Jag tog upp ämnet i ett tidigare inlägg och skrev lite flyktigt att det var skönt att ha ett kontor av en lite mindre storlek. Det vidhåller jag, det är väldigt skönt att ha ett litet krypin där jag kan sitta och arbeta och använda min kreativitet utan att bli störd. Förut så delade jag och och Lotta kontor och satt mitt emot varandra. Visst, great minds think a like… Men någon måtta får det ändå vara. Vi satt mest och pratade och hade någon av oss en lite sämre dag så smittade det dåliga humöret direkt av sig på den nadre. Lösningen nu är betydligt bättre. Vill vi varandra någonting eller har något problem som måste ventileras så är det liksom bara att öppna dörren till hennes kontor och gå in. Dessutom så har vi Lena som en länk emellan oss också; en perfekt lösning och jag är väldigt glad att vi slog till och hyrde det här utrymmet. Lite dyrare – mycket bättre, helt enkelt.
Lotta är för övrigt på bättringsvägen nu. De går i terapi och de har varit på några samarbetssamtal. Hoppas de kan komma överens och avbryta den här tvisten innan den når domstol. Mest för barnens skull och definitivt inte för Eriks (som jag fortfarande är extremt förbannad på. Tur att jag inte sett honom, då vet jag inte hur jag skulle reagera).
Oj, vad jag svamlar bort mig. Jag är likadan i text som jag är i verkliga livet – jag börjar prata om en sak och så halkar jag in på ett helt annat ämne. Jaja, ni får köpa det J. Det jag skulle säga – och klaga på – var att mitt kontor blir väldigt oinbjudande för kunderna. Det är litet – men det ser betydligt mindre ut än vad det borde göra. Jag har spårat problemet till min gamla kontorsmöbler som tar upp extremt mycket plats. Bordet täcker typ hela väggen, stolen är en rejäl pjäs (oskön dessutom, jag får ont i ryggen typ varje dag) och så har jag som grädde på moset ett arkivskåp som måste ha stått i någon utställning på Nationalmuseum. Det väger typ ett ton!
Jag har därför tagit det mogna beslutet att investera i nya kontorsmöbler och – håll i er nu! – tagit hjälp med inredningen i övrigt. Lena känner nämligen en tjej (vilka känner hon inte egentligen?!)som jobbar som inredningsarkitekt och hon kunde fixa fram ett bra pris som både jag och Lotta tycker var rimligt. Vi kommer att få det så himla snyggt! Möblerna kommer att vara både snygga (inget IKEA här inte) och ergonomiska (det tackar ryggen för redan nu). Mitt bord kommer att vara höj- och sänkbart och det tror jag kommer att vara grymt i det långa loppet.
Har ni märkt att man blir helt slut av att sitta framför en dator hela dagarna? Ögonen går i kors – trots att jag har terminalglasögon – benen värken, ryggen får små knivstick i sig och armbågarna gör skitont. Hoppas de nya möblerna hjälper, annars vette fanken vad man ska göra. Pilatesboll?
I övrigt är det faktiskt toppen. Familjen mår bra – inga draman utspelas (vad jag vet). Vi puttrar på i vanlig fart och det känns så himla skön. Det var längesedan jag kände mig så här harmonisk inombords. Men snart är det jul och då lär det bli stressigt värre. Julklappar till två- tre och fyra barn var svårt. Till fem och sex stycken var nästan omöjligt. Till sju stycken? Oj oj oj. Vi har att bita i, det lovar jag.
Det är bara att njuta så länge det varar. Ciao!
