Jag berättade lite grann om min kompis som valde att separera från sin tidigare sambo och de har fem barn tillsammans. Flera av dem, de minsta hade det inte bra med sin pappa. Hon och han hade ett ”stormigt” förhållande och han knuffade henne nerför en trappa en gång när han var arg på henne. En annan gång dunkade han hennes huvud mot marken och barnen såg det.

Vem som helst kan förstå att det var traumatiskt för barnen att se på när han misshandlade henne. Trots det fick barnen ingen psykologisk hjälp att komma över det som de hade bevittnat, eftersom pappan, som fortfarande har vårdnaden om barnen, inte tillät barnen att få komma till en barnpsykolog. Har man vårdnaden om barnen, är det så att man bestämmer om barn ska få komma till en psykolog.

Socialtjänsten har inte trott på mamman

Även om hon vände sig till socialtjänsten för att barnen skulle få komma till en barnpsykolog och få tillfälle att bearbeta den misshandel som de såg att mamman var utsatt för, fick hon ingen hjälp att få barnen dit. De trodde bara på pappan som förnekade att han hade misshandlat henne. Barnen kunde berätta om misshandeln, men varken socialtjänsten, eller för den delen polisen, hörde barnen berätta om något sådant.

Hon bör ta kontakt med en bra advokat

Jag som är gudmor till de minsta två barnen, har hört barnen berätta om misshandeln. Men det finns inget som jag kan göra. Det enda hon kan göra är att vända sig till en advokat som är specialiserad på familjerätt och kan hjälpa henne genom hennes sorger över det som barnen har varit med om. Vi får hoppas att han i alla fall är snäll mot barnen och inte misshandlar dem också. I dag är det enda rätta att vända sig till en advokat som kan hjälpa henne med hur hon ska göra med umgänget mellan pappan och barnen. De brukar bo där varannan helg, och så ska de göra upp om längre lov, som sommarlov, påsk- och sportlov.

Så sorgligt när föräldrar bråkar om barnen

Det är så sorgligt det som har hänt min kompis. De var verkligen kära i varandra när de träffades. Tänk så roligt vi har haft, både alla hennes barn, mannen och vi i vår familj. Vi har varit i Thailand, i Spanien och på ridresor till Island. Han har alltid haft ett väldigt humör, hennes man. Så jag vet att han kan bli riktigt arg. När jag tänker på att hon borde få en bra advokat brukar jag tänka på en advokat som jag känner till här i Stockholm. Men eftersom hon bor i Sundsvall, blir det svårt för just henne att få hjälp av dem.

Jag ska försöka säga det här utan att avslöja för mycket då jag inte vill outa folk i onödan. I och med att jag har en stor barnaskara så kan med viss lugn säga att ett av mina barn går i en rätt så stökig klass. Det är framförallt ett gäng killar som är bråkiga och som stör varenda lektion så pass mycket att det kommit att påverka alla andra elevers resultat.

Skolan har verkligen försökt att råda bot på detta; man har anställt resurser som medverkat under lektioner, man har haft samtal med föräldrarna och man har haft olika kuratorer som kommit ut till klassen. Ingenting har hjälpt.

Till en början har allting gått bättre, ett visst lugn har infunnit sig – men redan efter några veckor så har stöket börjat igen. Som sagt, jag vill undvika att outa någon här så jag försöker att vara lite försiktig då jag beskriver nästa steg.

En av de drivande eleverna bakom stöket – ingen kille, ingen tjej – ett barn som kommer att benämnas som hen hädanefter – har tydligen inte haft det så lätt vid sidan av skolan. Något som man kanske har kunnat misstänka, men ni vet hur det brukar vara – en misstanke är ingenting förrän den kommit att bevisas.

Även om jag – och många andra föräldrar – kunnat ana att det funnits problem i hemmet så har vi fullt upp med vårt; man lägger sig ogärna i om det inte händer något radikalt.

Föräldrarna har anlitat en LVU-advokat

Dessutom – och detta är viktigt: ingenting är spikat och klart heller. Att eleven blivit omhändertagen och placerad i ett fosterhem är det som är ett faktum att förhålla sig till. Hur länge hen ska vara fär vet vi inte, vad som skett har vi ingen aning om och varför man tagit detta beslut kan vi enbart spekulera i.

Jag hoppas att den LVU-advokat som anlitats kan bevisa att omhändertagandet skett på felaktiga grunder. Men, det borde naturligtvis finnas starka skäl – som ingen av oss har någon aning om – kring varför det skett. Barnets bästa ska alltid sättas först

Klart står dock att mamman och pappan har kontaktat en LVU-advokat och att de i och med detta bestrider beslutet. En LVU-advokat som jag, för deras skull, hoppas är bra och skicklig på det han jobbar med. Jag tror – givet att jag inte har en aning om vad som skett – att barnet mår bäst av att växa upp hos sin familj och därför så hoppas jag att denna LVU-advokat kan få fram alla fakta på bordet.

Skulle det vara så att det finns så pass starka skäl till varför detta omhändertagande skett så är det naturligtvis den bästa lösningen. Inget barn ska behöva växa upp i en miljö där barnet inte är tryggt, inte får den kärlek alla barn förtjänar och där ekonomiska förutsättningar saknas. Barnets bästa ska alltid sättas i främsta rummet, men just i det här fallet så hoppas jag att denna advokat kan bevisa att det bästa är att barnet får återvända till sin familj.

Det säger jag alltså – återigen – utan att ha alla fakta på bordet. Det är mer än önskan och en förhoppning än ett rent ställningstagande för- eller emot beslutet om detta omhändertagande.

Mer info om LVU.

Sverige är ju fantastiskt på många sätt. Många klagar över det höga skattetrycket – något även jag gör ibland. Men, ibland så kan man verkligen se var skatten man betalar hamnar och vilken nytta den gör. Jag fick ett uppvaknande kring detta i förra veckan. Dels så fick jag en enorm tandvärk och fick åka till tandläkaren för att laga tanden i fråga.

Med mig hade jag tre stycken ungar som vi lyckades tajma in det årliga tandläkarbesöket för. Det var också det som fick man att inse vilka fördelar som finns gömt i den höga skatten vi betalar. Kostnaden blev nämligen bara för min tand och lagningen av denna. Barnens undersökningar betalade vi ingenting för.

“ Det är ju smått fantastiskt att man kan besöka en tandläkare i Solna tillsammans med fyra barn och inte behöva betala en krona för det. En privat tandläkare dessutom. Sverige är ett otroligt land på många sätt “

Ingen nyhet kanske – men tänk hur det ser ut i andra länder? Att kunna besöka en tandläkare i Solna – free of charge – är verkligen höjden av lyx. Min egen tandvärk visade sig vara följden av en inflammerad visdomstand – en tand som nu är ett minne blott. Den skicklige tandläkare vi besökte i Solna kunde boka in en tid redan samma dag och utföra ingreppet.

Visst, jag kommer förmodligen svära ganska mycket över vår höga skattesats även fortsättningsvis – som egen företagare känns det ibland som att man inte gör någonting annat än att betala skatt och moms och moms på skattens moms och så vidare. Det känns iallafall skönt att då och då se att pengarna går till någonting vettigt också. Vi passerade förresten det stora slukhålet på väg till vår tandläkare i Solna också: Nya Karolinska. Undra hur många rum jag varit med och inrett där?

Julen då? Jo, den var väldigt lyckad. Vi lyckades få till allt från mat (med lite hjälp från svärmor) till paket och allt annat som hör julen till. Barnen var nöjda och det är ändå huvudsaken. Minstingen fick sitt första close-encounter med tomten och låt oss säga, lite diplomatiskt,  att han ställde sig försiktigt skeptisk till denne skäggige uppenbarelse. Storgråt och skrik. Nästa år blir det bättre!

En väninna är just nu på jakt efter ett fritidshus som hon och familjen ska kunna använda både sommar- och vintertid. Hon tänkte att det är en bra idé att passa på nu under vintern då man kan pressa priserna rätt rejält, särskilt på fastigheter som legat ute ett bra tag på marknaden. Bostadsmarknaden är ju minst sagt lite trög så här års, så många säljare blir glada om de får någon uppmärksamhet alls för sitt objekt.

Dock så höll det på att bli en dyrköpt affär för henne! Hon hittade “drömobjektet” som verkligen hade allt som de letar efter: avskilt läge, men ändå nära en ort med mataffär och annan service, vacker utsikt över en sjö, bastuhus och badtunna, tillräckligt många rum för att alla ska få lite privatsfär även under semestern. Allt detta till ett riktigt pangpris. Hon borde ha funderat både en och två gånger över varför huset inte hade sålts tidigare, för det hade legat ute ett bra tag.

Familjen åkte dit på visning och verkligen älskade stället. Det kändes helt rätt och var nästan finare än det sett ut på bilderna, vilket ju sällan är fallet med tanke på all home styling osv som många mäklare ägnar sig åt. Dock så skulle det säljas med friskrivningsklausul… där bör man verkligen dra öronen åt sig om det inte handlar om en väldigt billig fastighet. Men de tänkte inte mer på saken och bestämde sig för att lägga ett bud.

Som tur var lyssnade hon på mig när jag sa att de absolut måste skicka ut en besiktningsman innan de skriver kontrakt! Annars hade de nu suttit på en fastighet med renoveringskostnader som vida överstiger priset för huset. Om du ska köpa ett hus, stort eller litet, se ALLTID till att besiktiga bostaden noga!

Det visade sig nämligen vid besiktningen att det fanns rejäla problem med mögel i flera av rummen och att badrummet inte var byggt på rätt sätt. Det här var inget som man kunde märka bara genom att titta med blotta ögat utan det upptäcktes först när besiktningsmannen använde sig av mätutrustning som gav utslag för mögelsporer. De bad då om att få riva ytskiktet i ett hörn i ett av rummen för att titta efter och märkte då att det fanns rejält med mögel där bakom.

Gällande badrummet så såg besiktningsmannen att tätskikten var felaktigt byggda när han lossade på golvbrunnen i duschen. Inte roligt!

Annonsen har nu uppdaterats med information om problemen och priset har sänkts ytterligare, men det är verkligen inget bra objekt om man inte vill börja med en helrenovering innan man kan börja utnyttja sitt fritidshus. Min väninna bestämde sig raskt för att titta vidare och var väldigt tacksam för råden jag gav henne.

Vi var ju själva väldigt noga när vi köpte vårt eget hus. Med tanke på priserna i Stockholm så är ju marginalen för renoveringar rätt liten då man brukar behöva maxbelåna ändå. I vårt hus fanns det några få skönhetsproblem såsom ett par slitna vindskivor, en läckande hängränna och liknande, men det är ju rätt lätt att fixa på egen hand. Det är mer de där stora sakerna som man måste se upp med så att affären inte blir långt mycket dyrare än man först hade tänkt sig.

Det finns extremt många fördelar med att ha en stor familj. Framförallt så handlar den största fördelen om att jag och min man vet att våra barn alltid kommer att finnas där för varandra; det finns en kärlek mellan dem som helt enkelt kommer att bestå. I denna kärlek ligger också ett ansvar där de äldre ställer upp och hjälper till med att uppfostra de yngre och där tror vi att vi har en fördel mot hur fallet är i lite mindre familjer. Redan på ett tidigt stadium så får våra barn lära sig att ta ansvar: både för sig själva, sina syskon och för vårt hem.

Om detta kan vi säga att de två första punkterna flyter på utan några större problem; barnen hjälper varandra, ser till att ställa upp och exempelvis hämta från dagis, hjälpa till med frukost och andra måltider samt agera läxhjälp för varandra.

Den tredje punkten dock – den lämnar verkligen lite mer i övrigt att önska. För; om du läser den här texten och är förälder till ett- eller två barn så vet du att städningen förmodligen inte fungerar som den ska. Hos oss så får du sjudubbla den känslan. Det handlar om ett rent och skärt kaos vissa dagar; man öppnar dörren och möts av ett inferno av kläder, prylar, leksaker, skor, bollar – allt du kan tänka dig. Lägg därtill att varje litet rum döljer samma otrevliga överraskningar och att vi – som grädde på moset – ska hinna med allt annat också… Ja, ni förstår att städningen är en ständig källa till konflikter i vårt hem

Jag vet själv hur det var. Jag var inte speciellt sugen på att hjälpa till med att städa då jag var tonåring och nog var även mina föräldrar väldigt upprörda på hur jag skötte mina åtaganden i hemmet. Min man ska vi förmodligen inte ens tala om (baserat på hur ofta han städar och plockar undan nu i vuxen ålder) och allt det här står mig upp till halsen. Jag känner, helt enkelt, att jag inte orkar mer. Att komma hem ska, som det så vackert heter, vara en schlager. Här är det som att komma hem till en jäkla rockkonsert

Barnen då – hur får man med dem på tåget; finns det någon morot som kan få dem att inse vikten av att hålla rent? Ja, man skulle väl kunna köra den gamla vanliga visan om att smuts leder till sjukdomar och så vidare, men jag tror helt enkelt inte att det hjälper. Till deras försvar ska jag dock säga att de kan om de vill – det vill säga: är det städat så håller de hyfsat rent efter sig under en period. Dessutom så är det inte så lätt att hålla efter i ett hushåll med nio personer under samma tak.

Därför har jag på allvar börjat överväga att ta professionell hjälp. Just det: anlita en städfirma. Ju mer jag tänker på det desto mer självklart känns det. Jag vill också kunna komma hem och mötas av ett rent hem, jag vill också kunna stiga innanför dörren och behålla mitt goda humör och jag vill också känna lugn och ro då jag slutat jobba. Mitt jobb ska inte behöva ersättas av ett annat – obetalt sådant! – så fort jag stämplat ut. Fördelarna med hemstädning är mina ögon betydligt fler än nackdelarna. Den enda nackdelen jag kan tänka på är hur det skulle se ut i andras ögon. ” Titta, där går hon som inte orkar städa”.

Ärligt talat: jag kunde inte bry mig mindre om andras åsikter än vad jag gör i dagsläget.

Det jag ska göra nu är att hitta rätt städföretag och jag kommer inte enbart att fokusera på att söka efter kompetens. Nej, jag faktiskt en större oro kring exempelvis säkerhet. Den städning jag tänkt mig kommer att ske medan jag är på jobbet och barnen i skolan – således så kommer huset att vara tomt och där måste jag känna förtroende för den som städar. De punkter gällande säkerhet som jag tänkt lite extra på ser ut som följer:

–          Kommer samma person att städa?

–          Hur löser vi – jag och städföretaget – nyckelfrågan?

–          Vad händer om någonting går sönder – har företaget försäkring?

Tre punkter som jag måste ha svar på och som känns extra viktiga för mig. Dessutom så måste jag kolla med Skatteverket om vi är berättigad att använda Rut-avdraget för hemstädningen, men det borde vi vara.

Just nu sitter jag vid köksbordet och skriver; jag tittar åt höger mot diskbänken och ser ett berg av porslin, jag tittar åt vänster och ser en samling av leksaker torna upp sig och jag sneglar lite under bordet och ser hur morgonens frukost lämnat spår i form av gröt, brödsmulor och spilld mjölk efter sig. Det är klart att vi ska anlita ett professionellt städföretag någon dag i veckan.  Vilken annan familj behöver den hjälpen mer än vår?