Sjubarnsmamma och tjänstgörande städtant. Jeanette anmäler sig! Usch, vad jag är trött på att springa omkring och plocka, städa, rensa och feja på. Det spelar ingen roll hur mycket jag städar, dagen efter så är det lika smutsigt igen. Nio stycken personer i ett hus sätter sina spår, kan jag lova och även om ungarna är duktiga på att hålla rent (nåja… Jocke och Olle är inte sååå duktiga) så blir det emellanåt jag som får gör allting. Tvätta, städa, städa, tvätta – tar det aldrig slut? Hur fixar ni andra det? Vi har en stor tvättstuga, alla barnen har egna korgar (Tommys idé; fungerar toppen!) och vi har schema där de ska städa sina rum, men ändå… Kaos! Bombnedslag! Blixtar och dunder!

Dags att skaffa städhjälp. Om vi skulle anlita en städfirma typ två gånger i månaden för en rejäl hemstädning så skulle livet bli betydligt lättare. Såå himla dyrt är det inte och varför skulle inte vi kunna använda rut-avdraget som alla andra? Lätt värt det, om ni frågar mig. Och numera tar ju som sagt var och varannan familj hjälp med städning i Stockholm. Frågan är om man vågar ha en okänd person springande i huset bara? Finns det möjlighet att ha samma städare hela tiden eller skickar de ut nya? Jaja, får kolla upp det och säga till Tommy på skarpen. Antingen anlitar vi städhjälp eller också är det han som plockar sina egna kalsonger i fortsättningen 🙂

Mamma kom förbi idag och det gjorde inte saken lättare. Hon har en tendens att lyckas hitta damm i en dammsugaraffär, om man säger så. Morsan och städning… Det tog inte många sekunder innan hon tog fram dammsugaren och gjorde rent i hallen. Tack, men ändå. Man känner sig ganska liten.

Annars var det skoj att hon hälsade på. Hon har gått ner i tid på jobbet – snart 64 år! – och har någon dag ledigt i veckan. Svante tog fram hela registret för mormor. Han skrattade, pratade och kröp omkring som om det vore någon sorts utställning. Clown! Undra när han ska börja gå förresten? Mira, Leo och Sanna var sena. Jocke och Olle var tidiga och Kristine – ja, hon gick nästan ur magen på mig! Otroligt.

Vi var ner på stan och fikade. Tog en latte, vad annars – man är väl lattemorsa 🙂 och en kanelbulle. Eller som jag ser det: en halvtimme extra på löpbandet! Värt varenda tugga.

Ikväll blir det tacos till middag och jag ska börja hacka till salladen redan nu.

Puss och kram!

I en stor familj så måste man planera på ett helt annat sätt. Jag kan känna viss avundsjuka på vänner som har ett- eller två barn och som kan vara mer spontana. Skulle vi få för oss att vara spontana, boka en weekendresa till London eller Barcelona – ja, då skulle förmodligen hälften av barnen fastna i typ Big Ben eller på Camp Nou. Nej, vi måste planera, vi måste göra upp en plan och vi måste ha ett schema att följa. Som nu exempelvis. I helgen så satte jag och Tommy oss ner och gick igenom sommaren. Han ansökte om semester – och fick den beviljad – samtidigt som min och vi bokade en resa för hela familjen.

Det blir en vecka i Turkiet! I Belek närmare bestämt. Helt perfekt; resan var billig och vi kör all-inclusive – det är ett måste då man är många! – och det finns något för alla. Härliga pooler på hotellet, sportanläggningar, gym, golfbanor (Jocke och Olle satt hela kvällen och kollade banguider!), fina restauranger. Jag tror att det blir grymt. Det vi dock inte räknat med var att vi hade ett klart underskott på resväskor. Ytterligare en kostnad alltså. Suck. Min resväska håller fortfarande måttet – men Tommys är helt slut och dessutom så måste några av småttingarna ha varsin också. Såklart. Vi hittade en sida på nätet där de tack och lov var ganska billiga och där de hade ett väldigt stort utbud. Den rekommenderas verkligen.

Mira hittade en otroligt söt resväska och hon var så himla gullig under kvällen. Lilltjejen började packa alla sina saker direkt! Hon stod och vek ihop kläder, la leksaker på sängen och funderade på vilka badkläder hon vill ha med sig. Leo behövde också en väska, men till honom fick jag bestämma. Senaste flög han med en ryggsäck och en större sportväska och det klagade han på under hela vår semester. ”Ja, Leo lilla, det är tungt att bära – vi förstår det”, det var semesterns standardfras. Usch. Nu fick han en resväska med hjul istället så förhoppningsvis så slipper vi gnället i år J

Golfklubbor då? Ska man ta med grabbarnas egna eller är det bättre att hyra? Jag får sätta mig ned och undersöka priser och jämföra lite. Åh, jag blir alldeles pirrig då jag tänker på hur underbart det ska bli. Turkiet verkar vara så vackert (ja, jag vet att det är lite oroligt där nu och vi får hålla ögonen öppna så att det inte händer något innan vi åker). Vi har avbokningsskydd – även det ett måste då man är en stor familj.

Nu ska jag och Svante gå ut på en promenad i det härliga höstvädret. Jag älskar då löven får den brandgula färgen som de har nu. Så himla vackert!

Ciao – eller Güle Güle som man säger i Turkiet!

Nu börjar jag bli riktigt trött på hur det ser ut på en av barnens skolor… både för barnens och de anställdas skull.

Olle och Jocke har på sistone klagat på hur smutsigt och otrevligt det är på deras skola. Stora dammråttor i hörnen, klotter i korridorerna, tuggummin fastkletade under bänkar i omklädningsrummen, toaletter som luktar illa. En vuxen skulle ALDRIG acceptera att det var så på jobbet. Så varför ska våra barn tåla det?

Visst, barn och ungdomar i en viss ålder har en förmåga att stöka till rejält och det är nog en och annan som borde lära sig lite om respekt och hur man hanterar gemensamma utrymmen. Men en del av problemet tror jag kommer av att ingen har brytt sig om att göra det trivsamt till att börja med.

På just den här skolan är en del bitar en aning föråldrade (tror till och med att jag själv har haft liknande bord som de har när jag gick i högstadiet…) och slitna. Det är ingen som har brytt sig om att skapa trivsamma utrymmen där barnen kan sitta ner och slappna av en stund på rasterna, så de flesta drar runt i korridorerna eller ute på gården. Om det dessutom redan är smutsigt och ovårdat kommer ingen att bry sig om att bete sig ordentligt heller.

Här verkar det som att både skolledning och städföretaget som anlitas helt har givit upp. Och varför ska barnen bry sig om att plocka upp godispapper som tappas eller torka av skorna när det kommer in om inte ens städfirman bryr sig om att göra det?

Jag funderar starkt på att höra av mig till rektorn för att höra vad de tänker göra åt det hela. Barnen har rätt att får bättre städning i skolan än så här. Hur ska någon kunna få lugn och ro och trivas i skolan om det är skitigt överallt?! 

Tror även att det är något som vi föräldrar skulle kunna prata igenom på nästa föräldramöte och tillsammans med barnen. Vi kanske kan hjälpa till på något vis att se till att barnen får en trevligare skolmiljö och framför allt bör barnen få säga sitt kring vad de tycker saknas och vad de tror behövs för att det ska bli mysigare i skolan. Vi vuxna måste inse att det är barnens arbetsmiljö och då bör man absolut få ställa vissa krav.

Tripp till Göteborg

Åh, Kristine. Jobbiga unge! Trettonåringen börjar verkligen synas nu. Allt man gör blir ifrågasatt, allt man säger möts av ett himlande med ögonen och varje liten uppmaning får svaret i en igenslängd dörr. Herregud, hur ska detta sluta? Jag ser väldig mycket i mig själv i henne också. Hon är envis, hon vet vad hon vill ha och hon låter ingen sätta sig på henne. Det är bra, man jag längtar tills några av de värsta hormonerna gått ur kroppen.

Vad är det då som har hänt? Ja, Kristine insåg plötsligt att hon hade ”fel” kläder. En sprängfylld garderob med fel märken, med fel storlekar, med fel modeller och med fel färger. Fel, fel  och åter fel. Hon fick ett rejält utbrott och började kasta alla sina saker i en hög på golvet innan hon dramatiskt la sig på högen i fråga och började stortjuta. Vad göra? Gudarna ska veta att vi inte brukar ge vika för krav på det där sättet – men sant är att vi knappt köpt något till Kristine på slutet. Hon har inte haft något behov, hon är ganska lågmäld (i vanliga fall) och hon brukar inte tjata om att få saker. Dessutom så har grabbarna fått golfklubbor, vi köpte en massa barnmöbler och Leo fick sitt X-box. Hon stod helt klart på tur. Jag och Tommy satte oss ner och gick igenom ekonomin och kom fram till att vi gott och väl kunde köpa henne nya kläder som hon själv vill ha.

Dessutom så kunde jag och Kristine passa på att ta oss en egenhelg också och detta genom en tur till Göteborg. Kristine för shopping och jag för att träffa en redovisningsbyrå. Vi har anlitat en sådan efter rekommendationer från Lena på jobbet. Hon visste vilka som jobbade där, hon kunde fixa ett bättre pris och hon var väldigt nöjd med hjälpen som hon fått genom åren. Att den ligger i Göteborg tycker jag är lugnt. Det mesta sköts ändå via mail och dessutom så har vi ändå vägarna förbi titt som tätt.

Varför vi måste anlita en redovisningsbyrå? Ja, för att göra en lång – och extremt tråkig! – historia kort så har vi lite krångel med skatten. Både jag och Tommy är ganska dåliga på hur det här med skatt, moms (Tommy har egen firma) och annat fungerar och vi har dessutom en släpande husförsäljning som måste betalas in. Kort och gott – vi är lite för slarviga och har för många saker i våra huvuden. En redovisningsbyrå kommer att underlätta rejält för oss. Själva mötet gick bra, vi träffades och jag förklarade vår situation samt vad vi förväntade oss och vi skrev på ett avtal. Lätt som en plätt.

Helgen i Göteborg i övrigt då? S.U.C.C.È . Vi hade det så himla mysigt. Hotellet var fint (vi hade pool!), vädret var toppen och shoppingen var grym. Kristine hade på förhand kollat upp en massa butiker som låg längs kvarteret Magasingatan. Sjukt härligt. Små butiker, trevliga cafeér och en massa kreativa människor överallt (ja, jag kände mig aningen gammal…) – det kändes som att vara utomlands. Kristine köpte typ tre par skor, en massa byxor och blusar, tröjor, linnen… Allt! Snyggt dessutom. Nu ska jag bara gå ner några kilon så att jag kan låna några plagg också J

Det enda man kan klaga på är egentligen tåget. Vad annars? Det är inte rimligt att ett tåg alltid ska vara försenat och med så lång tid dessutom. Dessutom är det dyrt. Nej, nästa gång får det bli bil och då får alla miljövänner (jag är också det!) säga vad de vill om den saken.

Vi kom hem runt nio på söndagkväll. Kristine iklädd en helt ny outfit och med ett kaxigt leende på läpparna. Det roliga är att typ hälften av hennes gamla kläder passade Sanna perfekt. Det är det bästa med en stor familj, allting går i arv och kommer till nytta hos någon annan.

Nu ska jag maila över några kompletterande uppgifter till redovisningsbyrån. Hoppas de hittar några avdrag som vi kan göra!

Kram/ J.

Ursäkta att jag inte har skrivit på ett tag. Det har, minst sagt, varit mycket här på slutet. Familjelivet har puttrat på i vanlig ordning och tagit sin beskärda del av luckorna i almanackan. Jobbet har däremot tagit väldigt mycket tid i anspråk och det kommer nog att bli så för ett bra tag framöver…

Lotta ska nämligen skiljas! Det är sjukt egentligen, hon och Erik har varit tillsammans sedan gymnasiet – lika länge som Tommy och jag – och nu hux flux har de separerat. Så himla tråkigt. Och onödigt. Utan att säga för mycket här så skulle allt vara betydligt lättare om någon kunde hålla något på sin kropp i lite stramare tyglar… Jäkla Erik alltså. Och stackars Lotta.

Det verkar vara infekterat också och de kan inte komma överens om hur vårdnaden av Johan ska se ut – ska det vara ensam vårdnad eller delad vårdnad? Lotta vill ha ensam vårdnad och Erik vill att de ska fortsätta ha gemensam. De ska tydligen in på några samtal hos kommunen om detta – samarbetssamtal? – och jag hoppas att de kan komma överens. Erik är ingen dålig pappa och jag tror nog att Lotta innerst vet det också. Men hon har all rätt att vara arg och besviken. Jag stöttar henne till 100% – oavsett hur de gör. Fan också.

Tänk om det skulle hända oss? Tänk om Tommy plötsligt skulle vilja skiljas och ansöka om ensam vårdnad om alla barn. Herregud, jag blir alldeles skakig bara jag tänker på det. Tänk att sitta mittemot varandra, med varsin advokat, och där Tommy säger att jag är en dålig mor. Usch, jag kan inte tänka mig någonting värre än det. Tur att Tommy är så trygg och lugn. Han skulle aldrig göra någon liknande som Erik. Det vet jag.

Tur i allt detta är att vi fick tag på den där assistenten som vi använde headhunting för att hitta. Hon är skitduktig och utan henne skulle vi definitivt gå på knäna med allt som händer. Lena är så jäkla driven och man ser att hon verkligen vill framåt. Hon påminner lite om hur jag var i liknande ålder.

Dessutom så kommer hon bra överens med barnen också och speciellt Kristine verkar ha fått en ny idol. Jocke och Olle också, men där tror jag att de idoliserar lite med sina hormoner mer än någonting annat. Puberteten alltså… ” Ska jag hjälpa dig att bära, Lena? Jag kan hålla upp dörren, Lena! Vad ska du göra i helgen då, Lena?” . Och så går lilla mamma bredvid och bär tunga kartonger mot stängda dörrar och där ingen frågar hur helgen ser ut. Ungar. Jag får höra med henne så att hon inte blir alltför irriterad på mina små gossebarn.

Nu är det dags att laga dagens middag. Tommy har beställt carbonara så det är bara att sätta igång att steka bacon, antar jag.

Puss och kram/J

Stockholm, Stockholm, stad i världen. Stockholm, Stockholm, världens stad! Nu har jag fixat min framtand och det gick hur bra som helst. Tandläkaren var allt jag kunnat drömma om. Han var extremt snäll, han var lugn, trygg och kunnig och dessutom så höll han sig till det pris vi kommit överens om. Jag har kunnat visa upp ett perfekt leende i en vecka nu och även om det känns ovant så vet jag att jag inte kommer att ångra beslutet.

Stockholm, var det ja – jag åkte ju inte dit enbart för att laga tanden (jag är inte galen!) utan jag hade ett viktigare ärende och detta i form av att beställa nya visitkort och broschyrer till företaget. I och med att det går så pass bra just nu så känner vi att vi kan kosta på oss lite extra och därför så valde vi ett tryckeri i Stockholm som fått extremt fina referenser och nu har jag ännu inte fått se det färdiga resultatet; men det känns väldigt lovande.

Vi satt ner länge och pratade om hur vi ville ha det, de kom med förslag, de visade upp olika tester och det känns som att vi förstod varandra väldigt bra. Jag tror att mitt nya leende i kombination med de nya visitkorten kommer att ta oss till nästa nivå.

De skulle komma någon gång nästa vecka och jag beställde även en liten present till Tommy på samma gång. Jag lät trycka upp speciella golfbollar till honom – komplett med hans namn på ena sidan och – Fooore! – skrivet på den andra. Hehe, det kan behövas. Blir sjukt roligt att se hans min då han öppnar paketet.

Jocke och Olle har också börjat spela golf och det verkar vara ganska roligt. Det enda de pratar om är drivers, birdies och puttlinjer. Jag förstår inte ett ord – men är de glada och nöjda så är jag också det. Dessutom har de snart lägre handikapp än Tommy. Kanske kan vi få Kristine att börja spela också. Jag börjar bli lite orolig för att hon aldrig gör någonting. Hon och Leo sitter mest vid varsin dator och spelar spel eller kollar Facebook.

Golf för hela familjen kanske? Nej, usch… Jag skulle aldrig skämma ut mig på det sättet. Stå där och veva med en klubba hela dagen. Då är det bättre att vifta på lite i trädgården!
Svante har slutat sova på nätterna tydligen. Han vaknar och vill ha mat typ varje timme och han vill verkligen kliva upp runt fem på morgonen. Det har å andra sidan de flesta av våra barn gjort – men det är lika jobbigt trots det. Mira är väl den enda som kunde sova ordentligt. Tack Tommy för att du är en nattuggla, annars skulle jag aldrig orka!

Nu ska jag börja med middagen och se vilken av ungarna som först kommer hem. Svante och jag behöver lite sällskap!