Ursäkta att jag inte har skrivit på ett tag. Det har, minst sagt, varit mycket här på slutet. Familjelivet har puttrat på i vanlig ordning och tagit sin beskärda del av luckorna i almanackan. Jobbet har däremot tagit väldigt mycket tid i anspråk och det kommer nog att bli så för ett bra tag framöver…
Lotta ska nämligen skiljas! Det är sjukt egentligen, hon och Erik har varit tillsammans sedan gymnasiet – lika länge som Tommy och jag – och nu hux flux har de separerat. Så himla tråkigt. Och onödigt. Utan att säga för mycket här så skulle allt vara betydligt lättare om någon kunde hålla något på sin kropp i lite stramare tyglar… Jäkla Erik alltså. Och stackars Lotta.
Det verkar vara infekterat också och de kan inte komma överens om hur vårdnaden av Johan ska se ut – ska det vara ensam vårdnad eller delad vårdnad? Lotta vill ha ensam vårdnad och Erik vill att de ska fortsätta ha gemensam. De ska tydligen in på några samtal hos kommunen om detta – samarbetssamtal? – och jag hoppas att de kan komma överens. Erik är ingen dålig pappa och jag tror nog att Lotta innerst vet det också. Men hon har all rätt att vara arg och besviken. Jag stöttar henne till 100% – oavsett hur de gör. Fan också.
Tänk om det skulle hända oss? Tänk om Tommy plötsligt skulle vilja skiljas och ansöka om ensam vårdnad om alla barn. Herregud, jag blir alldeles skakig bara jag tänker på det. Tänk att sitta mittemot varandra, med varsin advokat, och där Tommy säger att jag är en dålig mor. Usch, jag kan inte tänka mig någonting värre än det. Tur att Tommy är så trygg och lugn. Han skulle aldrig göra någon liknande som Erik. Det vet jag.
Tur i allt detta är att vi fick tag på den där assistenten som vi använde headhunting för att hitta. Hon är skitduktig och utan henne skulle vi definitivt gå på knäna med allt som händer. Lena är så jäkla driven och man ser att hon verkligen vill framåt. Hon påminner lite om hur jag var i liknande ålder.
Dessutom så kommer hon bra överens med barnen också och speciellt Kristine verkar ha fått en ny idol. Jocke och Olle också, men där tror jag att de idoliserar lite med sina hormoner mer än någonting annat. Puberteten alltså… ” Ska jag hjälpa dig att bära, Lena? Jag kan hålla upp dörren, Lena! Vad ska du göra i helgen då, Lena?” . Och så går lilla mamma bredvid och bär tunga kartonger mot stängda dörrar och där ingen frågar hur helgen ser ut. Ungar. Jag får höra med henne så att hon inte blir alltför irriterad på mina små gossebarn.
Nu är det dags att laga dagens middag. Tommy har beställt carbonara så det är bara att sätta igång att steka bacon, antar jag.
Puss och kram/J
