Vi skulle ju bara ha en hund för lite sällskap. Ibland vet jag inte riktigt hur vi tänker i vår familj. Vi har sju barn i varierande åldrar och vi har minimalt med tid som det är. Ändå tyckte vi att det vore roligt att utöka familjen ytterligare med en hund. Till hundens försvar ska sägas att denne kom på plats före några av barnen och att han hängt med i någar år nu. Men, det är också då det börjar komma problem.
Vi skaffade hund för att både jag och maken är uppväxta med hundar. Det är världens bästa vän och vi ville att våra barn också skulle få förmånen att växa upp med en kompis som aldrig sviker. Dessutom så innebär en hund också en känsla för ansvar. Barnen lär sig att ta eget ansvar med att mata hunden och se till att den rastas och motioneras. Det är viktigt för oss att uppfostra barn som klarar av att ta eget ansvar och därmed också kan möta vuxenlivets alla utmaningar på ett bättre sätt. Att ta ansvar är också ett måste i en stor familj där vi som föräldrar inte kan curla och sopa framför dem på samma sätt.
Hunden börjar bli till åren och under senare år har vi kunnat se tydliga tecken på detta. Han har blivit slöare, han har blivit mer rundlagt runt magen, han har sämre päls och hans allmänna kondition är inte alls lika piggt och glatt som tidigare. På så sätt påminner han om maken.
Allt detta gjorde att vi kände oro. Är alla dessa signaler på att vår bästa vän – vår familjemedlem – håller på att bli sjuk? Vi bokade in en tid hos en veterinär för undersökning och fick ett klart besked: vår hund mår bra – men han äter fel mat. Det hundfoder vi serverar är inte längre bra för hunden som numera, som en följd av sitt åldrande, behöver bättre ingredienser och, framförallt, mindre portioner.
Vi hittade rätt hundfoder
Nytt hundfoder var således den medicin som ordinerats och det, mina damer och herrar, var lättare sagt än gjort att hitta. Herre min skapare! I butiken fanns det ungefär en miljon olika foder, från en miljon olika leverantörer och med en miljon olika ingredienser. Vi köpte ett hundfoder som inte passade. Vi provade ett annat hundfoder som hunden vägrade äta. Vi köpte ett tredje hundfoder som hunden – ja, låt oss säga att vi även fick köpa fler hundpåsar efteråt.
Vad göra? Jag ringde veterinären som kunde ge mig några tips. Det hundfoder vi skulle söka efter skulle ha en lite högre kötthalt och hon tyckte även att vi kunde blanda torrfoder med färskfoder. Lite dyrare, men också mycket bättre. Idag ser vi redan en tydlig skillnad på vår hund. Han är lite slankare i kroppen, han är mycket piggare och gladare och han har en päls som verkligen har en lyster igen. Det är sådan skillnad – och bättre kommer det att bli.
Vi har lagt in några rena konditionspass för hunden varje vecka. Minst en mil ska avverkas i raskt tempo. Ni kan ju gissa vem av oss som får sköta den biten? Just det. Det är maken som får försöka bli av med sin lilla gubbmage. Jag ser bara vinster med detta. Nu gäller det bara att försöka få de minsta barnen att sluta ge hunden mat vid bordet också. Ett litet problem om man jämför med svårigheten i att hitta rätt hundfoder.
