Hoppas ni ska ge er ut och fira ordentligt idag och hoppas vädret håller i sig! Själva ska vi traditionsenligt bege oss till Rönninge By i Täby Kyrkby. De har så himla mysigt midsommarfirande där varje år. Traditionellt med folkmusik och dans kring midsommarstången.

Sill och färskpotatis blir det självklart också. Vi har lyckats få tag i tillräckligt till hela familjen utan att ruinera oss tack vare att vi har en bekant som odlar potatis själv i hink på terrassen. Så blir den färdig snabbare och han tar gärna en flaska starkt i utbyte såhär till midsommar. 😉 Själv håller jag mig undan från nubben då jag vill ha full koll på barnen. De två äldsta får jag hålla ett extra öga på såhär under valborg, midsommar osv…

Så, nu är det dags att jag beger mig ut och hoppar över gärdsgårdar för att plocka sju sorters blommor, eller nio eller vad det nu ska vara. Inget behov av att drömma om drömprinsen för honom har jag redan fångat. Men barnen vill gärna binda blomsterkransar och lite extra dekoration på matbordet är ju också fint.

Så, glad midsommar på er allihop. Puss och kram. 🙂

Skithus! Leo var inte särskilt nöjd igår kväll, så mycket kan jag säga. Han har tjatat länge om att han också vill ha ett eget rum – men vad ska vi göra? Vi kan inte trolla med knäna och börja sätta upp väggar bara för att han inte vill dela rum med Sanna länge.

Jag förstår att det är jobbigt och kanske är det dags att byta lite. Anordna en tävling. Tommy kan få vara Loket Olsson och så snurrar vi fram vilka som ska bo med vilka. ” Ledsen Kristine – men du, Jocke och Mira ska dela rum i ett halvår nu. Grattis Svante till stor-rummet! ”

Hehe, varför inte 🙂

Leo är nio år och gillar sin dator mer än någonting annat. Sanna är sju och hur söt hon än må vara… Särskilt lugn och stillsam är hon inte! Jag kan förstå att de ryker ihop och jag kan förstå att han blir förbannad då hon är och snokar bland hans saker hela tiden. Tommy tycker att vi ska bygga ut och det är väl en ganska bra idé egentligen. Det är bara det att jag inte orkar med ett byggkaos igen. Brrr, jag minns fortfarande då vi renoverade köket… Usch!

Bygga på tomten är det enda alternativet för mig och jag har börjat kolla på såna där Attefallshus som alla pratar om. De verkar grymt coola! Jag såg några som hade typ soldäck på taket, kök inomhus och egen toalett. Dyra förstås, men man måste väl får drömma? Tommy är ju rätt händig och man kanske kan ”låna” en ritning på internet och utgå från den? Som jag fattar det så krävs det inget bygglov och det enda som behövs är godkännande från kommunen och från grannarna om de skulle störas. Gamle Johansson får jag väl muta med lite hembakt… Hoppas han glömt när Jocke sköt in fotbollen genom hans fönster bara! Om inte får jag väl baka dubbla bullsatser, hehe.

Tommy har börjat träna. HAHAHA. Han kom hem igår efter en ”springtur” och jag har aldrig sett honom så trött. Han satt med Svante i knät och kollade på tv. Ögon upp – ögon ner – ögon upp- ögon ner. Sover du, Tommy? Nej, jag kollar på nyheterna ser du väl!

Han blev sur, haha. Som om det spelade någon roll om han somnade i soffan. Ibland är han för söt, den lille knubbsälen 🙂

Imorrn ska jag och Svante följa med Mira till förskolan. Tommy måste sticka tidigt till kontoret så han hinner inte. De hade något projekt på gång tydligen. Sälj, sälj, sälj, köp, sälj… Hoppas han håller sig vaken bara och inte skäller ut chefen om han skulle väcka honom! ”NEJ, jag kollar på siffrrrroooorna ser du väl ”!

Nu börjar det bli dags att ge sig ut på en promenad med lill-prinsen. Puss och kram!

Ibland då jag ser mig i spegeln så vill jag bara skrika. Magen hänger och dinglar, röven dallrar och låren hoppar. Usch! Tack och lov så är jag medlem på ett gym som låter mig ta med Svante. Annars skulle jag bryta ihop helt. Vi hittade det gymmet då efter att Mira föddes och det är sjukt bekvämt att kunna lämna över ungen en timme och köra ett pass. Mammaträning is the shit!

Jag skulle vilja bli av med hullet som hänger. Det är inte att jag är tjock, det är mer att magen hänger och att jag ser tjockare ut än vad jag egentligen är. Vi äter nyttigt, jag tränar och jag promenerar långa promenader med Svante oavsett vilket väder det är ute. Men magen är kvar ändå. Hopplöst. Att föda sju barn (ett med kejsarsnitt…) sätter sina spår – men att det skulle bli så här hade jag inte räknat med.

Jag har läst lite om en bukplastik och funderar nästan på att göra en sådan. Jag vet inte riktigt om Landstinget bekostar en sådan (förmodligen inte…) och i så fall är det bara att spara. Det verkar inte vara så dyrt och ingreppet verkar vara ganska säkert. Jag har kollat några kliniker i Stockholm och priset verkar vara ungefär 50.000 kronor. Det kan vi spara ihop på något sätt! Jaja, vi får se hur det känns om några månader. Det är först nu som jag kunnat börja träna magen ordentligt också.

Vad är väl en fast rumpa, en platt mage och en bal på slottet egentligen… 😉

I helgen är det dags för cup igen! Jocke och Olle ska spela innebandy och vi tänkte försöka se alla matcher. Hemma-cup dessutom och vi morsor har laddat upp med bakning och några färska hejaramsor. Det är ganska roligt att se hur grabbarna skäms då vi skriker. Halva nöjet, hehe…
Hoppas de vinner!

Kristine verkar inte vara så sugen på att hänga med och hon är tillräckligt gammal för att avgöra det själv. Hon och brudarna har väl något spännande projekt på gång. Att de missar att en gäng 15-åringar ska spela innebandy? När man var 13 år var man väl kär hela tiden? Vi får se om tjejgänget kan hålla sig borta eller om de dyker upp. Jag skulle inte bli förvånad 😉

Nu ska jag passa på att plocka ur diskmaskinen och röja lite i tvättstugan. Ska försöka hinna med att sätta mig och strukturera upp lite på jobbet också.Trots att jag är mammaledig så måste jag ordna några saker inför framtiden och det är skönt att känna sig lite behövd och nyttig också.

Puss och kram!

Man klarar det mesta med hjälp av lite struktur och mycket kärlek. Det är standardsvaret som jag brukar ge då någon frågar hur jag klarar av vardagens alla bekymmer och utmaningar. Eller vi, förresten. Det underlättar naturligtvis att ha en fantastisk make vid sin sida och Tommys roll i vårt livspussel ska inte underskattas.

Vilka är då vi? Jag heter Jeanette och min make heter som sagt Tommy. Det som får folk att ställa frågan hur vi klarar allt är dessa:
– Joakim 15 år
– Olle 15 år
– Kristine 13 år
– Leo 9 år
– Sanna 7 år
– Mira 5 år
– Svante 1 år

Vår familj är alltså aaaaningen större än vad vanliga familjer är och med sju barn så blir livet lite annorlunda. På ett bra sätt! Så fort jag och Tommy träffades så visste jag att han var den rätte och då han – liksom jag – dessutom alltid drömt om en stor familj så fanns det inget att fundera på. Vi rivstartade med tvillingarna Jocke och Olle, väntade något år innan Kristine kom till. Där emellan hann vi flytta från lägenheten till ett större hus och sedan kom resten av gänget i en strid ström och så att säga på köpet : ).

Om vi ska ha fler barn? Nej, jag tror att det räcker nu faktiskt. Det finns bara så pass mycket struktur att ta till och huset börjar kännas lite litet i och med att Svante kom till världen. Leo och Sanna är inte överlyckliga av att behöva dela rum, så mycket kan jag säga… Men man ska aldrig säga aldrig!

Det om det. Idag så har jag och Svante varit och handlat på Willys. Efter att ha sett gänget försvinna efter frukost så är det skönt att kunna göra lite saker på egen hand. Svante är så snäll så det är inga problem att ta med honom till affären för att handla lite. Tack och lov så har vi numera två bilar. Tommy tog vår V50 och jag fick ta vår V60 idag (annars brukar det alltid vara tvärtom). Den är så himla skön att köra och tekniskt sett så är den också min. Den står åtminstone skriven på mig och jag är så fruktansvärt glad över det.

Ett namn på en bil, vad är det för speciellt med det? Jo, har man slarvat en massa i ungdomen, dragit på sig en betalningsanmärkning (ta aldrig en tv på avbetalning, ungdomar!) så är det svårt att få lån och det har verkligen varit något som ställt till det för oss genom åren. Tommy har fått stå på alla lån och jag har känt mig som en parasit. Fullkomligt värdelös. Trots att jag idag driver en egen firma, tjänar bra (bättre än Tommy faktiskt) och har skött alla betalningar prickfritt så har jag ändå inte fått lån av någon bank.

Svante sover och jag sitter och kollar lite på datorn. Snart är det dags att hugga in på matlagningen. Klockan är snart två och Sanna borde strax hoppa in genom dörren. Det är konstigt hur man kan längta så mycket efter varje unge. Varje dag! Min och Sannas stund så hon kommer hem från skolan är väldigt speciell och väldigt mysig. Tänk att hon redan går i ettan. Vart tar tiden vägen? Igår var det hon som låg och sussade i soffan som Svante gör nu. Otroligt vad fort det går.

Nä, Jeanette. Nu är det dags att sätta igång och hacka lite grönsaker. De brukar inte hacka sig själv tyvärr 🙂
Puss och kram!