Jag har startat eget företag och det går ganska bra. Men jag skulle aldrig klara det utan min fantastiska redovisningsbyrå.

Som ni vet har jag sju barn. De är helt underbara och hela mitt liv kretsar kring dessa sju ungar, men i ärlighetens namn har min stora familj också inneburit en del svårigheter för mig karriärmässigt. Det har varit många mammalediga perioder, många VAB-dagar och svårt att få lönen att räcka till. Jag har bytt jobb ofta och även varit arbetslös i långa perioder, något jag skrivit om här innan.

Samtidigt har min make kanske inte hjälpt till så mycket som jag kunnat önska. För mig kommer familjen alltid först, men jag ska erkänna att det ibland har känts jobbigt, särskilt på senare år, att inte ha någon ordentlig utbildning eller en fast karriär att bygga vidare på nu när barnen börjar bli större.

Jag har startat en inredningsfirma

Så, tänker ni, vad ska du göra åt det då? Oroa er inte, jag har redan tagit klivet och startat eget! Det är något jag gått och drömt om länge. Livet som företagare är egentligen som skräddarsytt för mig. Jag kan vara flexibel med arbetstider, jobba mycket i perioder och sedan vara ledig. Jag är social och trevlig och har lätt att skapa kontakt och inge förtroende, så att ragga kunder är inget som skrämt mig. Visst innebär det en osäkerhet att starta eget, men den osäkerheten har jag redan upplevt i mina arbetslösa perioder, enligt mig en mycket mer osäker situation som dessutom är betydligt svårare att ta sig ur.

Så jag slog till och registrerade mitt inredningsföretag för ungefär ett halvår sen. Som ni vet är jag mycket intresserad av inredning och har i alla fall i mitt eget tycke en ganska god inredningssmak Jag har hjälpt kompisar och jag har även tipsat lite här på bloggen, något jag vet att ni läsare uppskattar.

Det rullar på

Min första kund var en gammal kollega till min mamma som ville göra om i sitt hus efter att hennes make dött. Jag hjälpte henne att rensa ut och få luft och liv i huset igen och hon var jättenöjd. Sedan dess har det rullat på och jag har haft mycket att göra. Jag har annonserat lite på Google och fått lite kunder därifrån, ryktet har spritt sig och så vidare.

Själva jobbet var kul och mitt självförtroende steg för varje jobb jag gjorde. Men det fanns en sak som gnagde i mig och gjorde att mitt liv började kännas som ett racerlopp där jag blivit hopplöst efter redan i starten. Jag hade jättedålig koll på ekonomin.

Stress, panik och sju barn

Jag hann inte göra bokföringen. När jag kom hem från ett jobb hade jag sju barn som pockade på uppmärksamhet. Mat skulle lagas, kläder tvättas och sagor läsas. Vid elva när alla barnen var i säng slocknade jag direkt. Att sätta sig och föra räkenskaper var inte att tänka på. Det var knappt jag hann fakturera kunderna och en gång missade jag det faktiskt, det var den snälla kunden själv som ringde och påpekade detta genanta faktum.

Jag hittar en redovisningsbyrå i Stockholm

Jag insåg att något måste göras för att mitt företag skulle överleva. Jag tog kontakt med en redovisningsbyrå i Stockholm och hörde mig för om de kunde hjälpa mig. Och visst kunde de det!

Jag kan knappt beskriva hur skönt det kändes efter att jag haft mitt första möte med redovisningsbyrån. Tjejen jag träffade förstod min situation precis och jag kände inte mig inte som världens största slarvmaja längre. Vi gick igenom de fakturor jag hade med mig, alla kvitton och så vidare och hon sa att det här fixar vi.

Nu har redovisningsbyrån full koll på min bokföring och jag vet att min firma kommer att överleva. De är som min egen ekonomiavdelning och jag kan ringa dem när jag vill. För mig har det varit skillnaden mellan att gå in i väggen av stress och att faktiskt känna att det här företaget har en framtid. Jag slipper vända papper och kan ägna mig enbart åt det jag vill göra: att hjälpa människor att inreda sina hem!

Ser att de finns ett antal grupper på Facebook som handlar om att hur man kan undvika allergier ”Vi med barn som har glutenallergi”, ”Barn med astma”, ”vi som är allergiföräldrar” och så vidare. Det är som om alla föräldrar verkar göra allt för att skydda sina barn mot frukter, mot vetemjöl, mot laktos, mot djur, mot damm, mot ditten och datten. Och det är ju bra. Vem vill inte att en förälder gör allt för sina barn?

Det som är det sjuka, blir sedan när man läser en vanlig tidning, som Expressen och läser om barn – mellan 12-14 som har varit offer för sexuellt utnyttjande av vuxna män. I dagarna pågår en rättegång mellan den man och kvinna som lurade dem att offra sig själva för att några vuxna män hade lust till deras små barnkroppar. Man undrar ju var föräldrarna var? Hur kan det vara så stora skillnader mellan föräldrar (som ägnar hela dagarna åt att skydda sin barn i de slutna Facebookgrupperna) och sedan finns det föräldrar som inte har en aning om var deras barn befinner sig på kvällar och helger?

Man undrar vad som är normalt – vi måste skydda våra barn – men inte bara mot frukt, laktos och allergier. Vi måste prata med våra barn om vilka gränser deras kroppar har, vad man får och inte får göra mot en. Jag läser i en anna sluten grupp på Facebook, hur några unga kvinnor blev offer för unga män. De gav upp sin egen vilja och pojkvännerna kunde våldta dem gång efter gång. Hur kan unga kvinnor tillåta det? Varför går de inte när pojkvännen tvingar dem till sex, när de blir slagna, våldtagna och utsatta?

Jag tror att svaret ligger hos föräldrarna; vi måste lära våra barn att aldrig ta någon skit. Att respektera sin egen kropp, sin egen vilja och lust. Att alltid göra mycket, mycket motstånd när någon vill kränka den egna kroppen och vill göra något med en som man själv inte vill.

Vad är orsaken till att flickorna tillåter andra att göra som de vill med dem? Vi föräldrar måste visa barnen respekt. Det kanske är svårt, när man inte är ensam förälder till sina barn, det är alltid den andra partnern som också är förälder till barnen och alla är inte överens om hur man lär barnen respektera sig själva. Har man en infekterad vårdnadstvist med sina barns föräldrar, kan det vara mycket svårt att komma överens om hur man ska lära barnen respekt för sig själva. Skulle det vara så att man till och med behöver juridisk hjälp vid en rättegång om barnens vårdnad, bör man alltid anlita en mycket duktig advokat. Läs mer om det på: https://www.vårdnad.com.

Många drömmer om ta körkort men har inte tagit tag i det. Men passa på att ta det för att få friheten att kunna ta dig vart du vill. Det snabbaste sättet till körkort är att ta en intensivkurs på en trafikskola.

Då får man tillgång till professionella och kunniga handledare som kan allt om bilkörning. Då vet man att man får lära sig, både teoretiskt och praktiskt hur man kör bil på ett säkert sätt. Idag måste man genomgå två obligatoriska utbildningar som heter Riskettan och Risktvåan. Riskettan är en teoretisk utbildning där man tar upp riskfaktorerna som finns i trafiken. Bland annat tas det upp den stora risken med trötthet och rattfylleri, något som dödar och skadar många årligen i Sverige.

Risktvåan

Risktvåan kallades tidigare för kort och gott halkbanan. Skillnaden nu är att det är ett större teoretiskt block. Då går man igenom ett antal hypotetiska situationer som kan uppkomma när det gäller väglaget och oförutsedda händelser. Både Riskettan och Risktvåan måste självklart även göras för de som kör privat.

Sedan är det dags för själva halkbana. Då får eleverna prova på att köra på halt väglag i olika hastigheter. Detta sker på en speciell anläggning med specialfordon. Då gäller det att hantera när bilen får sladd vilket kan vara lite läskigt. Det ger sig snabbt att hastigheten är avgörande hur väl man hanterar halt väglag. Läs mer: https://www.halkbanastockholm.biz/

Hur beter man sig i trafiken?

Handledaren på skolan lär ut allmänt trafikvett och trafikkunskap, både i teorin och i praktiken. Det är självklart viktigt att man litar och har förtroende för sin handledare. Hos en bilskola är handledarna välutbildade och erfarna i trafiken.

Körlektioner  

På körskolan bokas man in på ett körlektioner där man i trafik får öva på att framföra bilen på ett trafiksäkert sätt. Idag är det även mycket fokus på att köra sin bil så miljövänligt sätt som möjligt. Det handlar i mångt och mycket om att inte gasa för mycket och köra ryckigt.

Antalet lektioner beror på hur säker man är i trafiken och det bestäms såklart av handledaren. När sedan man bedöms som redo bokas man in för ett teoretiskt prov samt för en uppkörning. Det är ganska tryggt när man gått i körskola för handledaren vet exakta vad man ska kunna för att klara uppkörningen. Och är man inte redo så får man ta fler lektioner. Samma gäller teoridelen. På körskolan får man göra ett antal testprov för att se hur mykcet man kan och vad man behöver läsa in.

Det börjar bli dags att renovera vårt sovrum hemma, men nu står jag verkligen i valet och kvalet kring vilket golvmaterial jag ska välja. Det finns ju tusen miljoner olika sorters golvbeläggningar och jag blir plötsligt otroligt velig kring vad jag ska välja.

Budget och stil får avgöra

För att få ordning på min röriga hjärna så bestämde jag mig för att sätta lite begränsningar. Eftersom jag så gärna vill lägga lite extra pengar på en riktigt fin tapet i sovrummet så får nog golvet stryka på foten en aning för att det hela inte ska bli alldeles för dyrt. Jag må vara tråkig då ungefär ALLA just nu renoverar med William Morris-tapeter, men jag har hittat en som så perfekt passar ihop med mina mörka möbler och gör att de ser ännu snyggare ut.

Därför kommer det nog inte att bli någon tjusig mönsterlagd parkett i sovrummet om jag inte ska bli helt ruinerad. Möjligen hade jag kunnat tänka mig ett massivt plankgolv men sen började jag titta på olika sorters laminat och insåg att det finns så mycket snyggt.

Plast- eller heltäckningsmatta går bort helt hos mig. Jag vill ha någon form av trä på golvet då jag älskar att gå runt barfota över trämaterial. Sen blir det förstås ett par mysiga fårskinnfällar på golvet bredvid sängen och vid byrån.

Fördelarna med ett sovrum

Fördelen med att lägga golv i ett sovrum är att det blir mindre slit på ett sånt golv. Jag måste alltså inte välja ett riktigt slitstarkt laminatgolv som man skulle behöva i en hall eller i köket utan kan nöja mig med en enklare variant. Det sparar en hel del pengar.

Jag har nu begränsat urvalet till tre olika sorters laminat som jag tycker är snygga, så jag ska över till en väninna som är duktig på bildredigering för att göra ett test där hon “tapetserar” ett par bilder av mitt rum och sen även lägger in de olika golven så att jag kan se hur det blir på ett ungefär. Då borde jag kunna ta mitt sista beslut.

Ska ta proffshjälp

Eftersom det finns en del knepiga vinklar i sovrummet vid den inbyggda garderoben så tänkte jag att jag ska ta proffshjälp den här gången. Att slänga på ett klickgolv klarar ju vem som helst, men jag vill att det ska bli riktigt snyggt och att varje vinkel ska bli perfekt.

Som tur är har jag hittat en duktig golvläggare som har tid att hjälpa mig inom de närmaste veckorna. Då kan jag få golvet på plats innan jag tapetserar och sen sätter tillbaka listerna ovanpå. Det blir så mycket snyggare om man kan dölja tapetens nederkant bakom tak- och golvlisterna istället för att skära av dem emot.

Ska bli så härligt att få ett nytt och fräscht sovrum. Det kommer nog att bli många eftermiddagar i läsfåtöljen (där jag mest sitter och beundrar den fina tapeten och golvet, haha).

Har du också varit med om det? Att du hittar ett jobb som du tycker har ditt namn skrivet och så söker du, bara för att sedan bli refuserad. Det kan ju inte bara vara jag som har varit med om det, eller hur? Frågar man närmaste rekryterare, är det tydligen mycket vanligt. De flesta som söker nytt jobb får vänja sig vid att bli refuserad. Så är det. Men hur ska man göra om man inte nu vill bli refuserad hela livet? Finns det några sätt så att man kan hitta det perfekta jobbet?

Prova att söka spontant

Får du inte napp på de annonser som du söker på, kan du prova att göra tvärtom; sök upp de företag eller de platser där du skulle vilja jobba. Det kallas ”spontan ansökan”. Jag har aldrig gjort det förut, förrän nu. Det krävs ju en hel del av en själv att tänka efter var du vill jobba och välja arbetsgivare först och sedan välja en tjänst där du skulle vilja göra success. Fördelarna med att göra så här är den att du syns mycket mer. Om du söker en tjänst bland 200 andra, då är det lättare att välja bort dig. Men söker bara du en tjänst, som ingen annan har tänkt på, ser arbetsgivaren bara din ansökan. Det är guldläge ju!

Fila på ditt CV och personliga brev

När du söker arbete, ska ditt CV (alltså meritlistan) vara flawless! Den ska vara i det närmaste perfekt, och det är viktigt att den speglar din personlighet. Du berättar vad du har gjort hittills och vad du har bidragit med. Det personliga brevet ska vara just personligt. Här berättar du mer om vem du är som person och hur du fungerar på en arbetsplats. Du ska skryta om dig själv, men det måste ju också vara sant det som du skriver. Annars blir det fel och arbetsgivaren blir besviken på dig. Och det vill du ju inte, eller hur?

Fråga alla i ditt nätverk som jobb

Har man varit länge borta från arbetsmarknaden (som jag) bör man utnyttja alla tänkbara kontakter som du behöver. Fråga alla i sin bekantskap och vänkrets om de känner till någon som behöver någon. det brukar alltid löna sig. Det är ju tyvärr så att det är lättare för en arbetsgivare att anställa någon som de känner lite bättre än att anställa någon som är helt ny. Därför är det en bra idé att tala om för alla att man söker nytt jobb. Särskilt gäller det om man vill ha en ny chef på sitt jobb. Då bör man alltid rekrytera rätt person för jobbet. Läs mer här om hur det går till vid chefsrekrytering i Stockholm.

För det mesta är det en välsignelse att ha sju ungar. Jag älskar dem mer än livet självt och de har förgyllt mina dagar, även i perioder när det mest har varit förkylningar, gråt och gnäll. Mitt äldsta barn är 22 år nu och min yngste är fem. Snart är jag inte småbarnsmamma längre, och då är det ju ofrånkomligt att man börjar tänka på vad som ska hända sedan.

En mammas undran

Hur ska det bli för dem alla när de växer upp? Kommer de att få jobb, bostad, hitta någon de älskar och vill ha barn med? Frågor som alla föräldrar ställer sig så klart. För min äldsta dotter har det börjat bra, hon har hittat en andrahandslägenhet och jobbar i butik. Men det är inte tack vare mig, det är för att hon är så fantastiskt duktig. Att ha så här många barn innebär att jag och min man helt enkelt inte haft råd att ge våra barn mer än det nödvändigaste.

Men vår kärlek och uppmuntran har de fått, och det har räckt långt. Intalar jag mig. Men så ser jag på vänner som ”bara” har ett eller två barn, som har välavlönade jobb och har kunnat lägga undan pengar som deras barn kommer att få ärva. Och jag blir avundsjuk å våra barns vägnar. De kommer inte att ärva mycket när vi dör.

Vad säger arvsrätten om att ha sex syskon?

Både jag och min man jobbar, men vi tjänar inte så mycket att vi har råd att spara pengar åt barnen. Vi har huset, men det blir inte mycket pengar när barnen ärver det och ska sälja, skatta och sedan dela på sju. Sju! Just när det gäller arv önskar jag att jag inte var sjubarnsmamma. Ibland tänker jag att det borde finnas någon klausul i Sveriges arvsrätt som säger att barn med många syskon borde få lite extra kosing från Allmänna arvsfonden.

Men mina barn har varandra, och det vill inte säga lite. De kommer alltid att ha någon att vända sig till när livet känns svårt och de behöver hjälp. Även om de inte blir stormrika genom arv så har de mycket som talar för sig här i livet. Pengar och egendom är ju inte allt intalar jag mig, och det har jag förstås rätt i.

Huvudsaken är att de är sams

Det som verkligen är mitt mardrömsscenario är att barnen skulle bli osams om arvet när vi dör. Jag har läst för mycket om syskon som blir osams i arvstvister för att tro att någon familj kan vara immun mot det, även om vårt arv inte precis är i miljonklassen. Därför tänker jag skriva ett testamente där jag förklarar att de alla ska få precis lika mycket (eller snarare lite) när jag går bort. Jag kommer även att se till att vi alla pratar om arvet innan jag och min man dör. Förklara att deras arv kanske inte är mycket pengar, men att de faktiskt har fått sina syskon i arv, och att det är det viktigaste av allt.