Har ni tänkt på hur mycket lättare allting har blivit tack vare internet? Jag satt och funderade på det i helgen. Kristine kom hem från skolan och slängde upp sin gamla ryggsäck på bordet och sa att hon var less på den. Hon ville ha en ny och hon ville dessutom ha en handväska. Jag vet hur känslig man kan vara i den åldern och att det definitivt börjar hända saker med smink, kläder, killar och allt det där. Det var väl solklart att hon skulle ha en snygg handväska och att även mamma på samma gång kunde unna sig en egen liten rackare… 😉
Förr så hade vi varit tvungna att åka någonstans för att köpa – något som hade varit roligt; men ganska omöjligt med tanke på hur stor familj vi har. Att jag och Kristine skulle kunna sticka iväg i några timmar – särskilt eftersom Tommy jobbade – var otänkbart. Istället satte vi oss ned i soffan med datorn och sökte efter billiga väskor (av bra kvalitet förstås!) och – oj, vad vi fann och oj, vad roligt det var.
Jag tror att det slutade med att Kristine beställde tre väskor – en större handväska, en ryggsäck och en lite mindre handväska – medan jag beställde en snygg handväska i skinn med coola nitar på. Det bästa av allt? Ja, jag kan inte riktigt bestämma mig om det var den snabba leveransen eller det billiga priset. Jäklar i min lilla låda vad billigt det blev. Hoppas de håller lika god kvalitet som utlovat också, men där är jag inte orolig. Jag har känt på nog många väskor i mina dagar för att skilja på fejk och på äkta vara. Kristine var nöjd i alla fall och det var det viktigaste.
Tommy och hans träning har tydligen tagits till en helt ny nivå. Hans springer varje dag, han klagar inte och han har tappat sin ölmage. Det ser nästan ut som att han har magrutor! Vart har den lilla nallebjörnen tagit vägen egentligen? Jag skäms nästan för att säga det, men jag blir lite avundsjuk på honom. Han kan äta vad som helst numera medan jag tittar på ett chips och går upp tre kilo. Trots att jag sköter träningen. Nej, jag måste prata med honom om operationen igen.
Jocke hade flickvän. Med betoning på hade – nu är han tydligen singel igen. Kärleken i den åldern alltså… Man är glad att man är gammal och grå!
Nu ska jag och Svante gå på en ordentlig långpromenad. Solen lyser och han börjar se aningen otålig ut i sin barnstol!
Puss och Kram.
