Jag vissten inte hur det gick till om man hade en vårdnadstvist om sina egna barn. Det är alltid sorgligt när det kommer till skilsmässor. Det finns antagligen inget som heter ”lyckliga” skilsmässor. Alla skilsmässor är jobbiga. Har man barn blir det ännu jobbigare. Stackars barn. Vi har ju en barndeklaration av FN som säger att alla barn har rätt till en uppväxt utan förtryck och utan saker som förstör deras barndom. Läste om en rapport om hur barn mår, i vintras. Det var dyster läsning, det är hemskt många som mår dåligt, enligt den där rapporten. Inte så konstigt om flera av dem har föräldrar som håller på och bråkar om var barnen ska bo, gå i skolan och hur de ska göra på fritiden.

Socialtjänsten och familjerätten

Om man inte kan komma överens om hur man ska göra med sina barn, kan den ana eller den andra föräldern anmäla den andra till socialtjänsten och så kan den föräldern be att socialtjänstens familjerätt försöker medla mellan föräldrarna och få dem att samarbeta. De försöker få föräldrarna att samarbeta om allt det som rör barnet. Men om inte det lyckas kan nästa steg och mått vidtas.

Stämning till tingsrätten

Om man fortfarande inte kan samarbeta kan man stämma den andra (stackars) föräldern till en tingsrätt. I så fall blir man kallad till en förhandling, som det heter. Då träffas man, oftast tillsammans med en advokat, och en domare och en notarie (som skriver ner det som händer på en förhandling). Då fattar domaren en ett tillfälligt beslut, så att man vet på en gång hur man ska göra med barnets vårdnad, boende och umgänge, som det delas upp i lagen.

Interremitstiskt beslut och överklagan

I tingsrätten fattar domaren ett interimistiskt beslut om hur det ska bli med barnets vårdnad, boende och umgänge. Det ska mycket till, innan man förlorar vårdnaden om sitt barn. Först om den ena föräldern kan påvisa grava ”samarbetssvårigheter” till exempel på grund av misshandel mot den ena föräldern eller mot barnet, antas det att föräldrarna inte kan samarbeta. Det brukar leda till att den ena får ensam vårdnad om barnet.

Umgänge – alltid umgänge

Oberoende hur det står till med misshandel, eller om ensam vårdnad, har alltid den förälder som barnet inte bor med, rätt till umgänge med barnet. Det trots att det faktiskt är tvärtom – det är inte föräldrarna som har rätt till umgänge med sina barn, utan BARNET som har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med.