Fredag innebär fredagsmys med catering

Snart är det fredag och för oss, liksom för andra barnfamiljer innebär fredagar ett välbehövligt fredagsmys. Jag måste bara berätta om en rolig sak som vi har infört med våra barn. Varje fredag får barnen välja vilken mat de vill ha. För att vi vuxna också ska få ett fredagsmys, har vi infört att vi beställer hem maten. För det mesta brukar barnen vilja ha någon mexikansk maträtt, som tacos eller burritos. Då beställer vi hem catering i Stockholm från en mexikansk restaurang som gör jättegod mat. Efter någon timme, har de kommit med maten och alla blir mätta och nöjda.

Vi handlar hem catering

Jag som precis har startat en e-handel känner att jag också vill bidra till andras e-handlar och beställa maten via deras appar. Det är så bekvämt, och det blir heller ingen disk efteråt. Alla får precis det som de önskar. Alla kan sitta med och mysa i soffan i vardagsrummet. Även vi vuxna, som annars måste stå i köket halva dagen. Utan att veta, tror jag att detta kommer att växa explosionsartat i framtiden; vi handlar ju allt mer via olika hemsidor och e-handlar. Vi köper kläder, inredningssaker, möbler och verktyg via nätet. Det finns så många fördelar med det; vi kan handla precis när det passar oss. Vi får varorna till ett lägre pris, vi kan prova kläderna hemma i lugn och ro. Passar det inte sänder vi helt enkelt bara tillbaka varorna. Ofta är det dessutom fri frakt, så det kostar inte oss något extra att beställa hem och prova kläderna. Varför ska man gå till en fysisk affär när det kostar extra?

I framtiden kanske det bara finns showroom

I framtiden kanske det inte finns affärer längre. Kanske bara showroom. Då kan man gå till ett showroom, och klämma och känna på den vara som man funderar på, gå hem igen och beställa dem, så att de blir transporterade hem till en. Jag kan tänka mig att så kommer det att bli med möbeljättarna som Ikea och andra, att de helt enkelt bara har ett showroom. Då går man dit och provsitter i soffan, provligger i sängen och så vidare.

Det är bedrövligt för mamman som haft en våldsam man

Jag har ju berättat förut om min väninna, en mamma som har åtta barn. Den mannen som är pappa till fem av hennes barn har förgripit sig på ett, eller fler av barnen. De är väldigt ledsna och far illa i sällskap med honom. De har berättat för mamman att de inte vill vara med honom och hellre vill vara med mamman. Hon har sökt hjälp hos socialtjänsten, men där avfärdar de hennes rop på hjälp. De tror mer på mannen som bara säger att hon är knäpp – men som barnen har berättat för sin mamma att pappa förgriper sig på dem, – än på mamman som söker hjälp hos dem. Ändå är hon sjuksköterska och arbetar till vardags med människor med psykiska störningar och sjukdomar i sin profession. Det är lite märkligt det hela. Hon blir betrodd att ta hand om och ha ansvar för vård av psykiskt sjuka, men blir inte trodd när hon berättar vad barnen har berättat för henne. Och den advokat hon hade tidigare kunde inte hjälpa henne. Så, nu behöver hon söka efter en ny advokat som kan hjälpa henne ansöka om ensam vårdnad för barnen.

Hon har en socialtjänst som misstror henne

Detta är så tungt för henne och jag har försökt hjälpa och stötta henne så långt jag bara kan. Men i den här situationen med en socialtjänst som utsätter henne för en väldig psykisk press och som misstror allt hon säger… Det är mer än jag kan hjälpa henne med. En advokat måste berätta för henne om hur hon kan ansöka om ensam vårdnad för barnen. Det verkar som enda sättet för henne att ha ensam vårdnad om barnen och på det sättet skydda dem mot misshandel och övergrepp. Jag tror knappast att hon skulle ansöka om ensam vårdnad om barnen om bara pappan inte hade misshandlat och förgripit sig på barnen.

Hon behöver en duktig advokat – nu

Hon måste få juridisk hjälp av en advokatbyrå som kan hjälpa henne ansöka om ensam vårdnad och som känner till hur en juridisk process går till för att hon ska kunna fortsätta skydda sina barn. Jag tror knappt att det händer, det som hon är med om just nu; att när hon söker om hjälp hos socialtjänsten istället för att få hjälp, blir hon trakasserad av socialtjänsten. Jag fattar att alla inte är sådana, att det faktiskt finns bra och duktiga socialtjänstemän, men att hon som är så utsatt och har så många barn inte får hjälp, när hon ber om det… det är mer än vad jag kan förstå. Jag kan faktiskt inte förstå det? Vad är det för fel på socialtjänsten?

Världens roligaste träning!

Oj vad jag har tränat den senaste tiden. Det har blivit lite för många ”glädjekilon”, och ”partykilon” och ”oj-vad-gott-kilon” den senaste tiden. Andra äter när de är deprimerade. Jag äter när jag är glad. Dessutom har vi jobbat mycket jag och Lotta. Då har det blivit mycket stilla sittande som inte är bra för någon över huvudtaget. Därför har Lotta och jag letat efter något som är tillräckligt roligt för att vi ska komma iväg och träna varje dag. Vi har märkt att vi orkar så mycket mer när vi väl tränar och inte bara sitter stilla och stoppar i oss en massa mat, även om det är gott. Det vi har hittat är en träningsform som heter Zumba. Då tränar vi till musik och tränar på ett sätt som ger en glädje och sådant som gör att vi mår bra när vi går därifrån.

Har du också märkt att det finns snygga träningskläder?

Så många snygga träningskläder det finns ute i affärerna just nu. Har du också upptäckt det? Det är rosa, limegröna, turkosa träningskläder och -skor. Man blir ju glad bara av att titta på dem. Jag hittade matchande topp i rosa, blommigt mönster med samma mönster på mina träningstajts. Jag hittade ock så knallgul topp, och så köpte jag lakrits-svarta träningsbyxor.

…och nu har jag ont i hälen…

Det enda aber som jag har märkt är att jag nu istället har fått dras med en smärta i hälarna efter så mycket träning. Det gör riktigt ont i hälarna, morgon, middag, kväll. Vissa morgnar har jag inte vågat sätta ner hälen utan har linkat mig fram till lunch. Min sambo har tvingat iväg mig till en naprapat som tar hand om skadade muskler. De tittade på min häl och konstaterade att det jag hade drabbats av var en ”hälseneinflammation”, som de påstod var ett helt felaktig benämning på ont i hälen. Det har heller inget med ”inflammation” att göra, inte har det med ”hälsena” att göra. Det är bara smärta i hälen. Och den rätta behandlingen är helt enkelt att få rätt sorts massage av experter på smärtor i hälen som de kan utföra på en klinik i Stockholm där jag går. De är själva alla utbildade naprapater och sjukgymnaster, plus att de själva tränar, och vet vad som krävs för att komma till rätta med smärtan som man kan få när man ändrar sina träningsvanor. Läs du också om hälseneinflammation på: http://hälsenespecialisterna.se.

Med hjälp av nya skor ska jag bli frisk

Så nu har jag köpt nya träningsskor, förutom att jag vilar så gott det går, från träningen alltså. Annars är jag på jobbet, så det går inte att komma ifrån. Förhoppningsvis ska jag kunna börja träna igen om några veckor, för det är verkligen något jag rekommendera: börja träna Zumba. Det är den absolut roligaste träningsformen du bara kan tänka dig. Särskilt om du gillar att röra dig till musik.

Mycket med vår onlinebutik nu

grekiskt hantverk

Jag tänkte uppdatera lite grann om företaget som jag och Lotta har startat. Det är tufft att satsa på nätet. Det är så många andra företag som redan har etablerat sig och som har samarbeten som gör att de får in fler kunder. Vi funderar därför på om inte vi också ska inleda ett samarbete med en firma som arbetar med SEO (Search Engine Optimization) och få in människor som hittar till vår e-butik. Jag har hittat ett som heter Defiso Media, och de verkar otroligt duktiga.

De har gjort så att deras kunder ligger högst på Google. Funderar verkligen på att vi ska ta hjälp av dem för att våra kunder ska hitta till vår onlinebutik. Att det var så mycket jobb att lägga in på en onlinebutik hade jag ingen aning om. Alla bilder måste man gå igenom, kontrollera storlek, redigera, lägga in ny information, testa olika funktioner som onlinebutiken ska ha.

Privatlivet blir lidande

Vi har varit så upptagna med allt som har med butiken att göra, att jag inte har hunnit med annat än det mest nödvändiga. I flera veckor har barnen varit tvungna att packa sin skolväskor själva, vilket har gjort att jag har fått lappar från skolan om att de inte har haft med sig sina sportkläder på flera veckor. Alltså mammahjärtat blöder när man får veta att de inte själva kommer ihåg att packa ned det som de behöver i skolan. Jag behöver sätta upp stora lappar hemma; så de själva ser när de ska ha med sig sina gympakläder.

Hur hinner andra med jobb och familj?

Det känns som att allt blir lidande hemma just nu. Hur får andra ihop sina liv? Och hur hinner folk både ha barn och familj och hinna arbeta heltid?

En sak som är bra, är att vi har anlitat en städfirma som kommer hem och städar vårt hem. Om inte annat så är det rent hemma. Mina yngsta har allergi och då är det så viktigt att det är städat hos oss, eftersom de har astma. Det f¨r inte finnas en massa damm i vårt hem, då blir astman värre. Därför har vi hemstädning av en firma som verkligen tar vårt hem till nästa nivå.

Så nöjd med min städfirma

Jag är så nöjd med dem. De går exakt det som de lovar att göra. Ibland vill man ju att de ska frosta av frys och kyl, istället om det inte är så mycket att städa hemma. Varje gång har de gjort exakt det som jag har bett om. Det är det bästa med företaget att de är så flexibla och tillmötesgående och förstår att vi som föräldrar inte hinner med att städa, utan kan bara göra det mest nödvändiga hemma.

Som tur är har de fler tjänster som de kan erbjuda; som fönsterputs, flytt- och storstäda och det bästa av allt är att de inte kostar allt man även och har, de har riktigt bra priser och är värda varenda krona. Här kan du läsa mer om deras hemstädning som de har i Sollentuna: http://www.hemstädningsollentuna.com.

Vill vara en bra förebild för barnen!

Det är mycket som snurrar runt mig just nu. Det är mycket med vårt nystartade företag som Lotta och jag har. Jag sköter marknadsföringen, medan Lotta arbetar med inköpen och upplägg i både vår fysiska affär och vår onlinebutik. Det är mycket arbete, så vi turas om att dra de tunga lassen hon och jag.

Vi hjälps åt Lotta och jag

Vi har inga statiska arbetsuppgifter, utan vi hjälper varandra och kommer med idéer som kan hjälpa den andra vidare. Det är det som är roligt med att ha ett eget företag; ingen dag är den andra lik, vi kan själva bestämma hur vi gör och vilka saker vi ska ta tag i. Tänk att det var så här roligt att starta ett företag.

Det enda som jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare. Å andra sidan är det ju omöjligt att förändra det som har varit, så den tanken är ju inget att göra något åt. Däremot kan jag ändra det som är just nu, vilket är bra. Jag inser att det jag bör göra något åt, är att förenkla min vardag så mycket det är möjligt; städning och att köpa in mat mer.

Nu kan jag vara en annan sorts förebild

I takt med att vi får en bättre inkomst kommer jag att ha råd med att köpa in tjänster åt oss i familjen. Som hemstädning. Jag har kommit fram till att jag inte måste städa hemma. Jag behöver inte ens vara ”pedagogisk” mot mina barn och ha dem att städa. Nej, jag kan vara en förebild på andra sätt; som att vara en framgångsrik morsa. Tänk om jag hade haft en sådan förebild när jag växte upp, så bra det hade varit för mig! Därför tänker jag att jag inte behöver vara en bullbakande mamma som jämt är hemma och lagar mat och städar.

I stället kan jag vara en framgångsrik mamma med eget företag och som visar att hårt arbete lönar sig. Och när man är en framgångsrik mamma, då kan man faktiskt köpa in tjänster som hemstädning. På det sättet behöver jag inte har dåligt samvete för städningen (som inte blir gjord annars) hemma. Vi, som familj får ett väl städat hem. Vi mer bra. Den som städar hos oss, mår bra eftersom de får jobb, av oss. När vi har jobb, kan vi, i vår tur ge jobb åt dem som kommer hem och städar hemma hos oss. Bra, va?

Jag har letat på nätet och sett att just hemstädningar har vuxit som bransch ända sedan man införde möjligheten att dra av för RUT. Bland annat hittade jag hemstädning i Gävle, som det tydligen går bra. De har till och med städgaranti på sitt jobb.

Del 3 i följetongen om våldsutsatta familjen

Äntligen har barnen fått det lite bättre. Minns ni att jag förut har skrivit om en mamma som jag känner, som har fem barn med en pappa som inte kunde ta hand om dem som han behövde göra och ge barnen den omvårdnad som var bäst för barnen? Istället kom barnen blåslagna till skola och dagis. Till sist fick fröknarna på barnens dagis och skola upp ögonen för hur de hade det med pappan. Tillsammans med rektorn gjorde de till sist en anmälan till socialtjänsten om deras oro för barnen. Det ledde till att socialtjänsten i kommunen äntligen fick upp ögonen för pappans vanvård och misshandel mot sina egna barn. Jag är så förvånad – hur kan någon mista förståndet på detta sätt och slå sina egna barn? Jag har förstått att han några gånger har använt våld mot min kompis. Det är heller inte okej – absolut inte – men steget är ändå värre att börja slå sina barn (anser jag).

Min kompis har fått skyddat boende

Men nu har min kompis äntligen fått ett skyddat boende. Barnen måste skyddas mot pappan som använder våld som uppfostringsmetod. Det är ju helt galet att de ska behöva utstå våld av sin egen pappa. Samtidigt som jag tycker att det inte är okej att barnen får utstå våld av sin egen pappa, är jag glad över att de äntligen får någon slags hjälp – om man tycker det är en hjälp att bli tvungen att bo på ett skyddat boende.

Den som är utsatt måste flytta – inte den som utsätter

Det är märkligt detta, och precis som när man flyttar på den som blir mobbad på en skola, istället för att flytta på den som utövar mobbningen, så gör man likadant med våldsutsatta barn; det är barnen och den som blir utsatt för våldet som måste flytta, än att man tvingar pappan som utövar våld mot sin egen familj att flytta. Det är barnen som blir offer – först för pappans våld, sedan offer för att bli tvungna att byta dagis och skola. De stackars barnen får inte gå kvar på förskola och skola där de har kvar sina gamla kompisar. Det är helt galet detta. Men det verkar svårt att få myndigheter att göra rätta saker, och min kompis är så trött.

Barnfamiljen måste få lugn och ro

Huvudsaken hon orkar med barnen, kan jag tycka. Att ta strid för sina barn får bli en annan och senare fråga. Just nu behöver hon och barnen helt enkelt lugn och ro för att läka såren. Som det verkar, ser det ut som att hon får hjälp med skyddat boende och det är huvudsaken. Hon får helt enkelt ta en sak i taget. Jag har till och med bett henne att INTE berätta var hon och barnen håller sig gömda, ifall at jag skulle råka försäga mig och råka tala om var någonstans de gömmer sig.

Följetong om paret som bråkar om barnen

Jag berättade lite grann om min kompis som valde att separera från sin tidigare sambo och de har fem barn tillsammans. Flera av dem, de minsta hade det inte bra med sin pappa. Hon och han hade ett ”stormigt” förhållande och han knuffade henne nerför en trappa en gång när han var arg på henne. En annan gång dunkade han hennes huvud mot marken och barnen såg det.

Vem som helst kan förstå att det var traumatiskt för barnen att se på när han misshandlade henne. Trots det fick barnen ingen psykologisk hjälp att komma över det som de hade bevittnat, eftersom pappan, som fortfarande har vårdnaden om barnen, inte tillät barnen att få komma till en barnpsykolog. Har man vårdnaden om barnen, är det så att man bestämmer om barn ska få komma till en psykolog.

Socialtjänsten har inte trott på mamman

Även om hon vände sig till socialtjänsten för att barnen skulle få komma till en barnpsykolog och få tillfälle att bearbeta den misshandel som de såg att mamman var utsatt för, fick hon ingen hjälp att få barnen dit. De trodde bara på pappan som förnekade att han hade misshandlat henne. Barnen kunde berätta om misshandeln, men varken socialtjänsten, eller för den delen polisen, hörde barnen berätta om något sådant.

Hon bör ta kontakt med en bra advokat

Jag som är gudmor till de minsta två barnen, har hört barnen berätta om misshandeln. Men det finns inget som jag kan göra. Det enda hon kan göra är att vända sig till en advokat som är specialiserad på familjerätt och kan hjälpa henne genom hennes sorger över det som barnen har varit med om. Vi får hoppas att han i alla fall är snäll mot barnen och inte misshandlar dem också. I dag är det enda rätta att vända sig till en advokat som kan hjälpa henne med hur hon ska göra med umgänget mellan pappan och barnen. De brukar bo där varannan helg, och så ska de göra upp om längre lov, som sommarlov, påsk- och sportlov.

Så sorgligt när föräldrar bråkar om barnen

Det är så sorgligt det som har hänt min kompis. De var verkligen kära i varandra när de träffades. Tänk så roligt vi har haft, både alla hennes barn, mannen och vi i vår familj. Vi har varit i Thailand, i Spanien och på ridresor till Island. Han har alltid haft ett väldigt humör, hennes man. Så jag vet att han kan bli riktigt arg. När jag tänker på att hon borde få en bra advokat brukar jag tänka på en advokat som jag känner till här i Stockholm. Men eftersom hon bor i Sundsvall, blir det svårt för just henne att få hjälp av dem.

Ett barn har blivit omhändertaget

Har man en vårdnadstvist måste man anlita advokat

Jag ska försöka säga det här utan att avslöja för mycket då jag inte vill outa folk i onödan. I och med att jag har en stor barnaskara så kan med viss lugn säga att ett av mina barn går i en rätt så stökig klass. Det är framförallt ett gäng killar som är bråkiga och som stör varenda lektion så pass mycket att det kommit att påverka alla andra elevers resultat.

Skolan har verkligen försökt att råda bot på detta; man har anställt resurser som medverkat under lektioner, man har haft samtal med föräldrarna och man har haft olika kuratorer som kommit ut till klassen. Ingenting har hjälpt.

Till en början har allting gått bättre, ett visst lugn har infunnit sig – men redan efter några veckor så har stöket börjat igen. Som sagt, jag vill undvika att outa någon här så jag försöker att vara lite försiktig då jag beskriver nästa steg.

En av de drivande eleverna bakom stöket – ingen kille, ingen tjej – ett barn som kommer att benämnas som hen hädanefter – har tydligen inte haft det så lätt vid sidan av skolan. Något som man kanske har kunnat misstänka, men ni vet hur det brukar vara – en misstanke är ingenting förrän den kommit att bevisas.

Även om jag – och många andra föräldrar – kunnat ana att det funnits problem i hemmet så har vi fullt upp med vårt; man lägger sig ogärna i om det inte händer något radikalt.

Föräldrarna har anlitat en LVU-advokat

Dessutom – och detta är viktigt: ingenting är spikat och klart heller. Att eleven blivit omhändertagen och placerad i ett fosterhem är det som är ett faktum att förhålla sig till. Hur länge hen ska vara fär vet vi inte, vad som skett har vi ingen aning om och varför man tagit detta beslut kan vi enbart spekulera i.

Jag hoppas att den LVU-advokat som anlitats kan bevisa att omhändertagandet skett på felaktiga grunder. Men, det borde naturligtvis finnas starka skäl – som ingen av oss har någon aning om – kring varför det skett. Barnets bästa ska alltid sättas först

Klart står dock att mamman och pappan har kontaktat en LVU-advokat och att de i och med detta bestrider beslutet. En LVU-advokat som jag, för deras skull, hoppas är bra och skicklig på det han jobbar med. Jag tror – givet att jag inte har en aning om vad som skett – att barnet mår bäst av att växa upp hos sin familj och därför så hoppas jag att denna LVU-advokat kan få fram alla fakta på bordet.

Skulle det vara så att det finns så pass starka skäl till varför detta omhändertagande skett så är det naturligtvis den bästa lösningen. Inget barn ska behöva växa upp i en miljö där barnet inte är tryggt, inte får den kärlek alla barn förtjänar och där ekonomiska förutsättningar saknas. Barnets bästa ska alltid sättas i främsta rummet, men just i det här fallet så hoppas jag att denna advokat kan bevisa att det bästa är att barnet får återvända till sin familj.

Det säger jag alltså – återigen – utan att ha alla fakta på bordet. Det är mer än önskan och en förhoppning än ett rent ställningstagande för- eller emot beslutet om detta omhändertagande.

Mer info om LVU.

Billigare än väntat att gå till en tandläkare

leende med tänder

Sverige är ju fantastiskt på många sätt. Många klagar över det höga skattetrycket – något även jag gör ibland. Men, ibland så kan man verkligen se var skatten man betalar hamnar och vilken nytta den gör. Jag fick ett uppvaknande kring detta i förra veckan. Dels så fick jag en enorm tandvärk och fick åka till tandläkaren för att laga tanden i fråga.

Med mig hade jag tre stycken ungar som vi lyckades tajma in det årliga tandläkarbesöket för. Det var också det som fick man att inse vilka fördelar som finns gömt i den höga skatten vi betalar. Kostnaden blev nämligen bara för min tand och lagningen av denna. Barnens undersökningar betalade vi ingenting för.

“ Det är ju smått fantastiskt att man kan besöka en tandläkare i Solna tillsammans med fyra barn och inte behöva betala en krona för det. En privat tandläkare dessutom. Sverige är ett otroligt land på många sätt “

Ingen nyhet kanske – men tänk hur det ser ut i andra länder? Att kunna besöka en tandläkare i Solna – free of charge – är verkligen höjden av lyx. Min egen tandvärk visade sig vara följden av en inflammerad visdomstand – en tand som nu är ett minne blott. Den skicklige tandläkare vi besökte i Solna kunde boka in en tid redan samma dag och utföra ingreppet.

Visst, jag kommer förmodligen svära ganska mycket över vår höga skattesats även fortsättningsvis – som egen företagare känns det ibland som att man inte gör någonting annat än att betala skatt och moms och moms på skattens moms och så vidare. Det känns iallafall skönt att då och då se att pengarna går till någonting vettigt också. Vi passerade förresten det stora slukhålet på väg till vår tandläkare i Solna också: Nya Karolinska. Undra hur många rum jag varit med och inrett där?

Julen då? Jo, den var väldigt lyckad. Vi lyckades få till allt från mat (med lite hjälp från svärmor) till paket och allt annat som hör julen till. Barnen var nöjda och det är ändå huvudsaken. Minstingen fick sitt första close-encounter med tomten och låt oss säga, lite diplomatiskt,  att han ställde sig försiktigt skeptisk till denne skäggige uppenbarelse. Storgråt och skrik. Nästa år blir det bättre!

Jag borde bli racerförare

racerförare i bil

Det är inte länge sedan jag tog körkort. Som tur var det när jag ännu var gravid och inte hade barnen att tänka på. Efter att barnen föddes skulle jag aldrig hinna ta körkort. Däremot var jag inte purung, som mina kompisar som tog körkort så snart de hade fyllt arton. Jag var över 30 när jag tog mitt körkort och vänta de vårt första barn. Så hemskt det var. När jag nu minns mitt körskola känns det som en evighet sedan. Som tur var fick jag en lärare som gillade mig från första stund. Först trodde jag han var helunderlig, för han pratade om min bilkörning som att jag lät motorn ”skrika” när jag inte växlade upp tillräckligt snabbt och när jag någon gasade för mycket kallade han mig för ”fartdåre”.

Jag borde ju bli racerförare

I alla fall märkte jag att jag gillar farter under min första tid i körskolan. Jag borde bli racerförare. Jag älskar allt som går fort. Jag inbillar mig också att jag är snabb och har snabb uppfattningsförmåga, att jag är snabb på att fatta beslut och har nerver som tål snabba farter och att jag håller mig lugn när andra skulle drabbas av panik. I övrigt vet jag inte vilka egenskaper en racerförare ska ha.

Jag tog mitt körkort redan på första försöket, både vad gällde teoriprovet och uppkörningen. Jag kunde skatta mig lycklig, alla andra fick göra om provet minst tre gånger innan de fick det. Min förra pojkvän var så nervös så han spydde. Jag tror inte att körkortsläraren uppskattade det något särskilt.

Tog mitt körkort under en intensivutbuildning

Det bästa för mig var nog att jag tog mitt körkort under en intensivkurs under sommaren. Fördelen med att ta det under kort tid var att jag varje dag gjorde samma sak. De flesta vet att hjärnan behöver vänja sig vid vad den ska minnas och lära sig. Hjärnan är en fenomenal sak, men ibland är den otroligt trög. Det är som om man behöver tala om för hjärnan att ”det här är viktigt, det måste du komma ihåg”. Går man en intensivutbuildning får man just det. På kort tid vänjer man hjärnan vid vad den ska klara av och komma ihåg.

Gillar att köra bil

Fortfarande gillar jag att köra bil. Både jag och sambon tycker att jag är en bättre förare än han. Så när det kommer till att köra lastbil, bil med släp eller vår husvagn, då är det jag som kör. Kvinnor kan!

Skulle du också vilja gå en intensivkurs för körkort? Kolla i så fall här.