syskon?

Både jag och min man jobbar, men vi tjänar inte så mycket att vi har råd att spara pengar åt barnen. Vi har huset, men det blir inte mycket pengar när barnen ärver det och ska sälja, skatta och sedan dela på sju. Sju! Just när det gäller arv önskar jag att jag inte var sjubarnsmamma. Ibland tänker jag att det borde finnas någon klausul i Sveriges arvsrätt som säger att barn med många syskon borde få lite extra kosing från Allmänna arvsfonden.

Men mina barn har varandra, och det vill inte säga lite. De kommer alltid att ha någon att vända sig till när livet känns svårt och de behöver hjälp. Även om de inte blir stormrika genom arv så har de mycket som talar för sig här i livet. Pengar och egendom är ju inte allt intalar jag mig, och det har jag förstås rätt i.

Huvudsaken är att de är sams

Det som verkligen är mitt mardrömsscenario är att barnen skulle bli osams om arvet när vi dör. Jag har läst för mycket om syskon som blir osams i arvstvister för att tro att någon familj kan vara immun mot det, även om vårt arv inte precis är i miljonklassen. Därför tänker jag skriva ett testamente där jag förklarar att de alla ska få precis lika mycket (eller snarare lite) när jag går bort. Jag kommer även att se till att vi alla pratar om arvet innan jag och min man dör. Förklara att deras arv kanske inte är mycket pengar, men att de faktiskt har fått sina syskon i arv, och att det är det viktigaste av allt.

1 2 3 8