Nu var det ett tag sen sist jag skrev här märkte jag. Har haft fullt upp med projektplanering inför våren och det är helt galet hur mycket läxor barnen får i skolan just nu… Känns som att jag inte gör annat än sitter och försöker hjälpa till med läxläsning på kvällarna. Visst är det bra hjärngympa, men jag märker verkligen hur rostiga vissa kunskaper är. Det man inte använder på över 25 år glöms bort, så enkelt är det bara. Men jag är rätt stolt över att jag lätt kan förklara matten åtminstone. Den använder jag ju delvis när det kommer till budgetplanering osv.

Hur som helst, sedan vi bytte till nya kontorsmöbler så märks det extra tydligt hur slitet golvet inne på kontoret är och jag håller på och klurar på om det skulle räcka att slipa och lacka eller olja om det eller om det vore bättre att lägga nytt golv.

Jag drömmer ju givetvis om ett fint trägolv som ger en lite mer exklusiv känsla, men har svårt att bestämma mig för om det ska vara en fiskbensparkett i ek eller ett härligt plankgolv i betsad furu. Kanske vore det smartast om jag hör av mig till en golvläggarfirma som får komma förbi och ta en titt på lokalen och ge offert på båda lösningarna samt säga vad de tycker skulle se bäst ut.

Eller finns det kanske något inredningsverktyg där ute där man kan prova olika golvtyper? Det har ju blivit allt vanligare med den typen av verktyg i bostadsannonser. Jag tycker det är så kul att testa det när jag behöver en liten paus från jobbet. Jag letar fram någon spännande lägenhet eller ett fint fritidshus och sitter sen och testar lite olika lösningar med olika tapeter, köksluckor och möblemang. Livsfarligt för helt plötsligt har det gått åt en timme eller två till att sitta och drömma…

Men till det egna kontoret borde det ju vara tillåtet. 😉 Tror att jag ska ta ett par foton senare i eftermiddag och testa hur det ser ut med olika varianter för att få lite mer känsla för hur det skulle bli. Nu har jag ju fria händer att anpassa mitt kontorsrum som jag vill och i ett mindre utrymme kan jag ju passa på att skaffa något lite mer exklusivt.

Men nu dags för en kopp kaffe så att jag är redo för läxläsningen sen när jag kommer hem.

” Hur har ni råd med allt ”? Det är den vanligaste frågan som jag möts av då jag förklarar storleken på min familj. Möjligen i konkurrens av frågor som ” Hur orkar ni och hur hinner ni ”? Svaret är uteslutande planering. I en liten familj så bör man planera, i en större sådan så måste man göra så – allt ifrån skjuts till olika träningar vidare till storhandling och ner till städning och matlagning. Schemat är min bästa vän och det är något som jag aldrig trodde att jag skulle säga. Hade någon sagt till mig att jag skulle bli en almanacks-missbrukare då jag var 14-17 år så hade jag bett vederbörande att knuffa mig nedför närmaste stup. Jag hatade allt som hade med planering att göra och levde spontant, för stunden och i nuet – på gott och ont. Nu blir jag nervös om jag ska gå ner på Ica för att köpa kaffe utan att ha en lapp med ordet – Kaffe – skrivet på sig i min bakficka J

Det ekonomiska? Ja, egentligen är det inte svårare än så att vi båda har varsitt heltidsjobb och två bra inkomster. Vi har barn- och studiebidrag och vi har lärt oss att vända på kronorna till vår fördel. Handling är en typisk sådan sak. Man tjänar på att veckohandla – så enkelt är det bara. Då vi hade två barn så kunde vi kanske unna oss att handla lite för stunden och efter vad vi var sugna på (något som inte sällan innebar att ett inköp av två kilo köttfärs kostade 200 kronor; med all annan frestelse i affären…).  det går inte att göra så nu och det har också gjort livet lite lättare och billigare.

Att ärva från sina äldre syskon är även det ett måste i vår familj. Vi har inte råd att köpa nya skridskor, skidor, datorer och kläder till alla. Det innebär att våra barn får det absolut nödvändigaste i nyskick – resten har förmodligen använts av någon annan i klanen J.

Blocket är en guldgruva för oss där vi ofta – till en bråkdel av priset! – kan köpa riktigt snygga saker som fortfarande är i gott skick. Det rekommenderas verkligen till er småbarnsföräldrar. I förra veckan exempelvis så köpte jag en plastpåse med kläder till Svante för hundra kronor – pyjamas, strumpor, tröjor, mössor – allt! – och som var av väldigt god kvalitet. Samma sak gäller golfklubbor och sportutrustning – kan man stå ut med att någon annan haft sakerna innan så går det att göra rejäla klipp (gäller det barnkläder så är de knappt använda – tänk bara hur mycket och fort en bebis växer).

Naturligtvis så köper vi nytt också och här kan jag säga att det verkligen blivit sjukt mycket billigare idag tack vare internet. Vi köper nästan allting online – vi beställer kläder, vi köper teknikutrustning och vi köper filmer och böcker. Senast så köpte jag leksaker på nätet till Svante – hur billigt som helst. Då vi fick Jocke och Olle så var leksaker väldigt dyra och vi fick verkligen hushålla (samt be om hjälp från våra föräldrar) för att skulle ha något att leka med. Nu? Det är bara att söka på olika leksaksaffärer, jämföra priser och beställa direkt till dörren – fraktfritt. Hur smidigt som helst.

Så; att klara av en familj på sju barn och två vuxna (Tommy är inte billig i drift, hehe) är inte det lättaste. Men, lär man sig att vara rädd om sina saker och lär man sig att hitta genvägarna så går det att komma ganska billigt undan. Visst hjälper det att mitt företag för tillfället går väldigt bra – men vi klarade oss även då det var lite mer knapert. Planering dock – både av tid och för ekonomi – det är ett måste och det bästa råd jag kan ge.

Ciao!

Jag tog upp ämnet i ett tidigare inlägg och skrev lite flyktigt att det var skönt att ha ett kontor av en lite mindre storlek. Det vidhåller jag, det är väldigt skönt att ha ett litet krypin där jag kan sitta och arbeta och använda min kreativitet utan att bli störd. Förut så delade jag och och Lotta kontor och satt mitt emot varandra. Visst, great minds think a like… Men någon måtta får det ändå vara. Vi satt mest och pratade och hade någon av oss en lite sämre dag så smittade det dåliga humöret direkt av sig på den nadre. Lösningen nu är betydligt bättre. Vill vi varandra någonting eller har något problem som måste ventileras så är det liksom bara att öppna dörren till hennes kontor och gå in. Dessutom så har vi Lena som en länk emellan oss också; en perfekt lösning och jag är väldigt glad att vi slog till och hyrde det här utrymmet. Lite dyrare – mycket bättre, helt enkelt.

Lotta är för övrigt på bättringsvägen nu. De går i terapi och de har varit på några samarbetssamtal. Hoppas de kan komma överens och  avbryta den här tvisten innan den når domstol. Mest för barnens skull och definitivt inte för Eriks (som jag fortfarande är extremt förbannad på. Tur att jag inte sett honom, då vet jag inte hur jag skulle reagera).

Oj, vad jag svamlar bort mig. Jag är likadan i text som jag är i verkliga livet – jag börjar prata om en sak och så halkar jag in på ett helt annat ämne. Jaja, ni får köpa det J. Det jag skulle säga – och klaga på – var att mitt kontor blir väldigt oinbjudande för kunderna. Det är litet – men det ser betydligt mindre ut än vad det borde göra. Jag har spårat problemet till min gamla kontorsmöbler som tar upp extremt mycket plats. Bordet täcker typ hela väggen, stolen är en rejäl pjäs (oskön dessutom, jag får ont i ryggen typ varje dag) och så har jag som grädde på moset ett arkivskåp som måste ha stått i någon utställning på Nationalmuseum. Det väger typ ett ton!

Jag har därför tagit det mogna beslutet att investera i nya kontorsmöbler och – håll i er nu! – tagit hjälp med inredningen i övrigt. Lena känner nämligen en tjej (vilka känner hon inte egentligen?!)som jobbar som inredningsarkitekt och hon kunde fixa fram ett bra pris som både jag och Lotta tycker  var rimligt. Vi kommer att få det så himla snyggt! Möblerna kommer att vara både snygga (inget IKEA här inte) och ergonomiska (det tackar ryggen för redan nu). Mitt bord kommer att vara höj- och sänkbart och det tror jag kommer att vara grymt i det långa loppet.

Har ni märkt att man blir helt slut av att sitta framför en dator hela dagarna? Ögonen går i kors – trots att jag har terminalglasögon – benen värken, ryggen får små knivstick i sig och armbågarna gör skitont. Hoppas de nya möblerna hjälper, annars vette fanken vad man ska göra. Pilatesboll?

I övrigt är det faktiskt toppen. Familjen mår bra – inga draman utspelas (vad jag vet). Vi puttrar på i vanlig fart och det känns så himla skön. Det var längesedan jag kände mig så här harmonisk inombords. Men snart är det jul och då lär det bli stressigt värre. Julklappar till två- tre och fyra barn var svårt. Till fem och sex stycken var nästan omöjligt. Till sju stycken? Oj oj oj. Vi har att bita i, det lovar jag.

Det är bara att njuta så länge det varar. Ciao!

Sjubarnsmamma och tjänstgörande städtant. Jeanette anmäler sig! Usch, vad jag är trött på att springa omkring och plocka, städa, rensa och feja på. Det spelar ingen roll hur mycket jag städar, dagen efter så är det lika smutsigt igen. Nio stycken personer i ett hus sätter sina spår, kan jag lova och även om ungarna är duktiga på att hålla rent (nåja… Jocke och Olle är inte sååå duktiga) så blir det emellanåt jag som får gör allting. Tvätta, städa, städa, tvätta – tar det aldrig slut? Hur fixar ni andra det? Vi har en stor tvättstuga, alla barnen har egna korgar (Tommys idé; fungerar toppen!) och vi har schema där de ska städa sina rum, men ändå… Kaos! Bombnedslag! Blixtar och dunder!

Dags att skaffa städhjälp. Om vi skulle anlita en städfirma typ två gånger i månaden för en rejäl hemstädning så skulle livet bli betydligt lättare. Såå himla dyrt är det inte och varför skulle inte vi kunna använda rut-avdraget som alla andra? Lätt värt det, om ni frågar mig. Och numera tar ju som sagt var och varannan familj hjälp med städning i Stockholm. Frågan är om man vågar ha en okänd person springande i huset bara? Finns det möjlighet att ha samma städare hela tiden eller skickar de ut nya? Jaja, får kolla upp det och säga till Tommy på skarpen. Antingen anlitar vi städhjälp eller också är det han som plockar sina egna kalsonger i fortsättningen 🙂

Mamma kom förbi idag och det gjorde inte saken lättare. Hon har en tendens att lyckas hitta damm i en dammsugaraffär, om man säger så. Morsan och städning… Det tog inte många sekunder innan hon tog fram dammsugaren och gjorde rent i hallen. Tack, men ändå. Man känner sig ganska liten.

Annars var det skoj att hon hälsade på. Hon har gått ner i tid på jobbet – snart 64 år! – och har någon dag ledigt i veckan. Svante tog fram hela registret för mormor. Han skrattade, pratade och kröp omkring som om det vore någon sorts utställning. Clown! Undra när han ska börja gå förresten? Mira, Leo och Sanna var sena. Jocke och Olle var tidiga och Kristine – ja, hon gick nästan ur magen på mig! Otroligt.

Vi var ner på stan och fikade. Tog en latte, vad annars – man är väl lattemorsa 🙂 och en kanelbulle. Eller som jag ser det: en halvtimme extra på löpbandet! Värt varenda tugga.

Ikväll blir det tacos till middag och jag ska börja hacka till salladen redan nu.

Puss och kram!

I en stor familj så måste man planera på ett helt annat sätt. Jag kan känna viss avundsjuka på vänner som har ett- eller två barn och som kan vara mer spontana. Skulle vi få för oss att vara spontana, boka en weekendresa till London eller Barcelona – ja, då skulle förmodligen hälften av barnen fastna i typ Big Ben eller på Camp Nou. Nej, vi måste planera, vi måste göra upp en plan och vi måste ha ett schema att följa. Som nu exempelvis. I helgen så satte jag och Tommy oss ner och gick igenom sommaren. Han ansökte om semester – och fick den beviljad – samtidigt som min och vi bokade en resa för hela familjen.

Det blir en vecka i Turkiet! I Belek närmare bestämt. Helt perfekt; resan var billig och vi kör all-inclusive – det är ett måste då man är många! – och det finns något för alla. Härliga pooler på hotellet, sportanläggningar, gym, golfbanor (Jocke och Olle satt hela kvällen och kollade banguider!), fina restauranger. Jag tror att det blir grymt. Det vi dock inte räknat med var att vi hade ett klart underskott på resväskor. Ytterligare en kostnad alltså. Suck. Min resväska håller fortfarande måttet – men Tommys är helt slut och dessutom så måste några av småttingarna ha varsin också. Såklart. Vi hittade en sida på nätet där de tack och lov var ganska billiga och där de hade ett väldigt stort utbud. Den rekommenderas verkligen.

Mira hittade en otroligt söt resväska och hon var så himla gullig under kvällen. Lilltjejen började packa alla sina saker direkt! Hon stod och vek ihop kläder, la leksaker på sängen och funderade på vilka badkläder hon vill ha med sig. Leo behövde också en väska, men till honom fick jag bestämma. Senaste flög han med en ryggsäck och en större sportväska och det klagade han på under hela vår semester. ”Ja, Leo lilla, det är tungt att bära – vi förstår det”, det var semesterns standardfras. Usch. Nu fick han en resväska med hjul istället så förhoppningsvis så slipper vi gnället i år J

Golfklubbor då? Ska man ta med grabbarnas egna eller är det bättre att hyra? Jag får sätta mig ned och undersöka priser och jämföra lite. Åh, jag blir alldeles pirrig då jag tänker på hur underbart det ska bli. Turkiet verkar vara så vackert (ja, jag vet att det är lite oroligt där nu och vi får hålla ögonen öppna så att det inte händer något innan vi åker). Vi har avbokningsskydd – även det ett måste då man är en stor familj.

Nu ska jag och Svante gå ut på en promenad i det härliga höstvädret. Jag älskar då löven får den brandgula färgen som de har nu. Så himla vackert!

Ciao – eller Güle Güle som man säger i Turkiet!

Nu börjar jag bli riktigt trött på hur det ser ut på en av barnens skolor… både för barnens och de anställdas skull.

Olle och Jocke har på sistone klagat på hur smutsigt och otrevligt det är på deras skola. Stora dammråttor i hörnen, klotter i korridorerna, tuggummin fastkletade under bänkar i omklädningsrummen, toaletter som luktar illa. En vuxen skulle ALDRIG acceptera att det var så på jobbet. Så varför ska våra barn tåla det?

Visst, barn och ungdomar i en viss ålder har en förmåga att stöka till rejält och det är nog en och annan som borde lära sig lite om respekt och hur man hanterar gemensamma utrymmen. Men en del av problemet tror jag kommer av att ingen har brytt sig om att göra det trivsamt till att börja med.

På just den här skolan är en del bitar en aning föråldrade (tror till och med att jag själv har haft liknande bord som de har när jag gick i högstadiet…) och slitna. Det är ingen som har brytt sig om att skapa trivsamma utrymmen där barnen kan sitta ner och slappna av en stund på rasterna, så de flesta drar runt i korridorerna eller ute på gården. Om det dessutom redan är smutsigt och ovårdat kommer ingen att bry sig om att bete sig ordentligt heller.

Här verkar det som att både skolledning och städföretaget som anlitas helt har givit upp. Och varför ska barnen bry sig om att plocka upp godispapper som tappas eller torka av skorna när det kommer in om inte ens städfirman bryr sig om att göra det?

Jag funderar starkt på att höra av mig till rektorn för att höra vad de tänker göra åt det hela. Barnen har rätt att får bättre städning i skolan än så här. Hur ska någon kunna få lugn och ro och trivas i skolan om det är skitigt överallt?! 

Tror även att det är något som vi föräldrar skulle kunna prata igenom på nästa föräldramöte och tillsammans med barnen. Vi kanske kan hjälpa till på något vis att se till att barnen får en trevligare skolmiljö och framför allt bör barnen få säga sitt kring vad de tycker saknas och vad de tror behövs för att det ska bli mysigare i skolan. Vi vuxna måste inse att det är barnens arbetsmiljö och då bör man absolut få ställa vissa krav.

Tripp till Göteborg

Åh, Kristine. Jobbiga unge! Trettonåringen börjar verkligen synas nu. Allt man gör blir ifrågasatt, allt man säger möts av ett himlande med ögonen och varje liten uppmaning får svaret i en igenslängd dörr. Herregud, hur ska detta sluta? Jag ser väldig mycket i mig själv i henne också. Hon är envis, hon vet vad hon vill ha och hon låter ingen sätta sig på henne. Det är bra, man jag längtar tills några av de värsta hormonerna gått ur kroppen.

Vad är det då som har hänt? Ja, Kristine insåg plötsligt att hon hade ”fel” kläder. En sprängfylld garderob med fel märken, med fel storlekar, med fel modeller och med fel färger. Fel, fel  och åter fel. Hon fick ett rejält utbrott och började kasta alla sina saker i en hög på golvet innan hon dramatiskt la sig på högen i fråga och började stortjuta. Vad göra? Gudarna ska veta att vi inte brukar ge vika för krav på det där sättet – men sant är att vi knappt köpt något till Kristine på slutet. Hon har inte haft något behov, hon är ganska lågmäld (i vanliga fall) och hon brukar inte tjata om att få saker. Dessutom så har grabbarna fått golfklubbor, vi köpte en massa barnmöbler och Leo fick sitt X-box. Hon stod helt klart på tur. Jag och Tommy satte oss ner och gick igenom ekonomin och kom fram till att vi gott och väl kunde köpa henne nya kläder som hon själv vill ha.

Dessutom så kunde jag och Kristine passa på att ta oss en egenhelg också och detta genom en tur till Göteborg. Kristine för shopping och jag för att träffa en redovisningsbyrå. Vi har anlitat en sådan efter rekommendationer från Lena på jobbet. Hon visste vilka som jobbade där, hon kunde fixa ett bättre pris och hon var väldigt nöjd med hjälpen som hon fått genom åren. Att den ligger i Göteborg tycker jag är lugnt. Det mesta sköts ändå via mail och dessutom så har vi ändå vägarna förbi titt som tätt.

Varför vi måste anlita en redovisningsbyrå? Ja, för att göra en lång – och extremt tråkig! – historia kort så har vi lite krångel med skatten. Både jag och Tommy är ganska dåliga på hur det här med skatt, moms (Tommy har egen firma) och annat fungerar och vi har dessutom en släpande husförsäljning som måste betalas in. Kort och gott – vi är lite för slarviga och har för många saker i våra huvuden. En redovisningsbyrå kommer att underlätta rejält för oss. Själva mötet gick bra, vi träffades och jag förklarade vår situation samt vad vi förväntade oss och vi skrev på ett avtal. Lätt som en plätt.

Helgen i Göteborg i övrigt då? S.U.C.C.È . Vi hade det så himla mysigt. Hotellet var fint (vi hade pool!), vädret var toppen och shoppingen var grym. Kristine hade på förhand kollat upp en massa butiker som låg längs kvarteret Magasingatan. Sjukt härligt. Små butiker, trevliga cafeér och en massa kreativa människor överallt (ja, jag kände mig aningen gammal…) – det kändes som att vara utomlands. Kristine köpte typ tre par skor, en massa byxor och blusar, tröjor, linnen… Allt! Snyggt dessutom. Nu ska jag bara gå ner några kilon så att jag kan låna några plagg också J

Det enda man kan klaga på är egentligen tåget. Vad annars? Det är inte rimligt att ett tåg alltid ska vara försenat och med så lång tid dessutom. Dessutom är det dyrt. Nej, nästa gång får det bli bil och då får alla miljövänner (jag är också det!) säga vad de vill om den saken.

Vi kom hem runt nio på söndagkväll. Kristine iklädd en helt ny outfit och med ett kaxigt leende på läpparna. Det roliga är att typ hälften av hennes gamla kläder passade Sanna perfekt. Det är det bästa med en stor familj, allting går i arv och kommer till nytta hos någon annan.

Nu ska jag maila över några kompletterande uppgifter till redovisningsbyrån. Hoppas de hittar några avdrag som vi kan göra!

Kram/ J.