Det har börjat bli dags att skola in Svante på förskolan och det är således dags för mig att riva igång företaget igen. Jag och Lotta startade firman för några år sedan – men inte kunde vi tro att det skulle gå så bra? Om man får säga det, med tanke på jante-lagen och allt det. Vi tjänar bra med pengar! Såå, då var det klart och ute :). Hoppas ni inte slutar läsa bara för den sakens skull.
Lotta har jobbat som bara den under min mammaledighet (och jag har hjälpt till lite också)och det känns helt otroligt att vi två – bästa vänner från barndomen – kan driva ett så pass stort företag. Jag tror att det bero på att vi båda är målmedvetna och ändå prestigelösa. Och: vi vet vad vi gör. Dock så går vi – om inte på knäna – så åtminstone på vaderna(?). Det börjar bli dags att anställa en assistent och släppa lite av ansvaret.
Lotta har kollat upp ett lite annorlunda upplägg som verkar väldigt intressant. Headhunting (det låter läskigt, jag veeeet) kallas det och det innebär att vi lägger ut den kompetens vi behöver, den personlighet vi söker och de speciella egenskaper som krävs för vårt företag till ett annat företag. Dom har tydligen ett stort register av personer och de kan genom detta sålla fram lämpliga kandidater till oss.
Jag tycker att det låter klockrent! Det enda vi behöver göra är att delta vid sista intervjun och välja en av de personer som presenteras där. Jag skulle inte ha tid att sitta och gå igenom en massa ansökningar, intervjua personer och dessutom så skulle jag förmodligen anställa alla som sökt tjänsten som assistent hos oss. Jag har svårt att säga nej 🙂 Nej, jag tror vi kör på det. Lotta verkade fullständigt övertygad och jag litar på hennes omdöme. Såklart. Hon är trots allt gudmor till både Leo och Sanna.
Jocke har skaffat tjej! Tror jag. Han har börjat kliva upp väldigt tidigt på morgonen och han står i timmar och fixar med håret innan han går till skolan. Han har dessutom på sig parfym. Hmm. Han sitter med telefonen på kvällarna och skriver en massa sms och har sig. Det är helt klart en tjej på gång. Jag får fråga tvillingbrorsan. Olle är fortfarande samma sjusovande, innebandykille som vanligt och det ska bli intressant att se hur han reagerar om brorsan plötsligt går och blir tillsammans med någon. De hänger ju ihop jämt. Han lär väl skaffa en tjej direkt han också 🙂
Nu hör jag Sanna gnola utanför dörren och jag ska ta och börja förbereda lite för middagen.
Svante… Ska han verkligen börja på förskolan? Tiden bara försvinner. Men som det känns nu så är livet underbart och jag och min familj njuter av varje sekund.
Puss och kram!
