Jag är glad att jag och alla mina barns pappor gillar varandra trots att vi inte vill bo ihop, förutom den som jag nu bor ihop med och tillsammans har våra två yngsta barn. Det skulle ta kål på mig om jag hade haft utdragna vårdnadstvister med någon av barnens pappor. Det inte många som har sju barn. Dock har jag en god vän som har åtta (!) barn, med två olika pappor. Hon har en jättebra pappa till sina tre äldsta barn, som tur är. De har det väldigt bra tillsammans med sin pappa. I dag är de vuxna och lever bra liv, alla tre. Däremot har hon ett riktigt helvete med pappan till sina fem yngsta barn. Först fick hon tvillingar, sedan en dotter, och därefter tvillingar igen, två döttrar. Hon har världens finaste och mest underbara barn.
Svårt om mammor och pappor inte kommer överens
Jag själv råkar vara gudmor till de yngsta tvillingarna. Det har varit tuffa år för henne. Dessutom är hon sjuksköterska och har i alla år arbetat som mentalsjuksköterska med ett stort ansvar. Hur hon har orkat med både arbete på heltid och alla sina barn är en gåta för mig. De första åren tillsammans med de yngsta fem barnen, var som man säger, ”ett stormigt förhållande”. Det var passion och mycket bråk. Vid ett tillfälle ”råkade” han knuffa henne nerför trappan. Jag bad henne att lämna honom, men hon såg ingen utväg ur det stormiga förhållandet då. Ett år senare tryckte han ner henne utanför deras gemensamma hem och bröt armen på henne. Då flyttade hon. Kort efter skulle de gemensamt bestämma om hur de skulle göra med barnens vårdnad, boende och umgänge.
Man delar upp barns vårdnad, boende och umgänge
Jag hade ingen aning om att man delade upp det som handlade om barn på det sättet. Men jag försökte stötta henne genom den processen. Det blev bara värre och värre. De kunde inte komma överens. Barnen kom smutsiga och hungriga från pappan. De hade smutsiga kläder när de kom från honom. Till sist tyckte hon inte att varken den delade vårdnaden eller delade boendet fungerade så då krävde hon ensam vårdnad och boende. Då tog det hus i helvete, om man så säger.
Ändå krävde hon ju det i omsorg om barnen. De for illa i hans omvårdnad, det kunde jag ju se, som stod henne nära. Så många gånger som jag hämtade hennes barn tillsammans med mina från dagis. Vid flera tillfällen hade hennes minsta döttrar maskar när jag hämtade dem från dagis, efter att de hade varit hos pappan. Trots att jag slog larm, tillsammans med mamman, hjälpte ingenting.
Svår juridisk process
Det har varit fruktansvärt, hela processen. Pappan drog igång en lång juridisk process som inte alls har hjälpt de fem yngsta barnen. De gråter och vill inte gå till pappan. De vill bo hos sin mamma, men pappan låter dem inte göra det, trots att det vore till barnens bästa att låta dem göra det. Hur svårt kan det vara? Det handlar om barnens uppväxt och endast under några få år, tills barnen blivit så stor att de kan ta vara på sig själva, kanske laga mat själva. Ta hand om sin egen tvätt, sköta sin egen hygien, då pappan inte kan göra det. Mitt hjärta gråter när jag ser hur illa han behandlar dem. Det är så viktigt det som händer i ett barns barndom. Det är ju det de har med sig in i i tonåren, ungdomstiden och som vuxna. Det är alltid barns bästa som ska gälla allt som rör barn.
